Förälder med personlighetsstörning?
Det låter lite som en personlighetsstörning, men absolut inte som Asperger. Asperger är INTE heller en personlighetsstörning. Det här låter som en narcissist eller möjligtvis skulle det även kunna vara Borderline.
Inlägg från: AndreaBD
|
-
-
Varför skrev du då personlighetsstörning som titel?Anonym (Jana) skrev 2019-06-27 23:39:28 följande:Ja, hon har grova narcissistiska drag.
Vet att asperger inte är en störning. -
Anonym (Jana) skrev 2019-06-28 00:32:20 följande:Jadu, man skriver en titel, sen skriver man fritt. Man läser inte igenom alltid.
Jag brukar inte skriva något helt annat i titeln än vad som står i inlägget, men okej...
Och jag säger, personlighetsstörning - mycket möjligt. Autism - nej. Personer inom autism-spektrum brukar inte vara ute efter uppmärksamhet eller anser sig ha rätt till privilegier. De bara utgår ifrån sig själva för att de inte förstår så bra hur andra fungerar. De brukar ha förståelse för andra, om de förstår. Det är förståelsen som är problemet.
Det du beskriver är en person som har tillräckligt med social kompetens för att kunna jävlas med andra. Den extrema otåligheten får mig att tänka på att det mycket väl kan finnas ADHD i grunden. -
Ja, det där är en person med Asperger, som inte har fått tillräckligt med hjälp för att förstå hur man beter sig på en arbetsplats. Men det är något helt annat än det som TS beskriver. Det kan se ganska lik ut när det gäller resultaten, men orsakerna är inte alls samma.Anonym (Lena) skrev 2019-06-28 10:28:42 följande:
Huu, det låter som en före detta kollega till mig! Hon kunde bli riktigt aggressiv och formulera sig väldigt burdust - men tyckte själv att hon var en person som helt enkelt sa vad hon tyckte, ärligt och rakt på sak liksom. Hon har gjort sig omöjlig på flera arbetsplatser pga att hon betett sig illa och märkligt, men hon anser själv att hon blivit mobbad och sviken.
Även hon pratade skit om sin familj, vilket jag tyckte var väldigt opassande på en arbetsplats. Tex berätta om sin bror och hans familj och berätta i detalj om varför hon brutit med dem.
Hon har Aspergerdiagnos. Hon skyller ofta sin brutala ärlighet på den, och kallar diagnosen sin superkraft... Men jag tror att det är något mer, kanske något annat, problem. Ibland blir hon nästan manisk och slår åt precis alla håll, sprider jättedålig stämning och får folk att gråta på jobbet. Hon verkar lite paranoid på samma gång, tror att folk är ute efter henne pga avundsjuka.
Att ha en mamma som beter sig som du beskriver måste vara jättejobbigt :
Den här personen förstår inte hur man gör, hon förstår inte varför man inte ska berätta vissa saker (t.ex. att det ge dålig stämning) och hon berättar inte skit för att djävlas - så som TS mamma - utan hon har nog ingen annan att prata med och vill gärna berätta för någon hur jobbigt hon har haft med sin familj.
Det är inte konstigt att de blir lite paranoida - tänk dig att vara i en omgivning där du inte förstår reglerna och verkar göra fel och förstår inte varför. -
Jag jobbar med såna människor och det var min chef som sa det där. Om du råkar ut för det igen - försök förklara för personen. De vill ju inte vara elaka, men de förstår inte.Anonym (Lena) skrev 2019-06-28 11:23:34 följande:Ditt sista stycke ligger det nog mycket i. Den här personen sårade mig ganska mycket, men just det du skriver ger mig lite större förståelse faktiskt.
-
Det är ju så här: Folk med personlighetsstörning kan inte heller sätta sig in i hur andra känner. Jag har en ingift släkting med Borderline och hon förstår inte heller, när hon gör fel, när hon beter sig illa. Och om du har en person med antisocial personlighetsstörning (ungefär det som man betecknar som psykopati), så kan de inte alls känna hur andra känner. De har i princip inga känslor för andra. Och de är impulsiva, har inte tålamod, osv (precis som vid ADHD).Anonym (Jana) skrev 2019-06-28 13:38:11 följande:Det är som att hon har en mix av ADHD, lätt autism och narcissism. Hon kan verkligen inte sätta sig in i hur andra känner. Man blir paff över hur fel hon tolkar allt och alla.
Nu tror jag inte att din mamma är en renodlad psykopat, men hon har nog åtminstone drag av en eller flera personlighetsstörningar.
Men det viktigaste är ju vad du gör i den situationen. Hur gammal är du? Måste du bo hemma, eller har du möjlighet att hålla dig borta ifrån henne? Jag hade en liknande situation och flyttade därför hemifrån när jag var 18 och utomlands när jag var 25. Allt för att slippa hennes negativa påverkan. Det funkade bra för mig att umgås så lite som möjligt med henne och efter en terapi lärde jag mig också att jag inte ska bry mig om vad hon säger, inte ta åt mig och inte förvänta mig att hon ska ändra sig. Lustigt nog så blev min mamma snällare när hon började bli dement. -
Vem säger att personer med autism inte kan trösta? Folk på den lättare delen av autism-spektrum, framför allt kvinnor med Asperger, kan vara helt adekvata mammor. De är inte bra på att trösta främmande människor, eller även bekanta, men de egna barnen brukar de ha en ganska vanlig förälder-relation till. Även om undantag säkert förekommer. Men då är det vanligare med osäkerhet eller för avvaktande hållning än med en egocentrisk och uppmärksamhetskrävande inställning.Anonym (Jana) skrev 2019-06-28 15:53:46 följande:
Det som fick mig att tänka på just autism är hennes oförmåga att trösta och få någon på andra tankar. Hon är känslomässigt som ett barn. Om mina barn är ledsna eller bara neutrala så blir hon sur. Alla andra måste vara glada för att hon ska må ok.
