Otrohet

Min man var otrogen vid en utlandsresa för 8 år sedan . Hade sex med en tjej . Jag var gravid med vårt andra barn och vi hade precis köpt hus när jag fick reda på det, (inte när otroheten skedde dock) Han grät , och bad om förlåtelse , han hade varit full , osv . Jag älskar honom otroligt mycket och han verkade verkligen ångerfull så bestämde oss för att försöka fortsätta , han ringde och bokade terapi och det hjälpte en del . Nu har 8 år gått . Tyvärr tog detta så jävla hårt på mig. Jag blev så djupt sårad. Min man har efter detta inte visat några tecken på att vara otrogen igen . Efter otroheten slutade han helt att dricka alkohol , för att jag skulle ?känna mig lugnare ? 8 år har gått nu och han dricker fortfarande ingenting . Han spenderar sin tid på jobbet , gymmet eller hemma med oss, men det stora problemet är att jag efter detta fortfarande inte litar på honom . Ska han åka till en kompis i en annan stad en helg är jag rädd att han ska vara otrogen , svarar han inte när jag ringer är jag rädd att han är otrogen , har han mobilen i fickan tänker jag , varför lägger han den inte på bordet? När han jobbar vill jag helst höra något kollega i bakgrunden annars är jag rädd att han inte är på jobbet utan är otrogen , är han inte sugen på att ha sex tänker jag att han kanske nyligen haft Sex med nån annan . I sämre perioder går jag igenom fickor , väskor osv , på jakt efter nåt bevis, kondomer? Kvitton ? Vad som helst bara jag får veta. Jag driver mig själv till vansinne ! Nu börjar han på riktigt tröttna på dessa misstankar och anklagelser , jag vet att han en dag lämnar mig om jag inte slutar upp , jag vet att jag förstör oss! Vi har det ju så bra för övrigt! men jag kan inte rå för det, vill inte känna så här ! vill ju lita på honom igen! Hur många år ska jag få betala för mitt misstag säger han . Jag känner mig så förtvivlad , som jag ser det har jag 2 val, Leva med dessa misstankar resten av vårt liv , eller inse att otroheten knäckte mig och skiljas . Båda alternativen är vidriga . Finns det nån som känner igen sen , nån som kan ge mig några råd! Jag går sönder av detta.

Jag tycker du ska gå i egen terapi också. Du har skaffat dig ett enormt kontrollbeteende. Misstänksam som bara den. Du är svartsjuk på något som inte finns. Han ångrade sig - ett snedsteg på fyllan utomlands för hela åtta år sedan. Tar inte hans beteende i försvar. Om han inte hade problem med alkohol innan så är det väl ändå lite tufft att han avstår än. Om du vill fortsätta relationen med honom måste du förlåta. Du kan inte dra upp det där hela tiden. Ni begränsar ju varandra enormt. Du måste bestämma dig för att lita på honom och släppa/sluta fundera och kontrollera. Tänk dig att ständigt bli ifrågasatt. Att ha någon som rotar igenom allt. Kontrollerar varje steg. Tänk vilken enorm tid och energi det tar för dig också. Tid och energi som ni kan använda till annat. Tänk också på att du kan driva honom till otrohet med ditt beteende. Han blir less på att bli anklagad så varför inte vara det då. Han får ju ändå skit för det.

Egen terapi för att få bukt med svartsjukan och kontrollbehovet. Varför inte parterapi för att komma framåt med relationen. Ni trasar sönder varandra. Antingen att ni fortsätter som ett par eller gemensamt beslut om skilsmässa.

Mina erfarenheter har inte med saken att göra. Alkohol eller inte, valet är ändå ditt. Det är dock hyfsat välkänt att alkohol grumlar omdömet och att tillfället gör tjuven. Men du gör alltid valet oavsett. Alltså promillegraden är ingen ursäkt öht. Alltså valet att vara otrogen.

Har du bestämt dig för att förlåta och gå vidare med förhållandet kan du inte dra upp otroheten varje gång det gnisslar senare. Problemet hamnar oftast i känslan av svek. Det riktigt svåra att återuppbygga är tilliten. Utan tillit är relationen inte stabil nog att fortgå. Då är en separation oundviklig. Oavsett otrohet eller inte så tär svartsjuka och det medföljande kontrollbehovet på relationen så till den grad att man bör söka hjälp för det. Både för sin partner men framför allt för sin egen skull.