Otrohet

Jag tycker du ska gå i egen terapi också. Du har skaffat dig ett enormt kontrollbeteende. Misstänksam som bara den. Du är svartsjuk på något som inte finns. Han ångrade sig - ett snedsteg på fyllan utomlands för hela åtta år sedan. Tar inte hans beteende i försvar. Om han inte hade problem med alkohol innan så är det väl ändå lite tufft att han avstår än. Om du vill fortsätta relationen med honom måste du förlåta. Du kan inte dra upp det där hela tiden. Ni begränsar ju varandra enormt. Du måste bestämma dig för att lita på honom och släppa/sluta fundera och kontrollera. Tänk dig att ständigt bli ifrågasatt. Att ha någon som rotar igenom allt. Kontrollerar varje steg. Tänk vilken enorm tid och energi det tar för dig också. Tid och energi som ni kan använda till annat. Tänk också på att du kan driva honom till otrohet med ditt beteende. Han blir less på att bli anklagad så varför inte vara det då. Han får ju ändå skit för det.

Egen terapi för att få bukt med svartsjukan och kontrollbehovet. Varför inte parterapi för att komma framåt med relationen. Ni trasar sönder varandra. Antingen att ni fortsätter som ett par eller gemensamt beslut om skilsmässa.

Mina erfarenheter har inte med saken att göra. Alkohol eller inte, valet är ändå ditt. Det är dock hyfsat välkänt att alkohol grumlar omdömet och att tillfället gör tjuven. Men du gör alltid valet oavsett. Alltså promillegraden är ingen ursäkt öht. Alltså valet att vara otrogen.

Har du bestämt dig för att förlåta och gå vidare med förhållandet kan du inte dra upp otroheten varje gång det gnisslar senare. Problemet hamnar oftast i känslan av svek. Det riktigt svåra att återuppbygga är tilliten. Utan tillit är relationen inte stabil nog att fortgå. Då är en separation oundviklig. Oavsett otrohet eller inte så tär svartsjuka och det medföljande kontrollbehovet på relationen så till den grad att man bör söka hjälp för det. Både för sin partner men framför allt för sin egen skull.