• PillanPannkaka

    Hur gör man det rättvist för alla

    Hej Alla där ute!

    Har blivit så himla desperat efter en lösning. Jag vet inte längre vad jag ska göra och hur jag ska göra det? någon i min sits som känner desamma?


    Jag har varit tillsammans med min pojkvän i ca 4 år. strax innan vi vart ihop så flyttade han till en annan stad jag (ca 5 timmar bort med tåg). Jag har fått pendla mellan mitt hem och hem till "honom/oss" där han är. Han är fast i staden och jag är fast i staden här. Båda för att vi har ex som vi har barn och gemensam vårdnad med! Han två barn och jag 1 barn. Han har även ett seriösare jobb och hus, så det enklaste vore om jag bara kunde flytta dit utan problem! Jag sitter här med skuldkänslor över att inte ta ifrån min dotter hennes pappa. Jag har inte mage till att göra så bara. Själv har jag haft ett dåligt liv, med med pappa som jämt slog mamma och som sedan plötsligt dog. Jag själv valde fel partner (flyttade hemifrån vid 17 års åldern..) Idag är jag stabil, har ett hem, heltidsjobb och mår bra för övrigt). 

    Hur som haver så är jag fast i hur jag ska göra, som sagt har vi delad vårdnad, har även sagt att han får flytta med mig och dotter och vi hjälps åt så gott som vi kan. Det har varit tänkt att han ska ha henne varannan vecka men så har det inte varit i nuläget heller, jag har fått dra hela lasset själv. Han har inte mått bra heller, inget jobb och är hemmavarande, sjukskriven pga hans hälsa(exet). Vill inte få han att må sämre heller, samtligt som att jag också längtar efter att få börja om mitt liv, med en person som jag älskar och vill leva ihop med.. Hur gör ni alla som har separerat och flyttat till andra städer? Mår så himla dåligt av att mitt liv står och stått stilla i alla dessa år för att jag inte gör något!? Jag kan omöjligen vara den enda person som har det så! Snälla hjälp! 
  • Svar på tråden Hur gör man det rättvist för alla
  • Meriall

    Kanske det bästa vore om ditt ex flyttade med till nya staden? Han verkar inte ha något som binder honom i den gamla och kanske vore det en positiv nystart för honom om han skulle få jobb där. Kanske du kan hjälpa honom att leta? Har ni en bra relation så att ni är vänner går det nog lättare och isf om han går med på det är det ju trevligt om ni kan umgås en hel del med honom i början tills han hittar nytt umgänge där eftersom han verkar nere och dessutom flyttar för din skull.

    Hur gamla är barnen?

  • Kramklubba

    Du skulle kunna flytta utan din dotter, och ha henne varannan helg. Det är väl det som gäller om du är separerad och vill flytta.

  • Kjell2
    PillanPannkaka skrev 2019-06-25 09:25:56 följande:

    Hej Alla där ute!

    Har blivit så himla desperat efter en lösning. Jag vet inte längre vad jag ska göra och hur jag ska göra det? någon i min sits som känner desamma?


    Jag har varit tillsammans med min pojkvän i ca 4 år. strax innan vi vart ihop så flyttade han till en annan stad jag (ca 5 timmar bort med tåg). Jag har fått pendla mellan mitt hem och hem till "honom/oss" där han är. Han är fast i staden och jag är fast i staden här. Båda för att vi har ex som vi har barn och gemensam vårdnad med! Han två barn och jag 1 barn. Han har även ett seriösare jobb och hus, så det enklaste vore om jag bara kunde flytta dit utan problem! Jag sitter här med skuldkänslor över att inte ta ifrån min dotter hennes pappa. Jag har inte mage till att göra så bara. Själv har jag haft ett dåligt liv, med med pappa som jämt slog mamma och som sedan plötsligt dog. Jag själv valde fel partner (flyttade hemifrån vid 17 års åldern..) Idag är jag stabil, har ett hem, heltidsjobb och mår bra för övrigt). 

