Föräldrar som inte bryr sig om sina barns aktiviteter

Väljer man att skaffa tre barn väljer man kanske också bort att barnen ska ha flera tidskrävande aktiviteter var.

Det är ju inte meningen att de som väljer att begränsa sig till 1-2 barn efrersom de inte anser att de hinner med fler, ska rodda för andras barn istället. 

Fritidsaktiviteter är ju inte till för billig barnvakt åt föräldrar med många barn..

Du betalar inte vad aktiviteten egentligen kostar, bara en liten del. Tränare och ledare arbetar oftast ideellt, föreningar överlever tack vare arrangemang som tävlingar, försäljningar, loppisar etc.

Skulle man betala vad det egentligen kostar med rimliga löner, lokalhyra, kostnad för utrustning, slitage och så vidare skulle avgifterna kanske tiodubblas. 

Javisst, den diskuteras då och då i de föreningar jag är med i. 

Men det skulle utestänga så många fler. Då skulle idrott verkligen bli en klassfråga, då långt ifrån alla skulle ha råd. 

Har heller inte varit med om att någon förening har varit annat än förstående mot folk som har svårt på riktigt att hjälpa till, t.ex. ensamstående med flera yngre syskon och liknande. 

Tränarna jobbar ideellt, men inte för att andra föräldrar ska kunna betrakta föreningen som extremt billig barnpassning och bara lämpa av ungarna. Tränarna bidrar med väldigt många timmar av sin fritid, föräldrarna förväntas bidra med t.ex. en cafétjänstgöring och några timmar på en loppis.

Ja, det håller jag med om men då får man försöka påverka det på föräldramöten och likande. Eller vända sig till klubbar och sporter som inte satsar så mycket på sådant. Det finns, men man får leta runt lite. 

Eller bara låta bli att anmäla sitt barn till cuper och resor, tycker man att det räcker med träningar så får man väl stå för det och skippa matcherna. Ingen tvingar en att komma. 

Angående tränarna så kommer de nog börja ta betalt med tiden, om föräldrar smiter undan sin del av ansvaret för föreningen. 

De jag pratar om är de som inte gör sin andel av förväntat ideellt arbete. De som tror att de kommer undan med att bara lämna av barnet på träningen och som inte tar ansvar alls för att hjälpa till på det sätt som föreningen kommunicerat att förväntas. 

Ja, ibland får man välja här i livet. Vill man inte göra sin del av det tråkiga kanske man inte får sin del av det roliga heller.  Livet kommer inte bara med rättigheter. Låter ännu mer trångsynt att familjen Svensson ska behöva jobba dubbelt så mycket ideellt eftersom familjen Andersson helt enkelt "inte vill".

Alla familjer har sitt livspussel. De som ställer upp har sällan mer tid än andra, de flesta jobbar heltid och har flera barn. 

Naturligtvis har man ett ansvar som vuxen att läsa på vad en förening kräver innan man anmäler sitt barn. Har man inte lust att ställa upp på det får man helt enkelt säga nej till sitt barn. KAN man inte får man föra en dialog med föreningen och vara ärlig med sin situation. I de allra flesta grupper eller lag finns någon eller några som på riktigt inte kan hjälpa till så ofta, det brukar inte vara några problem så länge det bara är ett fåtal och man brukar ju vilja att alla ska få bara med i en förening. 

Men när folk säger nej bara för att de "inte vill" eller "värnar sin fritid" eller så, då blir det för många som säger nej och föreningsarbetet blir för tungt för de som är kvar. 

Så konstigt är det inte. Det beror mest på antalet barn i förhållande till antalet vuxna i föreningen. En del sporter har väldigt få vuxna aktiva och istället väldigt många barn. Just fotboll är ju ett lysande exempel på idrott där deltagarantalet tydligt peakar i åldern typ 5-11, när de är som minst självgående. 

Klättring är ett exempel man oftast börjar med lite senare och som har många aktiva i högstadieålder. Där kan ungdomarna själva hjälpa till.

Bågskytte och orientering är exempel på idrotter med aktiva i alla generationer, men även där (iaf inom orientering) förväntas både aktiva barn och deras föräldrar bidra i viss mån. 

För att det är väldigt få som faktiskt på riktigt inte har tid med ett cafépass och en tvätt per termin. Om alla bidrar med sitt blir det inte så mycket för var och en.

Har man svårt med de tilldelade uppgifterna kan man oftast lösa det bra med dialog. Kan man aldrig stå i kiosk eftersom man jobbar varje helg kanske man kan ta dubbla tvättpass och tvätta när man är kompledig på måndagen istället.

De flesta som säger att de "inte hinner" VÄLJER att inte hinna eller kunna. Det finns de som "inte kan" eftersom de har ett yngre syskon. Det finns de som tar det yngre syskonet i sele eller låter fyraåringen hjälpa till med kiosken. De flesta som hjälper till i våra föreningar har heltidsjobb, många av dem höga befattningar, de har flera barn, hus och trädgård, tränar själva och så vidare. 

Det lilla fåtal som på riktigt inte kan alls (till exempel ensamstående med syskon med problematik som gör att inte klarar folksamlingar, föräldrar som nyss fått trillingar, föräldrar med sjukdom) brukar man kunna låta slippa undan jobb, de är så få.