Mamman manipulerar barnen jag är tuff och stark men detta!!

Tror det bästa hade varit att hålla dottern kvar. Inte pågrund av agg mot mamman men pågrund av att hon behöver veta att när man är hos pappa så är man hos pappa och inte curla barnen ytterligar. Du skriver ju själv om gränssättning. Det är viktigare att du håller på principerna än att du ger efter eftersom du tycker det är jobbigt att hon bölar.

Du låter ju som en relativt sund pappa. Tror du bara behöver lite uppbackning i dina beslut och känna att du har stöd. Din dotter verkar vara en sådan ålder där hon behöver dig även om hon inte tror att hon gör det.

Är mamma till två döttrar, 7 och 12 år. Lever med deras pappa som är väldigt kärleksfull, kramig och närvarande. Han gör allt för sina barn, ändå är båda våra döttrar fortfarande väldigt mammiga, bråkar om vems tur det är att bli nattad av mamma osv. När yngsta föddes var storasyster 5 år, jag var inlagd i 4 veckor och det var ett trauma för henne, men samtidigt fick hon och pappan en bättre relation av det. Vill med detta inlägg mest säga att en del flickor har ett väldigt starkt band till mamma och vill alltid vara nära henne. Att du förstår det och låter henne åka till mamma tycker jag är väldigt starkt av dig och visar att du lyssnar på din dotter. Efterhand tror jag att det ger sig och att hon Inte känner samma behov av mamma alltid (säger hon vars 12-åring på läger nyss ringde och längtar efter mamma...). Det är inte lätt och behöver inte betyda att mamman har manipulerat fram detta.

På vilket sätt har hon "jävlats och manipulerat"?

Du skriver att hon "tog folkbokföringen" och bytte skola. Du måste ju ha godkänt detta? Eller har du gett henne ensam vårdnad?

Din dotter verkar ha ett starkt band till sin mor. Vad gör du för att stärka närheten till din dotter?

Du har säkert fler exempel på hur mamman, i din mening, manipulerar barnen, men jag tänkte ge en mammas perspektiv på hur det är att vara separerad mamma till en mammig dotter... När hon var hos pappa ringde hon varje kväll och grät och ville till mig. Jag försökte avleda och prata om allt möjligt men hon ville bara komma till mig. Det var verkligen jättejobbigt.

Pappan och jag höll på dagar och veckor, men några gånger fick hon komma till mig "extra". Jag vet att man inte ska förvirra barnen och ändra schemat men några år senare gör det fortfarande ont I hjärtat när jag tänker på telefonsamtalen och jag undrar om det satte spår för livet :((

Spontant tänker jag att hålla vv om man bestämt det. Tids nog inser barn vem som jä.las, då förlorar mamman om det du skriver är sant. En liten tanke bara, hur har du "hunnit" så långt att skiljas, hitta en ny vardag för barnen så dom mår bra i det nya, hinna träffa en ny o kommit så långt i känslorna/relationen att ni flyttat ihop OCH KÖPT HUS??! Tänker bara, gick det kanske för fort?? Ur barnens perspektiv menar jag. Litet tips: om det är sådär kaos o svårt nu, så skaffa inte fler barn innan barnen är stabila o välmående. Annars är risken stor för att allt stjälper.

Kan förstå att du är arg och bitter på mamman, men när du pratar om curling och att inte sätta gränser, hoppas jag att du tänker på att det är väldigt små barn, som behöver hjälp och omtanke. Hur curlar man en treåring? Dottern kanske helt enkelt tycker att du är för hård mor henne, och dessutom har du ny partner och en ny liten familj. Låt henne åka, hon verkar ju behöva det. Det blir väl bättre med tiden, om du jobbar på det och får dottern att känna sig trygg där.

Dottern är 3!!?

Det är till och med enligt rekommendationer litet för vv!

Dottern behöver känna sig trygg och bekväm, har ingenting att göra med curling. Hon behöver ta det i sin egen takt och det kanske inte alls innebär vv. Kanske behöver hon kortare bytesperioder eller kanske behöver hon sova mer hos mamman tills hon blir lite äldre?

Om en treåring gråter varje kväll och vill hem till sin mamma så handlar det inte om gränssättning och curling, barnet fejkar inte hemlängtan och att forcera fram trygghet lär knappast göra det bättre. Bra att du lät henne , visar att du ändå är lyhörd och lyssnar på dottern blanda inte ihop hur du hade velat att det skulle vara med att det är det enda rätta. Finns inga rätt och fel med så små barn utan var lyhörd och anpassningsbar efter barnens(inte mammans) behov