    Hur som haver så är jag fast i hur jag ska göra, som sagt har vi delad vårdnad, har även sagt att han får flytta med mig och dotter och vi hjälps åt så gott som vi kan. Det har varit tänkt att han ska ha henne varannan vecka men så har det inte varit i nuläget heller, jag har fått dra hela lasset själv. Han har inte mått bra heller, inget jobb och är hemmavarande, sjukskriven pga hans hälsa(exet). Vill inte få han att må sämre heller, samtligt som att jag också längtar efter att få börja om mitt liv, med en person som jag älskar och vill leva ihop med.. Hur gör ni alla som har separerat och flyttat till andra städer? Mår så himla dåligt av att mitt liv står och stått stilla i alla dessa år för att jag inte gör något!? Jag kan omöjligen vara den enda person som har det så! Snälla hjälp! 
    Prio ett är barn. Låt inte ditt kärleksliv ställa till det för barnet. Om barnet trivs där ni bor med dagis/skola/kompisar/släkt så tänk till en extra gång innan du flyttar

    Försök få till en dialog med pappan. Vad säger han om en flytt? Om du ändå vill flytta, ta en diskussion med familjerätten och försök få till ett fastställt umgängesschema.

  • PillanPannkaka

    Det är det som gör allt lite extra svårt. Det viktigaste för mig är min dotter och hennes mående. Jag skulle aldrig vilja lämna henne till hennes pappa, för att tänka på mig och mitt ego att starta ett nytt liv, jag vill ha ett nytt liv med min dotter, pojkvän och hans barn. Samtidigt som att jag inte vill ta dottern långt ifrån hennes pappa. Jag och min nya är överens om att barnen alltid kommer först och vi gör det bästa efter de, därav vi har ett distansförhållande. Min dotter är 7 år, hans är 7 och 9 år. 
    Nu på senaste tiden så har det tärt på ens mående. Känner mig extra ledsen att jag bara är ensam, ensam ute, utan att ha min partner att dela min vardag med. Ledsen att jag har ett liv som väntar på mig. Jag slösar min tid och liv på ingenting, på att vänta in vad dotterns pappa vill.  Det känns samtidigt som att jag sitter och "servar" mitt ex. Hela mitt liv har kretsat runt honom, hur han vill ha det och det som passar honom. Jag har tagit allt ansvar så som aktiviteter, val av skola, skjutsa fram och tillbaka, lärt henne läsa/skriva, lärt henne cykla m.m. Jag har såklart gjort det av fri vilja och att han inte heller gör så mycket iallafall. Han är bra på att vara en "semesterpappa" som bara dyker upp när det är skoj. Jag har varit i kontakt med myndigheter så som familjerätten/familjerådgivning m.m. De förvirrar mig ännu mera, och har inga bra eller rätta svar som passar mig och mitt liv. Jag har frågat mitt ex om han kan tänka sig att flytta hela 5 timmar bort, han har inte direkt sagt ja men inte heller har han sagt nej. Han skulle återkomma med "svar" efter sommaren, enligt honom. Vilket jag inte tror kommer ske. Jag har inga kopplingar i staden jag befinner mig i nu och inte han heller. Att jag och han umgås korta stunder går bra, men inte annars. Vi är väl vänner kan man säga/eller åtminståne tål varandra korta stunder. 

    Tack alla för era svar! Ibland behöver man höra hur andra har det och hur de själva skulle kunna tänka sig att göra. Man blir klokare och får nya idér! 

  • Kjell2
    PillanPannkaka skrev 2019-06-25 10:42:17 följande:

