Bordsskick

Min far var likadan. Jättejobbigt. Det är en sak att man smaskar - sånt MÅSTE man lära sig att inte göra. Men det låter ju på tallriken när man använder bestick. Det är barn det handlar om. Och dessutom: barn spiller. För er egen skull: låt karln äta framför TV:n i vardagsrummet eller nåt. Ungarna behöver lugn och ro vid maten. Bordsskick är jättebra att ha. Men att äta upp allt på tallriken skall man inte behöva göra när man är liten och inte provat allt.

Mina barn åt fort, de hade bråttom. Inga problem för min del. Men de smaskade inte, använde bestick. Men klart det låter när man skär i kött, potatis, skrapar upp sås osv. Det LÅTER NÄR MAN ÄTER. Och det ska det få göra. Men helst inte prata med mat i munnen.

Mina barn lärde sig att om nån frågade nånting, så pekade man på munnen för att visa att "jag svarar när jag tuggat klart". Det är vanligt hyfs som bör läras när de är små. Men tjatet måste vara vänligt. Inte spänt. Middagar skall vara trevliga, inte några uppfostringsanstalter. Men barnen måste också lära sig att bete sig bra vid ett matbord. Men verkligen inte någon kadaverdisciplin. Det är inga marionettdockor. Barn är barn. Det är många moment vid ett middagsbord att lära sig. Det tar åratal och det skall nötas in. Dessutom, ju äldre barnen blir, desto mer tar de över efter föräldrarna.

Aldrig någonsin får det bli strider vid ett matbord.

Anonym (Mamma) skrev 2019-06-18 13:46:12 följande:

Med nobel-nivå menar jag att det ska ätas på en extremt fin och överdriven nivå där det inte kan finnas utrymme för avslappnad stämning. Detta är min känsla. Att man ska ha bordsskick är jag helt med på. Men att torka munnen med servett innan och efter man druckit ur glaset är för mig överkurs i vardagen både för mig och barnen. Jag anser att vi föräldrar kan lära dom allt möjligt men som någon annan svarade ovan så kan man ju fundera på "hur" detta ska läras. Att det blir spänd stämning känns jobbigt. Min man anser att det är det absolut enda sättet, finns inget annat. Men ska det fortsätta är det nog jag som äter i vardagsrummet!

Jag äter nog helt normalt, munnen stängd, smaskar inte och pratar inte med mat i munnen. Ibland äter jag lagom fort och ibland lite för fort beroende på bebis. Jag tycker att man.helt ebkelt torkar upp efter sig om man spiller. Min man vill mer eller mindre förbjuda spill. Tex åt vi tacos och efter maten låg det 2 majskorn på golvet. Kunde varit jag? Han? Eller barnen? För mig är det inte hela världen att de hamnat på golvet, det är ju bara att sopa upp. Men för honom blev det en tillsägelse där barnen fick lomma in i köket efteråt och se att de måste vara försiktiga när de äter. Detta sas med bestämt ton.

Hade det legat en hav tacos på golvet eller massa gurka och sås och allt möjligt, ja då skulle jag oxå säga till med mer än bestämd röst. Men 2 majskorn?

Din man borde ta bort stickan i röven som spänner. Han är extrem. Detta kommer skapa osäkerhet hos barnen när de äter: "gör jag rätt nu", "kommer pappa bli arg" osv. Detta kan skapa matproblem, ont i magen, illamående, svårighet att både äta och svälja. Han har inte en susning om hur mycket han skadar i framtiden. Han får sluta äta med sina barn om han inte själv är vuxen nog att koppla av och se världen ur ett barns synvinkel.

Bordsskick

INNEHÅLL