Särbor
Är särbo sedan 5år tillbaka, efter äktenskap på 11år. Jag har 4barn hon inga. Jag har barnen varannan vecka och sköter allt ensam då. Hon kommer på helgerna. Eller jag åker till henne.
Nu till det tråkiga, hon skadade nacken för 3år sedan. Kan därmed inte bidra med hushållsgrejer, jag gör detta till 80%. Nu ställer hon frågan om att flytta ihop, dels på grund av hennes sviktande ekonomi. Jag har gått och tvivlat på relationen och nu får man ta ställning. Jag får en klump i magen vid tanken på flytta ihop, klarar inte av att någon bara sitter och inget gör. Blir arg på mig själv för det är ju inte hennes fel - det är ju en skada. Så går tankarna, men jag kan inte förlikas med "flytta ihoptanken". Är det fel av mig att bara vilja vara särbo, eller skall jag separera för relationen inte håller att flytta ihop. Då hon inte kan försörja sig själv efter tidigare skulder som hon fått då hon hjälpt andra, känner jag mig som svikare då hon behöver hjälp. Samtidigt känns det väldigt ojämlikt i förhållandet, och varför kämpa vidare med något som känns som återvändsgränd?