Varför behandlas vikarier alltid dåligt?

Har har aldrig varit med om det. Jag har jobbat som timvikarie på olika ställen i vården och på förskolor. Inte heller mär jag jobbat som ordinarie har vikarier behandlats dåligt på något sätt, tvärtom.

Jag tror inte att det är ovanligt.

Det finns tyvärr många timmisar som inte tar ansvar och inte bryr sig. Många kan inte språket så bra, och då tror jag timmisar inom vård och omsorg fått ett dåligt rykte. Man måste visa framfötterna som vik annars får man inget jobb.

Och med tanke på all stress så blir det lätt en dålig arbetsmiljö. Inte alls konstigt att mobbning förekommer.

Jobbar iof inte kvar i vården men har jobbat 25 år som uska inom äldreomsorgen tills för 2 år sedan.
För mig låter det konstigt att bra, pålitliga och kunniga vikarier behandlas dåligt av ordinarie personal då enheten inte fungerar utan vikarier och bra vikarier är guld värda.
Jag upplevde inte att dåliga vikarier behandlades dåligt men var dom inte självgående och skötte sitt jobb valde vi att inte ringa in dom då dom blev en belastning.
Tyvärr är det ju väldigt enkelt att gå på timmar inom vården utan att vara lämplig vilket naturligtvis är frustrerande för ordinarie personal som hela tiden får tala om vad som ska göras, hur det ska göras och när det ska göras. Efter upplärning räknar man ju med att vikarier har ett hum om hur verksamheten fungerar och tar egna initiativ. Självklart måste man ju som vikarie få fråga men jag upplever att många var initiativlösa och ointresserade.

Om du är duktig och kunnig verkar det ju snarare att folk har problem med din personlighet än att du är vikarie. 

Cheferna är alltid ansvariga för arbetsmiljön men de orkar heller inte med allt, man hittar inte kompentent personal. Det med det blir det strul. Men man måste välja mellan icke kompentent personal eller brist på personal. Man hoppas på det bästa.

Är vikarie på en enhet med tre avdelningar, där trivs jag bra på en avdelning medan de andra två inte alls. Just för personalen behandlar vikarier illa. Ena avdelningen har till och med flera vikarier vägrat vara på av den anledningen, ändå tycker personalen att det är såå konstigt att så många inte vill vara där.

Jag är en duktig undersköterska, tar mycket ansvar och gör mer än jag behöver. Nu har jag blivit less och sökt till universitet för att komma därifrån.

Nu är jag förvisso inte kan och jobbar inte i Sverige längre men aldrig att jag eller mina jobb har behandlat vikarier dårligt. Varken på mina jobb i Sverige eller nuvarande. De behövs vid sjukdom och under sommaren för att få verksamheten att gå ihop.

Ska stå "förvisso inte usk"

Jag har jobbat med många vikarier som varit helt värdelösa.. de kan ha jobbat på avdelningen i över 1 år, men kan fortfarande inte rutiner, vart man går för att hämta saker, en del kommer inte ens ihåg vilket rum som de boende bor i.. samt att de aldrig märker om en boende är sjuk eller mår dåligt.

Vissa har varit jätteduktiga, sköter sina arbetsuppgifter, funkar jättebra med de boende, men är ett riktigt arsle mot den andra personalen.

Sen blir man trött på att få skulden för en vikaries miss, har många gånger blivit anklagad för något en vikarie har gjort, medans vikarien får en snärt på fingrarna och en "ajabaja, så får du inte göra!"

Cheferna förklarar då att det är vårat jobb att lära upp vikarierna, men de sätter inte in extra personal så att vi slipper göra dubbelarbete medans vi lär upp den nya vikarien. Så jag kan förstå att den ordinarie personalen ses som sura, men oftast beror det på högre arbetsbelastning och stress.

Finns ju såklart många vikarier som sköter sitt jobb utmärkt och har en bra personlighet, då brukar man bli bättre bemött!

Hej. Även jag är usk och förstår vad du menar.

Jag studerade på Universitetet under en period men efter ett år fick jag barn och kände att pga min ålder så var/är det inte ekonomiskt försvarbart att studera tre år till på Universitet då jag skulle få sämre lön som nyexaminerad och dessutom tvingas ta studielån som skall återbetalas. 

Jag började därför arbeta på ett äldreboende på sommaren, meningen var att jag skulle arbeta hela sommaren och sedan vara kvar som timanställd under resten av min graviditet. 

Tyvärr drabbades jag av graviditetskomplikationer redan när jag var i fjärde månaden. Jag försökte verkligen jobba kvar perioden ut eftersom jag visste att chefen satt i en väldigt dålig sits inför augusti, när alla ordinarie är på semester och chefen hade brist på personal, jag försökte verkligen men blev till slut tvungen att säga att jag var tvungen att sluta. Jag försökte berätta att jag för 5 år sedan hade samma graviditetskomplikationer och då dog mitt barn i magen dagen dagen innan bf. Jag blev därefter sjukskriven under resten av min graviditet och min dotter föddes frisk och vid liv. Tack och lov, evinnerligt tacksam för min lilla tjej! 

När jag efter graviditeten ringde samma chef och försökte berätta att jag fött min barn och hon mådde bra och jag kunde jobba tim igen, sökte även en fast tjänst som de utannonserade på offentliga jobb. Trivdes otroligt bra där, underbara kollegor osv.

