Otrohet

Min man var otrogen vid en utlandsresa för 8 år sedan . Hade sex med en tjej . Jag var gravid med vårt andra barn och vi hade precis köpt hus när jag fick reda på det, (inte när otroheten skedde dock) Han grät , och bad om förlåtelse , han hade varit full , osv . Jag älskar honom otroligt mycket och han verkade verkligen ångerfull så bestämde oss för att försöka fortsätta , han ringde och bokade terapi och det hjälpte en del . Nu har 8 år gått . Tyvärr tog detta så jävla hårt på mig. Jag blev så djupt sårad. Min man har efter detta inte visat några tecken på att vara otrogen igen . Efter otroheten slutade han helt att dricka alkohol , för att jag skulle ?känna mig lugnare ? 8 år har gått nu och han dricker fortfarande ingenting . Han spenderar sin tid på jobbet , gymmet eller hemma med oss, men det stora problemet är att jag efter detta fortfarande inte litar på honom . Ska han åka till en kompis i en annan stad en helg är jag rädd att han ska vara otrogen , svarar han inte när jag ringer är jag rädd att han är otrogen , har han mobilen i fickan tänker jag , varför lägger han den inte på bordet? När han jobbar vill jag helst höra något kollega i bakgrunden annars är jag rädd att han inte är på jobbet utan är otrogen , är han inte sugen på att ha sex tänker jag att han kanske nyligen haft Sex med nån annan . I sämre perioder går jag igenom fickor , väskor osv , på jakt efter nåt bevis, kondomer? Kvitton ? Vad som helst bara jag får veta. Jag driver mig själv till vansinne ! Nu börjar han på riktigt tröttna på dessa misstankar och anklagelser , jag vet att han en dag lämnar mig om jag inte slutar upp , jag vet att jag förstör oss! Vi har det ju så bra för övrigt! men jag kan inte rå för det, vill inte känna så här ! vill ju lita på honom igen! Hur många år ska jag få betala för mitt misstag säger han . Jag känner mig så förtvivlad , som jag ser det har jag 2 val, Leva med dessa misstankar resten av vårt liv , eller inse att otroheten knäckte mig och skiljas . Båda alternativen är vidriga . Finns det nån som känner igen sen , nån som kan ge mig några råd! Jag går sönder av detta.

Tack, det du skrev hjälpte, jag klarar ibland att slå bort det, ibland inte, jag ska försöka tänka som du skrev, kärlek är ju alltid en risk att bli sårad trots allt

Du skrev att du går sönder. Jag tror alla inblandade går sönder om ni inte söker hjälp. Vill ni gå vidare tillsammans så varför inte gå iväg och prata med ...ja äktenskapsrådgivning hette det förut, vet inte vad det heter idag...terapeut kanske?

Håller med dig, extern hjälp är bra i såna situationer, men borde det inte vara HAN som tar det initiativet och inte hon?

ALLA relationer är en risk och inte bara för att bli sårad utan betydligt allvarligare saker. Att lita på någon innebär ju att man sänker guarden och släppen i någon innanför murarna där man är försvarslös.,Det är ju anledningen till att människor oftast avskyr svek för det är ganska inbyggt i oss att undvika människor man inte kan lita på, för släpper man in fel person bakom murarna så kan det kosta en livet.

Personligen tycker jag aldrig man förtjänar en andra chans när man varit otrogen. Jag har gjort det misstaget och kommer aldrig göra det igen. Allt snack om mänskliga misstag är ren bullshit, det är inte omständigheter som gör att människor sviker, det är hur man är som person och hur man hanterar situationer som avgör och det försvinner inte bara för att man får en andra chans. För att det ska förändras krävs att personen rannsakar sig själv i djupet och gör om sig själv, sitt sätt att tänka och sitt sätt att hantera olika situationer och det händer väldigt sällan

Men om du gett dig fan på att vara kvar se då till att allt han säger backas upp av handlingar. Att säga att man ångrar sig är inte värt ett skit förrän man visar det i handlingar. Det är inte DU som ska anstränga dig för att limma ihop ert förhållande efter att HAN haft sönder det, det borde vara HANS ansvar och något han gör självmant utan att behöva påminnas. Gör han inte det så är hans ånger fejkad och då förtjänar han inte en andra chans.

