Tänker ofta på döden

Jag har känt så från och till hela ungdomen, jag tror det kan slå till hos vissa när man möter döden. För mig gick ingen närstående bort, jag hade mer en livskris där jag fullt insåg att jag kommer dö en dag. Känner precis igen det du skriver med att det sög all glädjen ur allting. Låg som en skugga över vardagen.

Idag tänker jag aldrig på döden. Ibland på natten kan det komma en flyktig tanke, då får jag bestämt säga till mig själv "det där mår du inget bra av, tänk på något annat."