Jag orkar snart inte mer

Jag är 42 och han är 43 år. Våra barn är 15 och 18 år. Båda bor hemma. Vi har varit tillsammans sen jag var 13 år så det är svårt att bryta upp. Både p.g.a. Tryggheten, vanan, och de trygga rutinerna. Jag vet vad jag har men vet inte hur det blir.

Jag har alltid varit väldigt ekonomisk. Men han har köpt nya bilar och tekniska saker på löpande band. Jag har vägrat att sätta mitt namn på hans lån. Men nu står vi tillsammans på huset och jag på bilen.

Vi skulle köpa en moppe till tösen. En begagnad för 7000kr tänkte jag. Han åkte till stan och köpte en för 17000kr!!!

Förra året så var vi på Böda camping. Han tog en promenad. Kom hem med 2 nya högtalare för 14000kr!!!

Så det är inte så enkelt med ekonomin. Jag jagar extrapriser och snålar. Men det hjälper ju inte.

Semestern som vi har fått avboka var till Böda. Han har köpt cyklar m.m. För pengarna

Han har fått så många chanser och vi har testat att fixa ekonomin genom att jag hade alla pengarna ett par år. Men så ska det inte behöva vara.

Barnen vet mycket väl att det är pappa som drar ner ekonomin. Jag försöker verkligen att inte prata skit om honom och vara negativ inför barnen. Men jag orkar inte hur mycket som helst.

Jag har aldrig levt själv och det känns lite skrämmande. Men just nu känner jag att det inte finns någon utväg. Men jag har verkligen ingen att prata med. Fick en kurator för sex månader sen. Henne har jag fått prata med två gånger bara. Inte mycket till hjälp.

Ungdomarna är faktiskt jätteledsna för att campingsemestern har blivit inställd.

Det är det jag funderar på. Är gräset grönare på andra sidan? Jag tror det samtidigt sim jag förstår att det alltid är skimrande i början och allt blir till vardag.

Jag är faktiskt rädd för hans reaktion. Han kommer att bli så arg. Och så är jag rädd för att han kommer att ta upp en massa gammal skit. Vill inte att barnen och halva kommunen ska se min smutsiga byk som saltats av honom.

[quote=79711181][quote-nick]Bagar Bengtsson skrev 2019-06-23 22:57:54 följande:[/quote-nick]I ditt fall räcker det att det finns ett grässtrå då där du befinner dig nu är en öken...

Du har inga känslor för honom, han är, som ni kvinnor på FL älskar att skriva, en MANSBEBIS. Han har inte någta gränser för ekonomi, han gör dig rädd och hotar dig, sitter vid datorn hela tiden...

Jag vill nästan påstå att du lever i ett sektliknande förhållande där han verkar kunna manipulera dig, han är översteprästen som styr sina undersåtar med järnhand. Gör dig själv en tjänst- LÄMNA![/

Herregud vad bra du beskriver det! Är du en fluga på min vägg????? jag känner mig verkligen som i en öken och att ett grässtrå är allt jag behöver. Och det med sekten, folk har faktiskt frågat flera gånger om jag är kristen och undergiven. Ta inte illa upp om att vara kristen nu! Jag menar mer i en sektliknande form. Det har känts så för jag har alltid blivit vaktad (övervakad) av min familj och hans vänner.

En gång fick jag inte igång bilen. Efter 10 min ringer gubben, som var på jobbet en mil bort och frågar hur det går med bilen!! Jag frågar honom hur han kan veta att jag har problem. Jo då har hans vän sett mig från sitt fönster. Och istället för att gå ut och hjälpa mig så ringde kompisen gubbens föräldrar, som ringde upp min gubbe på jobbet!! Gissa om man inte kunde fisa innan det blev rapporterat.

Jag har varit hans så länge så det känns som att folk behandlar mig som ?hans egendom? nu

Jag har bestämt mig för att ringa en ekonomisk rådgivare imorgon. Då kan jag få hjälp med den biten och slipper ligga sömnlös för det.

Jag har ställt mig i bostadskö och jag märker att det inte är några problem med att få en lägenhet. Har redan fått flera förslag.

Vet inte om jag har fattat det här med skuldsanering rätt. Man blir alltså skuldfri från hus o bil och hela baletten? Sa det till syrran men hon tyckte att det lät märkligt. Men jag hoppas att det är så. 5 år av mitt liv kan jag lätt ge för att få bli helt skuldfri. Sen kan jag väl sälja huset och vi kan dela på det vi får? Om tex jag bor kvar. Eller är jag i en drömvärld nu? Helt ute och seglar?

Jag har bestämt mig för att ringa en ekonomisk rådgivare imorgon. Då kan jag få hjälp med den biten och slipper ligga sömnlös för det.

Jag har ställt mig i bostadskö och jag märker att det inte är några problem med att få en lägenhet. Har redan fått flera förslag.

Vet inte om jag har fattat det här med skuldsanering rätt. Man blir alltså skuldfri från hus o bil och hela baletten? Sa det till syrran men hon tyckte att det lät märkligt. Men jag hoppas att det är så. 5 år av mitt liv kan jag lätt ge för att få bli helt skuldfri. Sen kan jag väl sälja huset och vi kan dela på det vi får? Om tex jag bor kvar. Eller är jag i en drömvärld nu? Helt ute och seglar?

Jag har bestämt mig för att ringa en ekonomisk rådgivare imorgon. Då kan jag få hjälp med den biten och slipper ligga sömnlös för det.

Jag har ställt mig i bostadskö och jag märker att det inte är några problem med att få en lägenhet. Har redan fått flera förslag.

Vet inte om jag har fattat det här med skuldsanering rätt. Man blir alltså skuldfri från hus o bil och hela baletten? Sa det till syrran men hon tyckte att det lät märkligt. Men jag hoppas att det är så. 5 år av mitt liv kan jag lätt ge för att få bli helt skuldfri. Sen kan jag väl sälja huset och vi kan dela på det vi får? Om tex jag bor kvar. Eller är jag i en drömvärld nu? Helt ute och seglar?

Tack för alla stöttande svar. Jag har fått prata med en från soc ett par gånger nu. Hon jobbar på familj och individ. Hon var faktiskt fruktansvärt duktig på att ställa frågor så jag fick se det hela i lite olika vinklar. Det var så förbannat skönt att få prata av sig. Jag har verkligen ingen att prata med. Att få prata av sig här gör också mycket