    Det är det som gör allt lite extra svårt. Det viktigaste för mig är min dotter och hennes mående. Jag skulle aldrig vilja lämna henne till hennes pappa, för att tänka på mig och mitt ego att starta ett nytt liv, jag vill ha ett nytt liv med min dotter, pojkvän och hans barn. Samtidigt som att jag inte vill ta dottern långt ifrån hennes pappa. Jag och min nya är överens om att barnen alltid kommer först och vi gör det bästa efter de, därav vi har ett distansförhållande. Min dotter är 7 år, hans är 7 och 9 år. 
    Nu på senaste tiden så har det tärt på ens mående. Känner mig extra ledsen att jag bara är ensam, ensam ute, utan att ha min partner att dela min vardag med. Ledsen att jag har ett liv som väntar på mig. Jag slösar min tid och liv på ingenting, på att vänta in vad dotterns pappa vill.  Det känns samtidigt som att jag sitter och "servar" mitt ex. Hela mitt liv har kretsat runt honom, hur han vill ha det och det som passar honom. Jag har tagit allt ansvar så som aktiviteter, val av skola, skjutsa fram och tillbaka, lärt henne läsa/skriva, lärt henne cykla m.m. Jag har såklart gjort det av fri vilja och att han inte heller gör så mycket iallafall. Han är bra på att vara en "semesterpappa" som bara dyker upp när det är skoj. Jag har varit i kontakt med myndigheter så som familjerätten/familjerådgivning m.m. De förvirrar mig ännu mera, och har inga bra eller rätta svar som passar mig och mitt liv. Jag har frågat mitt ex om han kan tänka sig att flytta hela 5 timmar bort, han har inte direkt sagt ja men inte heller har han sagt nej. Han skulle återkomma med "svar" efter sommaren, enligt honom. Vilket jag inte tror kommer ske. Jag har inga kopplingar i staden jag befinner mig i nu och inte han heller. Att jag och han umgås korta stunder går bra, men inte annars. Vi är väl vänner kan man säga/eller åtminståne tål varandra korta stunder. 

    Tack alla för era svar! Ibland behöver man höra hur andra har det och hur de själva skulle kunna tänka sig att göra. Man blir klokare och får nya idér! 


    Lite beroende på vad du tycker skulle vara bra för din dotter skull en lösning kanske vara att ni flyttar och sen har ett fastställt umgängesschema där pappan får vissa helger och delar av skolloven. 

    Om du vill öka insatsen kan du starta en vårdnadstvist kring vårdnaden och umgänget. För att tvinga fram något fastställt.

    Du kan inte låta detta dra ut för mycket på tiden. En flytt för dottern bli jobbigare för varje år.


  • PillanPannkaka

    Hej igen! Vet inte om inlägget hoppar upp, och med det hoppas jag få flera och nya svar. 

    Livet står fortfarande stilla sedan sist gång jag skrev. Jag har mycket ledsen för att det är som det är. Just idag pratade jag med exet och frågade lite snällt om hur han tänker kring framtiden osv.. Han svarade då att han inte har planer på att tänka sig att flytta långt bort.. Eftersom att jag levt på hopp om att han skulle kunnat tänka sig att flytta  så har jag inte gjort annat än att bara låtit livet stå stilla. Nu har jag typ ångest över det. Att mina år och liv går åt, ja iprincip ingenting! 
    Jag får snarare smälta och bara inse att det inte går att bo ihop med min stora kärlek. Vad och hur hade ni gjort om ni måste bestämma er för att stanna i respektive stad? Hade ni fortsatt ha distansförhållande? Hur hade ni gjort med den ensamma vardagen? osv.. 

    Förtydligande info: 
    Exet går inte med på att flytta
    Och han går inte med på att ha henne över lov osv.. 
    Han vill ha varannan vecka. 
    Och jag tänker i första hand på dottern! så flytt utan dottern finns inte med på kartan.. 
    Han har ingen möjlighet att flytta. Ännu sämre då han ej har kontakt med exet/bra relation att ens kunna diskutera. 
    Han är bunden till hus och jobb. 

  • Anonym (Förälder)

    Har han varannan vecka nu?


    Eller han vill ha?
    Hur ofta har han annars dottern?

    En lekpappa, det har jag väldigt svårt för.

  • Kjell2
    PillanPannkaka skrev 2020-05-06 12:55:29 följande:

    Hej igen! Vet inte om inlägget hoppar upp, och med det hoppas jag få flera och nya svar. 

