Jag orkar snart inte mer

Han har fått så många chanser och vi har testat att fixa ekonomin genom att jag hade alla pengarna ett par år. Men så ska det inte behöva vara.

Barnen vet mycket väl att det är pappa som drar ner ekonomin. Jag försöker verkligen att inte prata skit om honom och vara negativ inför barnen. Men jag orkar inte hur mycket som helst.

Jag har aldrig levt själv och det känns lite skrämmande. Men just nu känner jag att det inte finns någon utväg. Men jag har verkligen ingen att prata med. Fick en kurator för sex månader sen. Henne har jag fått prata med två gånger bara. Inte mycket till hjälp.

Är verkligen inte bra att du är rädd för karln! Att ni varit ihop sen du var 13 gör dig såklart nervös/osäker om vad som ska hända om ni går skilda vägar. Det borde först gå att lämna tillbaka cyklarna eller fråga vad de tycker är viktigast. Jag vet inte hur roligt det är för en 15-åring och 18-åring att hänga med sina föräldrar på campingsemester- de kanske föredrar cyklarna?

Däremot lever du i en osund relation. Separera, gör slut. Pröva gräset på andra sidan som ibland är lite grönare.

Ungdomarna är faktiskt jätteledsna för att campingsemestern har blivit inställd.

Det är det jag funderar på. Är gräset grönare på andra sidan? Jag tror det samtidigt sim jag förstår att det alltid är skimrande i början och allt blir till vardag.

Jag är faktiskt rädd för hans reaktion. Han kommer att bli så arg. Och så är jag rädd för att han kommer att ta upp en massa gammal skit. Vill inte att barnen och halva kommunen ska se min smutsiga byk som saltats av honom.

I ditt fall räcker det att det finns ett grässtrå då där du befinner dig nu är en öken...

Du har inga känslor för honom, han är, som ni kvinnor på FL älskar att skriva, en MANSBEBIS. Han har inte någta gränser för ekonomi, han gör dig rädd och hotar dig, sitter vid datorn hela tiden...

Jag vill nästan påstå att du lever i ett sektliknande förhållande där han verkar kunna manipulera dig, han är översteprästen som styr sina undersåtar med järnhand. Gör dig själv en tjänst- LÄMNA!

[quote=79711181][quote-nick]Bagar Bengtsson skrev 2019-06-23 22:57:54 följande:[/quote-nick]I ditt fall räcker det att det finns ett grässtrå då där du befinner dig nu är en öken...

Du har inga känslor för honom, han är, som ni kvinnor på FL älskar att skriva, en MANSBEBIS. Han har inte någta gränser för ekonomi, han gör dig rädd och hotar dig, sitter vid datorn hela tiden...

Jag vill nästan påstå att du lever i ett sektliknande förhållande där han verkar kunna manipulera dig, han är översteprästen som styr sina undersåtar med järnhand. Gör dig själv en tjänst- LÄMNA![/

Herregud vad bra du beskriver det! Är du en fluga på min vägg????? jag känner mig verkligen som i en öken och att ett grässtrå är allt jag behöver. Och det med sekten, folk har faktiskt frågat flera gånger om jag är kristen och undergiven. Ta inte illa upp om att vara kristen nu! Jag menar mer i en sektliknande form. Det har känts så för jag har alltid blivit vaktad (övervakad) av min familj och hans vänner.

En gång fick jag inte igång bilen. Efter 10 min ringer gubben, som var på jobbet en mil bort och frågar hur det går med bilen!! Jag frågar honom hur han kan veta att jag har problem. Jo då har hans vän sett mig från sitt fönster. Och istället för att gå ut och hjälpa mig så ringde kompisen gubbens föräldrar, som ringde upp min gubbe på jobbet!! Gissa om man inte kunde fisa innan det blev rapporterat.

Jag har varit hans så länge så det känns som att folk behandlar mig som ?hans egendom? nu

Låt dig inte skrämmas. Men ta hans hot på allvar om det kommer något, och anmäl. Sök stöd.

Han har inte barnens bästa för ögonen, om han köper en klocka samtidigt som ni måste avboka en semester. Era barn lider, de får sår från detta som de bär med sig.

Gissar att mycket annat är snett i ert hushåll. Mycket bråk? Ingen respekt? Ska era barn växa upp så? Var har det gått fel, att du accepterat detta "liv" för dig och barnen? Hade du det svårt hemma som barn? Föräldrar som inte prioriterade dig? Ska dina barn få samma sår?

Få honom att åka bort ett par dagar och under tiden - flytta!

Om det är ilskan du är rädd för alltså... Annars säg det bara och stå pådig.

Vi har bara ett liv.

Nej, du vet inte hur det kommer bli men det kommer bli bättre!

Som du beskriver situationen med bilen är nog relativt vanlig i dagens samhälle tyvärr.

Att jag är en fluga på din vägg är tyvärr inte sant. Det är dina egna ord jag tolkar och som jag sedan får en bild av hur det är i din relation.

Jag tror det kan vara bra att bo ihop med några innan man stadgar sig för att på så sett få en annan syn. Jag tycker heller inte du ska ångra så mycket för jag antar du har varit förälskad i karln och att ni har haft det bra flera år och ni har två fina barn. 

Du kan få ett nytt liv med en ny kärlek. Din man kommer förhoppningsvis till sans och ni kan börja umgås som vänner. Annars så är det inte hela världen om ni inte klarar av det. Enda gången ni behöver ses är ju vid barnens högtider.

Om din skuldsanering blir godkänd, kommer ju inte nya skulder att kunna ingå, Så du behover ju en bra plan för hur du stoppar hans konstanta shoppande att påverka dig från och med nu i princip, det kommer knappast att upphöra. Efter en ev skilsmässoansökan är registrerad gissar jag du inte blir ansvarig för hans shoppande. Men du borde prata med en ekonomisk rådgivare om hela den ekonomiska biten.

Hur du/ni hittar nya boenden efter ni säljer huset blir ju en annan fråga vid en ev skilsmässa, vilka möjligheter ser du?