Och så pratar hon i monologer. Även för sig själv. Mina barn tycker att hon är obehaglig eftersom hon pratar ut sina tankar. Hela. Tiden!
Särskilt när du säger att det inte ens duger om barn är neutrala - hon kräver ju då att barnen bara ska tjäna henne! Dvs. hon ser dem som redskap. Det är narcissism, helt klart.
Men det viktiga här är ju att du inte borde utsätta dina barn för detta. Du säger ju själv att de tycker att det är obehagligt. Vi brukade träffa mina föräldrar högst en gång om året och jag har alltid varit noga med att övervaka, så att inte mina barn drabbas av något. En gång var jag nära att hålla barnen borta ifrån henne, då hon bagatelliserade min dotters ätstörning. Men då var dottern tillräckligt gammal för att tycka till själv och hon tyckte att det inte var någon fara. Mormor förstår helt enkelt inte.
Hur pratar hon med sig själv? Kan det vara några slags hallucinationer? Sånt kan man ha både vid autism och vid personlighetsstörningar, även om det inte direkt hör till något av dem. -
Om du vill läsa bra info om narcissism så är Sam Vaknin den som har så bra insikt och förklarar det väldigt bra. Googla på namnet så lär du hitta några av hans skrifter.Anonym (Jana) skrev 2019-06-28 17:50:28 följande:Ju mer jag läser om narcissism så ser jag att det är just narcissist hon är. De har stannat känslomässigt vid 2 års ålder sägs det, precis som hon.
Hon har inga hallucinationer, utan hon bara kan inte vara tyst. Munnen går i ett. -
Det är inte ofta att de har självinsikt, men han har verkligen koll på narcissism. Sedan är det inte säkert att han verkligen har det själv. En läkare har ju testat honom någon gång och kom fram till att han snarare har antisocial personlighetsstörning.Anonym (BPD) skrev 2019-06-28 23:37:43 följande:Sam Vaknin är själv Narcissist, så han borde veta (bäst).
-
Jo, jag vet att det egentligen krävs mer för att kunna utesluta det. Det finns även psykopater och narcissister som har lite ASD med i bilden, även kriminella såna. Jag tycker bara att det vore trist om man svartmålar just autism-gruppen, eftersom de i regel är snarare hjälplösa och omedvetna om saker och ting. Om folk är elaka, så brukar det finnas personlighetsstörningar med i bilden. Och någonstans kan man ju inte jävlas på det sättet med folk om man inte förstår hur folk fungerar. Visserligen kan även folk med ASD jävlas, men då brukar det vara snarare genom att vara tjatig och göra något som irriterar folk t.ex. I alla fall har de ju sämre social kompetens och kan därför inte jävlas lite utstuderat.KlantSmurfen skrev 2019-06-29 07:35:52 följande:Du har nog rätt när det handlar om ASD men det går ju inte att utgå ifrån det som är typiskt för ASD för att utesluta ASD. Om någon med ASD har svårt att anpassa sig kan de försöka överkompensera med arrogans och då handlar det ju inte bara om svårigheter att förstå andra, de vill inte förstå och får ju då svårare att förstå andra och hur de uppfattas av andra.
Har de svårt att anpassa sig när de är små p.g.a väldigt oförstående föräldrar är det det då inte större större risk att de utvecklar narcissistiska försvarsmekanismer? Eftersom de kan ha svårt att förstå hur andra uppfattar dem är de ju inte så smidiga som de tror och det kan verka som att de lever i sin egna lilla värld. ASD kan feldiagnostiseras som NPD, BPD, bipolär.
"Det du beskriver är en person som har tillräckligt med social kompetens för att kunna jävlas med andra"
Behöver man ha social kompetens för att jävlas med andra?Personality and Self--Insight in Individuals with Autism Spectrum Disorder
Whereas cognitive and motivational factors have been invoked to explain self-enhancement in TD individuals (Schriber & Robins, 2012), it is not clear that the same processes account for self-enhancement in individuals with ASD. For example, in TD individuals, narcissism is strongly associated with the tendency to self-enhance (e.g., John & Robins, 1994). Could it be that individuals with ASD are more narcissistic than TD individuals?
Without using the term "narcissistic,? Attwood (2007) suggested that individuals with ASD, especially those with superior intellectual abilities, (1) may overcompensate for feelings of inadequacy in social situations by becoming "arrogant and egocentric? (p. 20); (2) "have considerable difficulty acknowledging that they have made a mistake? can be hypersensitive to any suggestion of criticism, yet overly critical of others, including teachers, parents or authority figures? (p. 21); and (3) turn "a lack of ability in social play with peers and in interactions with adults [into] behaviors to achieve dominance and control? (p. 26). Frith and colleagues similarly call attention to a certain self-absorption intrinsic to ASD, terming it naïve egocentrism (Frith & de Vignemont, 2005). When the low Agreeableness that characterizes individuals with ASD is thrown into the mix, these individuals might have the makings of a narcissist. However, no studies to date have examined a link between autism and narcissism. Only one exploratory study, Abell and Hare (2005), nods at the issue with observations of elevated levels of grandiose and persecutory delusions in a sample of adult males with Asperger's. Thus, evaluating narcissism in ASD in future studies could be one way to unpack the positivity bias seen in the present research.
www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4122539/