Min man var otrogen vid en utlandsresa för 8 år sedan . Hade sex med en tjej . Jag var gravid med vårt andra barn och vi hade precis köpt hus när jag fick reda på det, (inte när otroheten skedde dock) Han grät , och bad om förlåtelse , han hade varit full , osv . Jag älskar honom otroligt mycket och han verkade verkligen ångerfull så bestämde oss för att försöka fortsätta , han ringde och bokade terapi och det hjälpte en del . Nu har 8 år gått . Tyvärr tog detta så jävla hårt på mig. Jag blev så djupt sårad. Min man har efter detta inte visat några tecken på att vara otrogen igen . Efter otroheten slutade han helt att dricka alkohol , för att jag skulle ?känna mig lugnare ? 8 år har gått nu och han dricker fortfarande ingenting . Han spenderar sin tid på jobbet , gymmet eller hemma med oss, men det stora problemet är att jag efter detta fortfarande inte litar på honom . Ska han åka till en kompis i en annan stad en helg är jag rädd att han ska vara otrogen , svarar han inte när jag ringer är jag rädd att han är otrogen , har han mobilen i fickan tänker jag , varför lägger han den inte på bordet? När han jobbar vill jag helst höra något kollega i bakgrunden annars är jag rädd att han inte är på jobbet utan är otrogen , är han inte sugen på att ha sex tänker jag att han kanske nyligen haft Sex med nån annan . I sämre perioder går jag igenom fickor , väskor osv , på jakt efter nåt bevis, kondomer? Kvitton ? Vad som helst bara jag får veta. Jag driver mig själv till vansinne ! Nu börjar han på riktigt tröttna på dessa misstankar och anklagelser , jag vet att han en dag lämnar mig om jag inte slutar upp , jag vet att jag förstör oss! Vi har det ju så bra för övrigt! men jag kan inte rå för det, vill inte känna så här ! vill ju lita på honom igen! Hur många år ska jag få betala för mitt misstag säger han . Jag känner mig så förtvivlad , som jag ser det har jag 2 val, Leva med dessa misstankar resten av vårt liv , eller inse att otroheten knäckte mig och skiljas . Båda alternativen är vidriga . Finns det nån som känner igen sen , nån som kan ge mig några råd! Jag går sönder av detta.

Jag tycker du ska gå i egen terapi också. Du har skaffat dig ett enormt kontrollbeteende. Misstänksam som bara den. Du är svartsjuk på något som inte finns. Han ångrade sig - ett snedsteg på fyllan utomlands för hela åtta år sedan. Tar inte hans beteende i försvar. Om han inte hade problem med alkohol innan så är det väl ändå lite tufft att han avstår än. Om du vill fortsätta relationen med honom måste du förlåta. Du kan inte dra upp det där hela tiden. Ni begränsar ju varandra enormt. Du måste bestämma dig för att lita på honom och släppa/sluta fundera och kontrollera. Tänk dig att ständigt bli ifrågasatt. Att ha någon som rotar igenom allt. Kontrollerar varje steg. Tänk vilken enorm tid och energi det tar för dig också. Tid och energi som ni kan använda till annat. Tänk också på att du kan driva honom till otrohet med ditt beteende. Han blir less på att bli anklagad så varför inte vara det då. Han får ju ändå skit för det.

Egen terapi för att få bukt med svartsjukan och kontrollbehovet. Varför inte parterapi för att komma framåt med relationen. Ni trasar sönder varandra. Antingen att ni fortsätter som ett par eller gemensamt beslut om skilsmässa.

Har du blivit utsatt för otrohet? I så fall hur har du hanterat det?

Gick i så fall i egen eller parterapi. Vad hände med dig då under terapin och efteråt? Går du i terapi nu?

Är det ok att vara otrogen när man är full? Man är ju knappast så full att man inte vet vad man gör. Varför skulle det vara mindre otrohet än när man är nykter?

En som inte har för avsikt att vara otrogen är det inte oavsett hur full man blir. Men har som avsikt att vara otrogen så är att man är full en utmärkt ursäkt till det.

Har du blivit utsatt för otrohet? I så fall hur har du hanterat det?

Gick i så fall i egen eller parterapi. Vad hände med dig då under terapin och efteråt? Går du i terapi nu?

Är det ok att vara otrogen när man är full? Man är ju knappast så full att man inte vet vad man gör. Varför skulle det vara mindre otrohet än när man är nykter?

En som inte har för avsikt att vara otrogen är det inte oavsett hur full man blir. Men har som avsikt att vara otrogen så är att man är full en utmärkt ursäkt till det.

Mina erfarenheter har inte med saken att göra. Alkohol eller inte, valet är ändå ditt. Det är dock hyfsat välkänt att alkohol grumlar omdömet och att tillfället gör tjuven. Men du gör alltid valet oavsett. Alltså promillegraden är ingen ursäkt öht. Alltså valet att vara otrogen.

Har du bestämt dig för att förlåta och gå vidare med förhållandet kan du inte dra upp otroheten varje gång det gnisslar senare. Problemet hamnar oftast i känslan av svek. Det riktigt svåra att återuppbygga är tilliten. Utan tillit är relationen inte stabil nog att fortgå. Då är en separation oundviklig. Oavsett otrohet eller inte så tär svartsjuka och det medföljande kontrollbehovet på relationen så till den grad att man bör söka hjälp för det. Både för sin partner men framför allt för sin egen skull.