    Livet står fortfarande stilla sedan sist gång jag skrev. Jag har mycket ledsen för att det är som det är. Just idag pratade jag med exet och frågade lite snällt om hur han tänker kring framtiden osv.. Han svarade då att han inte har planer på att tänka sig att flytta långt bort.. Eftersom att jag levt på hopp om att han skulle kunnat tänka sig att flytta  så har jag inte gjort annat än att bara låtit livet stå stilla. Nu har jag typ ångest över det. Att mina år och liv går åt, ja iprincip ingenting! 
    Jag får snarare smälta och bara inse att det inte går att bo ihop med min stora kärlek. Vad och hur hade ni gjort om ni måste bestämma er för att stanna i respektive stad? Hade ni fortsatt ha distansförhållande? Hur hade ni gjort med den ensamma vardagen? osv.. 

    Förtydligande info: 
    Exet går inte med på att flytta
    Och han går inte med på att ha henne över lov osv.. 
    Han vill ha varannan vecka. 
    Och jag tänker i första hand på dottern! så flytt utan dottern finns inte med på kartan.. 
    Han har ingen möjlighet att flytta. Ännu sämre då han ej har kontakt med exet/bra relation att ens kunna diskutera. 
    Han är bunden till hus och jobb. 


    Utgå från att pappan inte flyttar. Utvärdera sen dina alternativ

    Bo kvar - Vad skulle det innebära för dottern och dig?
    Flytta - Ta en strid via familjerätten och kanske domstol. Om du får boendet, hur kommer dotterns relation med pappan bli och vad skulle hon tycka. 
  • Anonym (Samma sits)
    PillanPannkaka skrev 2020-05-06 12:55:29 följande:

    Hej igen! Vet inte om inlägget hoppar upp, och med det hoppas jag få flera och nya svar. 

    Livet står fortfarande stilla sedan sist gång jag skrev. Jag har mycket ledsen för att det är som det är. Just idag pratade jag med exet och frågade lite snällt om hur han tänker kring framtiden osv.. Han svarade då att han inte har planer på att tänka sig att flytta långt bort.. Eftersom att jag levt på hopp om att han skulle kunnat tänka sig att flytta  så har jag inte gjort annat än att bara låtit livet stå stilla. Nu har jag typ ångest över det. Att mina år och liv går åt, ja iprincip ingenting! 

    Jag får snarare smälta och bara inse att det inte går att bo ihop med min stora kärlek. Vad och hur hade ni gjort om ni måste bestämma er för att stanna i respektive stad? Hade ni fortsatt ha distansförhållande? Hur hade ni gjort med den ensamma vardagen? osv.. 

    Förtydligande info: 

    Exet går inte med på att flytta

    Och han går inte med på att ha henne över lov osv.. 

    Han vill ha varannan vecka. 

    Och jag tänker i första hand på dottern! så flytt utan dottern finns inte med på kartan.. 

    Han har ingen möjlighet att flytta. Ännu sämre då han ej har kontakt med exet/bra relation att ens kunna diskutera. 

    Han är bunden till hus och jobb. 


    Pappan verkar ändå inte va så delaktig då du har tagit ansvar över allt? Varför skulle han inte kunna ha varannan helg då?

    Om du flyttade och sa antingen får han ta hela ansvaret med dottern eller så får han ha varannan helg plus lov, hur tror du han skulle reagera? Vad skulle han välja? Utifrån det du beskriver tror jag aldrig han skulle ta det tunga ansvaret själv! Så då skulle det säkert bli som du vill. Och jag tror säkert dotter kan ha en fin och bra relation till pappan ändå.

    Jag är samma sits som dig, det tär så att vara i den rävsaxen. Man vill bara gå vidare för att kunna bli lycklig och må bra och kunna leva det liv man vill.... Om du vill kan vi prata genom pm.
  • Anonym (D)

    Ja, det är ju bara att inse att det inte blir något med att flytta ihop med den nya. Så är det när man har barn med en annan person. Du har ingen rätt att flytta iväg med barnet utan att han godkänner det, vilket jag antar att du är medveten om. Det är som du också verkar förstå inte heller rätt mot barnet att riva upp det från skola, eventuella kompisar, hem, släkt och pappa för att du har hittat en annan snubbe du vill bo ihop med. Det är bara att gilla läget och acceptera att om ni ska fortsätta vara tillsammans så blir det på distans även i fortsättningen. I minst 10 år till. Om du är villig att ha det så eller inte får du själv avgöra. Antingen fortsätta på distans eller göra slut och vara singel eller kanske träffa någon annan (som bor närmare eller kan flytta) i framtiden.