Hon sa då att allt tim gick genom bemanningen och att hon inte kunde ta in mig på tim om det inte var genom bemanningen, allt skulle gå genom bemanningen numera. Hon lät dessutom jätteirriterad och tvär och jag kände mig till slut så obekväm att jag tackade för mig och sa att ok, jag söker till bemanningen. Jag tänkte att hon haft en dålig/jobbig dag och att det var därför hon lät så kort i ton. Den kommun som hennes äldreboende ligger i är under tvångsförvaltning och jag hade hört från mina kollegor bland nattpersonalen att det var kaos bland chefer och administration och att där var mycket problem och konflikter så jag antog att det var något av detta som låg bakom hennes beteende.

Jag sökte till bemanningen som ville ha två referenser. Jag försökte ringa upp Chefen på Morängatan för att fråga om det var ok att lämna henne som referens, minst 20 försök att nå henne perr telefon under två veckor, jag lämnade även flertalet meddelanden på hennes telefonsvarare där jag bad henne ringa tillbaka men helt fruktlöst. Nästan som att hon vägrade svara när hon såg att det var jag som ringde.

Till slut kom intervjun och jag fick lämna hennes nummer utan att ha lyckats få tag i henne. Jag lämnade även numret till chefen på en tidigare arbetsplats, Ekparken, där jag enbart arbetat mellan 6-8 pass. Den chefen fick jag tag i, hon gick med på att vara min referens men sa naturligtvis att hon inte kunde säga så mycket eftersom jag enbart arbetade där helt kort. Hon behövde inte nattpersonal så det var hon som rekommenderade mig att söka till Morängatan. Eftersom jag studerat på Universitetet så hade jag inga andra referenser att lämna. Chefen på äldreboendet där jag arbetade innan jag började på Universitetet bytte jobb kort efter att att jag slutade. Dumma mig som inte bad om skriftliga referenser!

Ja, i vilket fall så gick jag på intervjun och den gick bra. Jag andades ut och jag såg fram emot att börja jobba på Morängatan igen och eventuellt även på Ekparken. Båda boendena låg i samma kommun så jag skulle bli inringd till båda genom bemanningen. Personalen på båda dessa boenden var underbara och jag trivdes med att jobba där och var glad och lycklig, trodde allt bara var formaliteter och att jag snart skulle bli inringd för att arbeta.

När bemanningen återkopplar från intervjun så säger de att chefen på Morängatan gett mig dåliga referenser och att jag därför inte är aktuell för anställning hos dem.

Efter att chocken och besvikelsen lagt sig så blev jag tvungen att fortsätta att söka jobb. Jag fick fortfarande inte tag i min före detta chef på Morängatan, trotts enträgna försök att både ringa och lämna meddelanden. Intervju två gick även den jättebra och jag märkte på rekryteraren att hon verkligen ville anställa mig. När hon sedan återkopplar så har chefen på Morängatan återigen gett mig dåliga referenser. Kallat mig oansvarig eftersom jag blev tvungen att sluta i förtid, hon hade även hittat på andra saker som hon överhuvudtaget aldrig dryftat med mig.

Så nu sitter jag här, nybliven trebarnsmamma, kompetent undersköterska, utbildad inom ett bristyrke men kan inte få jobb.

Mitt hopp står till att jag lyckas få en av mina tidigare kollegor att vara min referens. 

Men varför lämnar du samma referens för ytterligare jobb som tidigare gett dig dåliga referenser? Ta en kollega istället som du jobbat med. Du fattar väl själv att en chef som en gång redan gett dig dåliga referenser kommer att göra det igen! Dessutom är det inget som hindrar dig att du ringer upp din gamla chef som hade flytta och hör dig för om denne kan vara referens för dig.

Jag har i och för sig inte hennes nummer men den nya chefen borde kunna få rätt på henne.

Tack! Ibland är det inte så lätt att se de uppenbara lösningarna när man blir chockad, sårad och känner sig utsatt.

Gnäll är som syre på arbetsplatser inom vården. De dör om de inte får gnälla. Och vikarier är som julafton. Har löst sig för mig genom att jag är duktig och jobbat hårt så de uppskattar mig. Men det irriterade mig något vansinnigt.

Trist alltså, var också vikarie i vården utbildad Usk, jag och mina vikareiekompisar brukade bli väldigt väl behandlade på de avdelningar jag var. Visst fanns det personer som inte var trevliga men de var inte heller trevliga mot andra ordinarie. En del skulle inte längre ha arbetat med vård längre helt klart. Sedan var det en del egenbildade arbetslag som inte gillade att samarbeta tyvärr. Men då som vikarie var det ganska skönt att kunna vara en neutral person och jag tänkte att jag är där för att sköta mitt jobb och ta hand om de sjuka. Inte hålla på med massa personliga konflikter på arbetet.

Jag och de vikarier jag arbetade med vi var kunniga och vi var populära hos både sjuka och personal.

Många av de ordinarie fick oss att känna att vi var lika delaktiga och en i gänget. En del andra yrkeskategorier däremot, som vissa ssk ville gärna få det till att det minsann måste varit vikarier om en medicin blivit missad /osignerad. Det var trist.

Dålig stil att favorisera och ta in bekanta, vänner och liknande om de inte sköter sitt arbete el har kunskapen som krävs. Som du beskriver Ts. Tyvärr är det vanligt inom många områden.

Känner inte alls igen det där. Är man en bra vikarie behandlas man precis som en ordinarie och förväntas görs ungefär samma sak. Sen finns det en hel del vikarier som kommer som bara ställer till det. Då tröttnat man.