Inlägg från: Anonym (Vill bli sambo) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Vill bli sambo)

    Särbor

    Jag är lite tudelad i svaret här.

    Jag försöker få min särbo att flytta ihop, men bakgrunden är annorlunda. Jag har barn, inte han. Jag klarar mig ekonomiskt, har hus och sköter allt (inklusive renoveringar) utan honom.

    Han vill egentligen bli sambo, ha familj och hela paketet, men han har svårt för att han kommer in i mitt liv istället för att jag kommer in i hans eller att vi skapar nåt tillsammans. ?Du har redan allt? är hans ord och han är rädd att en dag stå där utan nåt alls och bli av med både hem, bonusar och mig.

    Det jag säger till honom är... behåll lägenheten. Vi har ekonomi att klara det. Flytta hit det du själv känner att du vill ha här. Du har alltid möjligheten att dra dig tillbaka till lägenheten nån dag om det blir övermäktigt. Vänj dig. En dag kanske det känns rätt att flytta ihop fullt ut. Om inte, så har du ändå allt kvar som du hade innan så du har egentligen inte riskerat så mycket, annat än din tid.

    Jag tummar inte på att jag vill ha en kärnfamilj. Så att vara särbo resten av livet fungerar inte för mig. Särskilt inte med gemensamma barn (vilket han vill ha). Jag behöver inte flytta ihop idag, men jag vill veta att det leder dit och att du är villig att göra ett försök. Annars kommer ingen av oss att få det vi vill i livet.

    Din situation är dock lite annorlunda. Först och främst verkar motiveringen till samboskap vara ekonomi och behov av hjälp i hemmet.

    Och för det andra så vill du egentligen inte. Tror du att det är denna relationen som gör att du inte vill vara sambo, är du inte redo än eller vill du leva ensam restens livet?

    Om du verkligen vill vara med din särbo och älskar henne. Kan ni kompromissa? Ex hyra nån liten etta som du kan ha som tillflykt när du behöver vara själv? Och skulle hon acceptera det i så fall?

    Vilka saker kan hon göra med sin skada? Kan ni dela upp det någorlunda rättvist ändå med sysslor så att du inte behöver dra hela lasset?

    Om ni minskar kostnaderna (med ex utbyte av ena bostaden till något mindre och billigare), skulle hon då klara av att ekonomiskt bidra rättvist till hushållet? Om inte, hur skulle du känna att behöva försörja henne i längden.

    Hon hade inga barn, vill hon ha biologiska barn? Vill du ha det?

    En närstående till mig var 46 när han kände sig redo att bli pappa. Hans särbo var villig att ge honom ett barn, men hon ville aldrig mer vara sambo, då det var ett villkor från hennes sida. Dom flyttade till gångavstånd från varandra och hade barnet varannan vecka och däremellan var han hos henne när hon ville det.

    Alla är inte skapta att leva i ett samboförhållande, huvudsaken är att båda parter accepterar situationen.

  • Anonym (Vill bli sambo)

    Det låter ju som att du redan kommit fram till svaret.

    Du vill vara sambo och ha ett gemensamt liv med någon - men inte med henne (som du känner nu). Det leder då till att du inte får det du egentligen vill och hon får inte som hon vill eller så går det ett tag, kanske några år, och du ändrar åsikt eller så tar förhållandet slut för att det inte ger er det någon av er vill ha.

    Hon vill ha ett gemensamt liv, men inte leva som en familj? Man kan inte bara välja godbitarna. Och om hon inte idag tar del av vardagen, så vet hon förmodligen inte vad den innebär heller, och det är en stor påfrestning att komma in i någon annans familj, särskilt utan egna barn där man har ett hum om vad det handlar om, och i princip rätta sig efter reglerna där. Som förälder har man ett ansvar och gör mycket uppoffringar. Som bonus måste man delta i detta och bidra. Annars blir det mycket fnurror på tråden.

    Du har möjlighet till egentid och lugn och ro, men känner inte att det räcker. När man hittar någon man vill leva med så kommer det naturligt. Man är på samma plan. Oavsett om det innebär att du inte behöver egentid i samma utsträckning eller att ni har förståelse och respekt för varandras behov. Här tar han ex på sig hörlurarna och surfar på mobilen medan jag kollar på tv. Då behöver vi inte sära på oss för att få vara ifred, så att säga. Vi existerar i samma rum, men agerar som om vi skulle vara själva där.

    Om hon varit fullt frisk, hade du velat bli sambo med henne då?

Svar på tråden Särbor