  • Kjell2

    Du kan inte tänka från aspekten vad som är rättvist och vad pappan borde göra
    . Du måste tänka mer i linje med vad som är bäst för er dotter, handlingsalternativ, konsekvens och risk. 

  • PillanPannkaka
    Anonym (Samma sits) skrev 2020-05-06 13:19:19 följande:

    Pappan verkar ändå inte va så delaktig då du har tagit ansvar över allt? Varför skulle han inte kunna ha varannan helg då?

    Om du flyttade och sa antingen får han ta hela ansvaret med dottern eller så får han ha varannan helg plus lov, hur tror du han skulle reagera? Vad skulle han välja? Utifrån det du beskriver tror jag aldrig han skulle ta det tunga ansvaret själv! Så då skulle det säkert bli som du vill. Och jag tror säkert dotter kan ha en fin och bra relation till pappan ändå.

    Jag är samma sits som dig, det tär så att vara i den rävsaxen. Man vill bara gå vidare för att kunna bli lycklig och må bra och kunna leva det liv man vill.... Om du vill kan vi prata genom pm.


    Pappan envisas om att ha henne just varannan vecka.Tidigare så har han inte kunnat/orkat pga sitt mående och livssituation. Idag mår han bättre och klarar av ett ansvar. Har även frågat om han kan tänka sig ta alla lov istället, men det vill han inte.

    Hur många barn har du? Hur gör du idag? Era framtidsplaner?

    Vore fint att prata via pm. Vet dock inte hur man går tillväga?????

    Har du möjlighet att skriva till mig?
    Anonym (Samma sits) skrev 2020-05-06 13:19:19 följande:

    Pappan verkar ändå inte va så delaktig då du har tagit ansvar över allt? Varför skulle han inte kunna ha varannan helg då?

    Om du flyttade och sa antingen får han ta hela ansvaret med dottern eller så får han ha varannan helg plus lov, hur tror du han skulle reagera? Vad skulle han välja? Utifrån det du beskriver tror jag aldrig han skulle ta det tunga ansvaret själv! Så då skulle det säkert bli som du vill. Och jag tror säkert dotter kan ha en fin och bra relation till pappan ändå.

    Jag är samma sits som dig, det tär så att vara i den rävsaxen. Man vill bara gå vidare för att kunna bli lycklig och må bra och kunna leva det liv man vill.... Om du vill kan vi prata genom pm.


    Pappan envisas om att ha henne just varannan vecka.Tidigare så har han inte kunnat/orkat pga sitt mående och livssituation. Idag mår han bättre och klarar av ett ansvar. Har även frågat om han kan tänka sig ta alla lov istället, men det vill han inte.

    Hur många barn har du? Hur gör du idag? Era framtidsplaner?

    Vore fint att prata via pm. Vet dock inte hur man går tillväga?????

    Har du möjlighet att skriva till mig?
  • PillanPannkaka
    Anonym (Förälder) skrev 2020-05-06 13:03:22 följande:

    Har han varannan vecka nu?

    Eller han vill ha?

    Hur ofta har han annars dottern?

    En lekpappa, det har jag väldigt svårt för.


    Han har varannan vecka.
  • Anonym (33)

    Tyvärr så finns det ingen utväg med de kriterierna du har att jobba med. Du måste ändra något.

    Om du inte vill ändra något finns bara två alternativ:

    1. Fortsätta som särbos.

    2. Göra slut och hitta någon ny som bor närmare.

    Sorry...

  • Anonym (Förälder)
    PillanPannkaka skrev 2020-05-07 12:12:23 följande:
    Han har varannan vecka.

    Kan du boka ett möte med honom?


     


    Varför han inte kan flytta om han nu inte har något alls som binder honom till nuvarande ort?

Svar på tråden Hur gör man det rättvist för alla