Inlägg från: Anonym (Anonym aaaa) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Anonym aaaa)

    Särbor

    Är särbo sedan 5år tillbaka, efter äktenskap på 11år. Jag har 4barn hon inga. Jag har barnen varannan vecka och sköter allt ensam då. Hon kommer på helgerna. Eller jag åker till henne.

    Nu till det tråkiga, hon skadade nacken för 3år sedan. Kan därmed inte bidra med hushållsgrejer, jag gör detta till 80%. Nu ställer hon frågan om att flytta ihop, dels på grund av hennes sviktande ekonomi. Jag har gått och tvivlat på relationen och nu får man ta ställning. Jag får en klump i magen vid tanken på flytta ihop, klarar inte av att någon bara sitter och inget gör. Blir arg på mig själv för det är ju inte hennes fel - det är ju en skada. Så går tankarna, men jag kan inte förlikas med "flytta ihoptanken". Är det fel av mig att bara vilja vara särbo, eller skall jag separera för relationen inte håller att flytta ihop. Då hon inte kan försörja sig själv efter tidigare skulder som hon fått då hon hjälpt andra, känner jag mig som svikare då hon behöver hjälp. Samtidigt känns det väldigt ojämlikt i förhållandet, och varför kämpa vidare med något som känns som återvändsgränd?

  • Svar på tråden Särbor
  • Anonym (Anonym aaaa)

    Ja det stämmer, den "nya" är inte barnens mor.

  • Anonym (Anonym aaaa)

    Jag har två lägen social sida & vill vara ifred fundera & jobba. Hos särbon värderar jag samtalet högst, många bra samtal om livet & barnens egenheter. Tyvärr har särbon sedan svårt att hålla tyst, och fortsätter i det oändliga att prata. Då brukar jag gå undan för att få vara ifred.

    Vad jag lovat mig själv är att inte bli sambo med en som inte bidrar så man kan bygga något tillsammans. Nu råkade särbon ut för en skada, ja då går det inte hjälpa till fullt ut. Ja det går att hjälpa till med andra saker än disk & tvätt. I grund vill jag vara sambo men inte med hon jag delar livet med nu. Särbo är näst bäst, då jag inte klarar avsluta en relation p.g.a en skada.

    Hon kan inte få biologiska barn men är barnkär.

    Jag har ett stort garage så där kan jag få egentid.

    Lutar nog åt jag propsar på att fortsätta som särbo. Har funderat i veckan men magkänslan får avgöra. Det skall ju kännas roligt att flytta ihop inte - shit det kommer inte funka!

    Sedan kommer hon nog vara här under semestern. Så var det tidigare. Men hon har inte erbjudit att stanna när jag tar hand om barnen själv på veckan. Vara med om det roliga men inte den grå vardagen.

  • Anonym (Anonym aaaa)

    Om inte skadan hänt, ja då hade vi nog flyttat ihop. Då kan man dela på vardagen och bygga något tillsammans. Men jag känner iritation redan helgen med barnen. Som det är nu har jag allt att förlora på att flytta ihop känns det som.

    Hon har nackskada, med nerv kläm och ständig smärta. Skala potatis går men får ont. Lyfta av grytor från spisen går inte. 4 barn blir en tvätt om dagen & en diskmaskin.

    Vi hittar på mycket med barnen, och med 4 barn 6-11 år är det svårt att klara allt själv även om det går.

    Särbo är ju halvt förhållande, men känns som hur jag än gör blir det fel.

  • Anonym (Anonym aaaa)

    Ja särbo förhållande behöver inte vara fel. Man har ju med sig lite traditionella (van-?)föreställningar om hur ett förhållande skall vara, men det passar inte alla. Det var nog den omedelbara reaktionen att "hjälpa" främst tjejen ekonomiskt, men nej det känns helt rätt att vara kvar som särbo. När jag tänker efter har jag flera kompisar som är särbo efter skilsmässor, svårt ibland att passa in barn & jobb från två håll.

Svar på tråden Särbor