psykisk misshandel vid separation

Ni behöver få till ett fastställt umgängesschema. Familjerätten är väl punkt ett att vända sig till.

Lämning och hämtning sker via förskolan eller skolan. Kontakt endast via mail och enkom rörande barnet.

Han ska inte ha någon insyn i ditt liv.

Just ja, spara alla otrevligheter som kommer i textform. Du har även rätt att spela in era konversationer utan att berätta det för honom. Det räcker med att du vet. Just för att ha som bevis om det går till tvist.

Han vill att jag stänger av min telefon för att han är rädd att jag spelar in honom (därför tänker jag att han spelar in mig)

Vi har fastställt varannan vecka, men han frågar mig om jag vill ha barnet vilket jag givetvis vill.

Försöker verkligen föra dialogerna per sms, dock ringer han till slut ändå..

Men kontentan är att han styr mig fortfarande. Jag lämnar telefonen, tar barnet och ställer faktiskt upp med sex. Hur blir man stark nog att stå upp för sig själv?

Du måste inse att du inte är hans dörrmatta. Du är inte hans leksak att leka med som han vill. Du har ingen som helst skyldighet att ställa upp på sex bara för att han vill. Vad händer om du nekar?

Köp en diktafon som du sätter på innan han kommer och som du har lite gömd. Fast varför lämnar du telefonen för hans skull? Vad händer om du inte för som han säger?

Stackars dig! Jag känner verkligen med dig och jag hoppas att det vänder för dig snart. Kan du inte berätta om detta som du skriver om här för socialen? Det är ju otroligt svårt att behålla sin styrka så länge man har sex med exet. Vad händer om du säger nej till sex?

Jag funderar själv över mitt förhållande, och min man som började förändras när jag var höggravid. Han är numera ofta elak och passivt aggressiv på olika sätt. Men jag vet faktiskt inte riktigt vad som är vad. Vårt barn är ett par år bara. Min man är snäll i perioder, sedan får han liksom skov då han är otrevlig, nedlåtande, kall. Vi har försökt gå i familjerådgivning och då har det blivit bättre ett tag, sedan sämre igen. Hur var det du förstod att det var psykisk misshandel?

Jag vet hur svårt det är att ändra tankemönster och reaktioner på saker och ting. Har tyvärr inga tips på böcker. 

Finns det möjlighet för dig att få samtalshjälp hos kurator eller psykolog? För att kunna få strategier för hur du ska hantera situationen på annat sätt än att "ge med dig" när han går igång och börjar med det psykiska? Annars får jag säga att du får tänka "vatten på en gås" när han sätter igång. Dvs, stäng av öronen helt enkelt och försök att inte ta åt dig.

Finns det möjlighet att du alltid har någon med dig vid hämtning/lämning som kan backa upp dig och få honom att "hålla sig i skinnet"?

Har du berättat alls för någon om hur han beter sig mot dig? Någon som kanske känner er båda och som du litar på? Som kanske kan ta sig ett snack med honom om hur man beter sig?

Hej ts. Jag har levt i en hemsk relation där mitt ex kontrollerade mig. Han utsatte mig för våldtäkter, fysisk och psykisk misshandel. Jag fick så svåra ångestattacker och var konstant stressad. Slutade leva. Överlevde bara. Jag har barn sen tidigare och vi har ett gemensamt barn. Min sista utväg var socialtjänsten VINR som hjälpte mig och barnen till skyddat boende och han har kontaktförbud.

Jag trodde aldrig att jag skulle bli fri eller att jag hade styrkan att lämna. Jag bytte nummer som inte går att spåra. Umgänge och sånt kan lösa sig via andra personer, ni borde inte ha kontakt alls. Ta kommandot över ditt liv, du kommer inte ångra dig och du har styrkan att en gång för alla klippa med den personen som plågar dig. Ta ingen mer skit!

Boktips: You Go Girl, en bok om hur man lämnar destruktiva relationer.

Kram från en som nyligen börjat sitt nya liv.

Du behöver hitta sätt att förlåta dig själv och hans sätt kommer inte att komma åt ditt trauma.

Fråga dig sjäkv: på vilket sätt är det lönsamt för mig att känna mig bestraffad? Varför fortsätter jag med det?

När du inte straffar dig på insidan kommer trycket från utsidan att minska. Inte tvärtom.

Har redan avslöjat mitt nick så kör på det :)

Går hos kurator på Våld i nära via socialen. Det ger mig lite styrka, men han smashar det så fort jag träffar honom.

Han har liksom kontrollen över mig så jag berättar ju allt jag gör. Berättade för honom att jag går där. Han började ju anklaga mig att jag försöker anmäla honom för våldtäkt och han är minsann ingen som våldtar..

Vi har gemensamma där jag berättat lite, men de är ju mina vänner. Hans familj har redan inställningen att alla kvinnor är horor (förutom deras egna döttrar), och allt är mitt fel för att jag var en hora som var otrogen.

Hans pappa har väl varit i den mening att vi bör rädda relationen för barnet, men ignorerade när jag berättade att hans son utnyttjade mig sexuellt och kallat mig för hora och tryckt ner mig i flera år. Han ansåg att vi kunde lösa dessa "petitesser" för barnets skull.

Han blir arg och ger mig dåligt samvete. Sen blir jag rädd när han blir arg... inte för att han ska skada mig fysiskt, snarare psykiskt..

Alltså jag är helt med det klara med vad du säger.. Hur kommer man dit? Tips på böcker? "Jobba med sig själv" är superenkelt att säga. Hur går man tillväga?