Inlägg från: Anonym (Uppgiven, trött på mig själv) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Uppgiven, trött på mig själv)

    Otrohet

    Min man var otrogen vid en utlandsresa för 8 år sedan . Hade sex med en tjej . Jag var gravid med vårt andra barn och vi hade precis köpt hus när jag fick reda på det, (inte när otroheten skedde dock) Han grät , och bad om förlåtelse , han hade varit full , osv . Jag älskar honom otroligt mycket och han verkade verkligen ångerfull så bestämde oss för att försöka fortsätta , han ringde och bokade terapi och det hjälpte en del . Nu har 8 år gått . Tyvärr tog detta så jävla hårt på mig. Jag blev så djupt sårad. Min man har efter detta inte visat några tecken på att vara otrogen igen . Efter otroheten slutade han helt att dricka alkohol , för att jag skulle ?känna mig lugnare ? 8 år har gått nu och han dricker fortfarande ingenting . Han spenderar sin tid på jobbet , gymmet eller hemma med oss, men det stora problemet är att jag efter detta fortfarande inte litar på honom . Ska han åka till en kompis i en annan stad en helg är jag rädd att han ska vara otrogen , svarar han inte när jag ringer är jag rädd att han är otrogen , har han mobilen i fickan tänker jag , varför lägger han den inte på bordet? När han jobbar vill jag helst höra något kollega i bakgrunden annars är jag rädd att han inte är på jobbet utan är otrogen , är han inte sugen på att ha sex tänker jag att han kanske nyligen haft Sex med nån annan . I sämre perioder går jag igenom fickor , väskor osv , på jakt efter nåt bevis, kondomer? Kvitton ? Vad som helst bara jag får veta. Jag driver mig själv till vansinne ! Nu börjar han på riktigt tröttna på dessa misstankar och anklagelser , jag vet att han en dag lämnar mig om jag inte slutar upp , jag vet att jag förstör oss! Vi har det ju så bra för övrigt! men jag kan inte rå för det, vill inte känna så här ! vill ju lita på honom igen! Hur många år ska jag få betala för mitt misstag säger han . Jag känner mig så förtvivlad , som jag ser det har jag 2 val, Leva med dessa misstankar resten av vårt liv , eller inse att otroheten knäckte mig och skiljas . Båda alternativen är vidriga . Finns det nån som känner igen sen , nån som kan ge mig några råd! Jag går sönder av detta.

  • Svar på tråden Otrohet
  • Anonym (Uppgiven, trött på mig själv)

    Tack, det du skrev hjälpte, jag klarar ibland att slå bort det, ibland inte, jag ska försöka tänka som du skrev, kärlek är ju alltid en risk att bli sårad trots allt

Svar på tråden Otrohet