Bordsskick

Min far var likadan. Jättejobbigt. Det är en sak att man smaskar - sånt MÅSTE man lära sig att inte göra. Men det låter ju på tallriken när man använder bestick. Det är barn det handlar om. Och dessutom: barn spiller. För er egen skull: låt karln äta framför TV:n i vardagsrummet eller nåt. Ungarna behöver lugn och ro vid maten. Bordsskick är jättebra att ha. Men att äta upp allt på tallriken skall man inte behöva göra när man är liten och inte provat allt. 

Mina barn åt fort, de hade bråttom. Inga problem för min del. Men de smaskade inte, använde bestick. Men klart det låter när man skär i kött, potatis, skrapar upp sås osv. Det LÅTER NÄR MAN ÄTER. Och det ska det få göra. Men helst inte prata med mat i munnen. 

Mina barn lärde sig att om nån frågade nånting, så pekade man på munnen för att visa att "jag svarar när jag tuggat klart". Det är vanligt hyfs som bör läras när de är små. Men tjatet måste vara vänligt. Inte spänt. Middagar skall vara trevliga, inte några uppfostringsanstalter. Men barnen måste också lära sig att bete sig bra vid ett matbord. Men verkligen inte någon kadaverdisciplin. Det är inga marionettdockor. Barn är barn. Det är många moment vid ett middagsbord att lära sig. Det tar åratal och det skall nötas in. Dessutom, ju äldre barnen blir, desto mer tar de över efter föräldrarna. 

Aldrig någonsin får det bli strider vid ett matbord.