• LFF

    psykisk misshandel vid separation

    Ni behöver få till ett fastställt umgängesschema. Familjerätten är väl punkt ett att vända sig till.

    Lämning och hämtning sker via förskolan eller skolan. Kontakt endast via mail och enkom rörande barnet.

    Han ska inte ha någon insyn i ditt liv.

  • LFF
    LFF skrev 2019-06-18 13:33:06 följande:

    Ni behöver få till ett fastställt umgängesschema. Familjerätten är väl punkt ett att vända sig till.

    Lämning och hämtning sker via förskolan eller skolan. Kontakt endast via mail och enkom rörande barnet.

    Han ska inte ha någon insyn i ditt liv.


    Just ja, spara alla otrevligheter som kommer i textform. Du har även rätt att spela in era konversationer utan att berätta det för honom. Det räcker med att du vet. Just för att ha som bevis om det går till tvist.
  • LFF
    Anonym (liten o ensam) skrev 2019-06-18 13:56:21 följande:

    Han vill att jag stänger av min telefon för att han är rädd att jag spelar in honom (därför tänker jag att han spelar in mig)

    Vi har fastställt varannan vecka, men han frågar mig om jag vill ha barnet vilket jag givetvis vill.

    Försöker verkligen föra dialogerna per sms, dock ringer han till slut ändå..

    Men kontentan är att han styr mig fortfarande. Jag lämnar telefonen, tar barnet och ställer faktiskt upp med sex. Hur blir man stark nog att stå upp för sig själv?


    Du måste inse att du inte är hans dörrmatta. Du är inte hans leksak att leka med som han vill. Du har ingen som helst skyldighet att ställa upp på sex bara för att han vill. Vad händer om du nekar?

    Köp en diktafon som du sätter på innan han kommer och som du har lite gömd. Fast varför lämnar du telefonen för hans skull? Vad händer om du inte för som han säger?
  • LFF
    Anonym (liten o ensam) skrev 2019-06-18 14:53:26 följande:
    Han blir arg och ger mig dåligt samvete. Sen blir jag rädd när han blir arg... inte för att han ska skada mig fysiskt, snarare psykiskt..

    Alltså jag är helt med det klara med vad du säger.. Hur kommer man dit? Tips på böcker? "Jobba med sig själv" är superenkelt att säga. Hur går man tillväga?
    Jag vet hur svårt det är att ändra tankemönster och reaktioner på saker och ting. Har tyvärr inga tips på böcker. 

    Finns det möjlighet för dig att få samtalshjälp hos kurator eller psykolog? För att kunna få strategier för hur du ska hantera situationen på annat sätt än att "ge med dig" när han går igång och börjar med det psykiska? Annars får jag säga att du får tänka "vatten på en gås" när han sätter igång. Dvs, stäng av öronen helt enkelt och försök att inte ta åt dig.

    Finns det möjlighet att du alltid har någon med dig vid hämtning/lämning som kan backa upp dig och få honom att "hålla sig i skinnet"?

    Har du berättat alls för någon om hur han beter sig mot dig? Någon som kanske känner er båda och som du litar på? Som kanske kan ta sig ett snack med honom om hur man beter sig?
  • LFF
    ensamoliten skrev 2019-06-19 11:31:02 följande:

    Har redan avslöjat mitt nick så kör på det :)

    Går hos kurator på Våld i nära via socialen. Det ger mig lite styrka, men han smashar det så fort jag träffar honom.

    Han har liksom kontrollen över mig så jag berättar ju allt jag gör. Berättade för honom att jag går där. Han började ju anklaga mig att jag försöker anmäla honom för våldtäkt och han är minsann ingen som våldtar..

    Vi har gemensamma där jag berättat lite, men de är ju mina vänner. Hans familj har redan inställningen att alla kvinnor är horor (förutom deras egna döttrar), och allt är mitt fel för att jag var en hora som var otrogen.

    Hans pappa har väl varit i den mening att vi bör rädda relationen för barnet, men ignorerade när jag berättade att hans son utnyttjade mig sexuellt och kallat mig för hora och tryckt ner mig i flera år. Han ansåg att vi kunde lösa dessa "petitesser" för barnets skull.


    Sluta berätta för honom. Lättare sagt än gjort, jag vet. Men försök komma ihåg att allt du berättar för honom ger honom ammunition att skjuta ner dig.

    Ta ett par vänner, såna du verkligen litar på, och berätta allt, verkligen allt för dem. Jag kan lova dig att de inte kommer att skuldbelägga dig för att du var otrogen. Det var ett rop på hjälp för att komma ur din relation!

    Jag tycker inte att otrohet är rätt men jag förstår att du gjorde det och varför. Det var en sista desperat handling för att komma ut. Du måste förlåta dig själv för att du inte kunde komma på en annan lösning.

    Vill du prata eller bara skriva av dig utan att det syns här, skicka ett dm till mig. Lovar att lyssna!
Svar på tråden psykisk misshandel vid separation