Varför är många så triggade av diskussionen att sänka abortbetänketiden med några veckor nu när tekniken gör att den gamla säkerhetsmarginalen till livskraftigt foster har minskat?
När jag gjorde abort bestämde vi oss på typ 2 veckor. Varför behöver man fundera så länge?
mvh
Vid svåra problem med fostret som upptäcks sent kan graviditeten avslutas långt efter vecka 22 om fostret inte anses kunna överleva efter förlossning vid fullgången tid för det är ju faktiskt så att foster kan bli sjukt och utvecklas fel trots att det sett bra ut vid RUL
Fast då handlar det inte längre om en abort. Avbryts graviditeten efter vecka 22 så riktas vården till att rädda både barn och mamma. Man gör detta enbart om det är fara för moderns liv, eller om det är fara för barnets liv att stanna kvar i magen. Det är något helt annat.
OK, det gränsar till påstående så det kan jag svara på. Jag har inga källor till det.
Jah har ju förklara hur jag tänker mig det men gör det gärna igen. Det viktigaste för mig är egentligen inte antal aborter utan hur sent de görs. Om man lagstiftar om en snäv tidsgräns lägger man ansvar på den individ som tänker utnyttja möjligheten. Detta har en normerande effekt och därför tror jag det leder till totalt minskat antal också, vilket jag ser som en fördel.
Varför är många så triggade av diskussionen att sänka abortbetänketiden med några veckor nu när tekniken gör att den gamla säkerhetsmarginalen till livskraftigt foster har minskat?
När jag gjorde abort bestämde vi oss på typ 2 veckor. Varför behöver man fundera så länge?
mvh
Sociala skäl är tex våldtäkt, missbruksproblem, våld i nära relationer, hedersproblematik, mycket ung ålder etc. De kan få tillstånd till mycket sena aborter därför att de inte anser sig klara eller kunna ta hand om ett barn. Kanske löper de risk att bli utsatt för våld om graviditeten uppdagas. Ska de inte få göra abort tänker du?
Sociala skäl är tex våldtäkt, missbruksproblem, våld i nära relationer, hedersproblematik, mycket ung ålder etc. De kan få tillstånd till mycket sena aborter därför att de inte anser sig klara eller kunna ta hand om ett barn. Kanske löper de risk att bli utsatt för våld om graviditeten uppdagas. Ska de inte få göra abort tänker du?
Fast de situationerna blir inte mindre tragiska för att man råkar vara i vecka 25 eller Tom vecka 29, någonstans måste gränsen sättas om vi inte helt vill förlora den etiska gränsdragningen mellan abort och barnamord.
De extrem extrema situationerna där det är ett totalt livsodugligt foster eller där själva graviditeten är en livsfara för mamman finns det redan undantag i reglerna för.
Och hedersproblematik och våld i relationer? Om man öppet ber om hjälp och använder dessa skäl som anledningar så är abort väl en konstig första hjälp av samhället. Borde inte hjälpen som erbjuds främst vara mot primärproblemet?
Tycker inte alls det är en dum ide att som kvinna testa lite då och då för säkerhetsskull. Kostnaden för ett gravtest är ju minimalt idag så det är knappast en kostnadsfråga. Och för de som absolut inte har råd så brukar det vara gratis hos BM
Det finns en gräns. I Sverige är det olagligt att utföra abort när fostret bedöms vara livsdugligt. Idag går den gränsen vid 21 veckor och 6 dagar.