Vilket parti och varför?
Extrema och populistiska partier går bort för mig. (medveten om att definitionen av detta kan vara luddig)
Vad jag gjorde, och som passar mig som ingenjör, är att jag skaffade samtliga partiers fullständiga program och noterade vad jag INTE kunde hålla med om. Det här var en rätt jobbig övning som tog tid men den var också mycket nyttig och allmänbildande! Alla partier vill ha solsken, medvind och nedförsbacke, dvs skriver gärna en massa vackra ord som inte betyder något. Det behöver man kunna skala bort.
Vilket mål partierna har och framför allt HUR det skall uppnås är däremot något som skiljer sig åt. En väl så svår övning är att se vad som INTE står i partiprogrammen men det kan man ofta identifiera genom att ha läst alla andra program.
För min del sorterade jag snabbt bort (v) (deras politik har prövats om och om igen och leder bara till elände även om det kan ta ett par decennier, t.ex. i Venezuela), (sd) (som glatt lovar vad som helst och påstår att de har pengar till allt bara man slopar invandringen) och (mp) (som närmast är ett grönpopulistiskt parti vars energipolitik över huvud taget inte hänger ihop då de inte begriper vad effektbalans är)
Jag har stor respekt för delar av (s), typ de delar som handlar om att man är medveten om att resurser måste skapas först innan det ens är lönt att fundera på någon fördelningspolitik. Sedan finns det dock en annan falang inom partiet som har glömt det där med skyldigheter men är väl medvetna om alla rättigheter. Partiprogrammet bygger också en hel del på kollektivistiska tankar, rimligt för ett socialistiskt parti, och det är allt för mycket där jag inte kan ställa upp på.Jag minns hur illa det var på 70-talet när (s) politik höll på att gå överstyr.
För min del landar jag i de gamla Allianspartierna och där finns mycket att sympatisera med och litet att invända mot hos allihop men jag känner mest hemma hos (m), med (kd) som alternativ.