• ensamoliten

    psykisk misshandel vid separation

    Anonym (Hej) skrev 2019-06-18 14:54:38 följande:

    Stackars dig! Jag känner verkligen med dig och jag hoppas att det vänder för dig snart. Kan du inte berätta om detta som du skriver om här för socialen? Det är ju otroligt svårt att behålla sin styrka så länge man har sex med exet. Vad händer om du säger nej till sex?

    Jag funderar själv över mitt förhållande, och min man som började förändras när jag var höggravid. Han är numera ofta elak och passivt aggressiv på olika sätt. Men jag vet faktiskt inte riktigt vad som är vad. Vårt barn är ett par år bara. Min man är snäll i perioder, sedan får han liksom skov då han är otrevlig, nedlåtande, kall. Vi har försökt gå i familjerådgivning och då har det blivit bättre ett tag, sedan sämre igen. Hur var det du förstod att det var psykisk misshandel?


    Säger jag nej så blir han arg, anklagar mig för att har legat med andra osv.. eller så ställer han sig upp och säger anklagande "då går jag och runkar" som att det är mitt fel.. då får jag dåligt samvete.

    Ja det var i skov hos oss med. Det funkade ett tag sen blev det bara värre. Jag tror än idag att han inte förstår hur dåligt jag mådde. Han säger ju att "vi hade löst det om det inte var för din otrohet" och jag känner att jag hade nog tagit mitt egna liv om jag hade behövt leva med honom. Under min depression kunde jag gå på promenad och hoppas på att en bil skulle köra över mig.

    Jag började läsa mkt på nätet. Han bockade för många punkter. Vi läste dessutom "omgiven av psykopater" där han bockade för 9 av 10 punkter och jag bockade av den sista. "Du ser, du är lite psykopat ändå" . Sa då; "missade du de andra 9 punkterna som du bockar av". Ingen självinsikt alls.
  • ensamoliten
    LFF skrev 2019-06-18 16:28:02 följande:

    Jag vet hur svårt det är att ändra tankemönster och reaktioner på saker och ting. Har tyvärr inga tips på böcker. 

    Finns det möjlighet för dig att få samtalshjälp hos kurator eller psykolog? För att kunna få strategier för hur du ska hantera situationen på annat sätt än att "ge med dig" när han går igång och börjar med det psykiska? Annars får jag säga att du får tänka "vatten på en gås" när han sätter igång. Dvs, stäng av öronen helt enkelt och försök att inte ta åt dig.

    Finns det möjlighet att du alltid har någon med dig vid hämtning/lämning som kan backa upp dig och få honom att "hålla sig i skinnet"?

    Har du berättat alls för någon om hur han beter sig mot dig? Någon som kanske känner er båda och som du litar på? Som kanske kan ta sig ett snack med honom om hur man beter sig?


    Har redan avslöjat mitt nick så kör på det :)

    Går hos kurator på Våld i nära via socialen. Det ger mig lite styrka, men han smashar det så fort jag träffar honom.

    Han har liksom kontrollen över mig så jag berättar ju allt jag gör. Berättade för honom att jag går där. Han började ju anklaga mig att jag försöker anmäla honom för våldtäkt och han är minsann ingen som våldtar..

    Vi har gemensamma där jag berättat lite, men de är ju mina vänner. Hans familj har redan inställningen att alla kvinnor är horor (förutom deras egna döttrar), och allt är mitt fel för att jag var en hora som var otrogen.

    Hans pappa har väl varit i den mening att vi bör rädda relationen för barnet, men ignorerade när jag berättade att hans son utnyttjade mig sexuellt och kallat mig för hora och tryckt ner mig i flera år. Han ansåg att vi kunde lösa dessa "petitesser" för barnets skull.
  • ensamoliten
    Anonym (Starkare-nu) skrev 2019-06-18 16:50:21 följande:

    Hej ts. Jag har levt i en hemsk relation där mitt ex kontrollerade mig. Han utsatte mig för våldtäkter, fysisk och psykisk misshandel. Jag fick så svåra ångestattacker och var konstant stressad. Slutade leva. Överlevde bara. Jag har barn sen tidigare och vi har ett gemensamt barn. Min sista utväg var socialtjänsten VINR som hjälpte mig och barnen till skyddat boende och han har kontaktförbud.

    Jag trodde aldrig att jag skulle bli fri eller att jag hade styrkan att lämna. Jag bytte nummer som inte går att spåra. Umgänge och sånt kan lösa sig via andra personer, ni borde inte ha kontakt alls. Ta kommandot över ditt liv, du kommer inte ångra dig och du har styrkan att en gång för alla klippa med den personen som plågar dig. Ta ingen mer skit!

    Boktips: You Go Girl, en bok om hur man lämnar destruktiva relationer.

    Kram från en som nyligen börjat sitt nya liv.


    Ja! Tänker att det finns kvinnor som till och med kommit ur relationer där det varit fysisk misshandel inblandad. Jag borde kunna rycka mig ur det här.

    Jag har samtalskontakt med VINR idag. De har sagt att jag har möjlighet att ansöka om skyddat boende, men just nu känner jag mig inte hotad.

    Det är väl snarare taktisk kontroll där han dumpar över barnet på mig för att han vet att jag inte har möjlighet till barnvakt, vilket gör att jag är med barnet HELA tiden och inte har möjlighet att nätverka och lära känna folk.

    Åh tack för konkret boktips!! Ska läsa!! Och försöka ta kontrollen tillbaka...
  • ensamoliten
    AnnaSthlm skrev 2019-06-18 17:12:37 följande:

    Du behöver hitta sätt att förlåta dig själv och hans sätt kommer inte att komma åt ditt trauma.

    Fråga dig sjäkv: på vilket sätt är det lönsamt för mig att känna mig bestraffad? Varför fortsätter jag med det?

    När du inte straffar dig på insidan kommer trycket från utsidan att minska. Inte tvärtom.


    Jag är sån i själen. Jag skyller allt på mig själv. Om jag bråkar med en vän eller familjemedlem så tänker jag : vad gjorde jag för fel.. hittar något fel och ber om ursäkt för min existens.. typ.. därför känner jag att jag måste börja älska mig själv.

    Har dock alltid känt mig som en stark kvinna. De flesta känner mig som stark. Så Måste bara bygga tillbaka mig själv.
Svar på tråden psykisk misshandel vid separation