ano8

Äldre 2 Jul 23:57

39 svar

Lämna "Allt" för man har känslor för någon annan?

Befinner mig just nu i den djupaste kris jag varit med om. Är i stort behov av att få höra andras åsikter och historier som kan relatera till det jag skriver nedan.

För lite över 1,5 år sedan så sprang jag och min vän på en tjej på gymmet som jag snabbt skaffade intresse för, vi kallar denna tjej för Elsa. Det visade sig efter några veckor att vi arbeta på samma arbetsplats då vi plötsligt sprang på varandra av en slump.

Under denna tidsperiod var jag sedan 14år tillbaka i ett stabilt förhållande med ett barn på 2år. Vi väntade även tålmodigt på att vårt nya hus skulle bli färdigt till hösten. Utifrån skulle man kunna säga att allt var kanon och att vi äntligen skulle få vårt drömhus som vi sparat och kämpat för så länge.

Jag och min dåvarande sambo ?Matilda? hade varit ihop sedan vi var 15år och det var även hon som tog min oskuld. Vi har alltid varit det paret som många sett som det ?perfekta? och jag skulle ändå i många fall hålla med om det även om allt inte syns utifrån. Vi har haft enorm tillit och givit varandra mycket frihet för egna hobbys osv samtidigt som vi har haft ett starkt band med kärlek.

Jag har dock de senaste åren haft ganska djupa frågor jag hållit för mig själv, tillexempel:

Skall man bara vara med en tjej för resten av sitt liv?
Var jag verkligen redo att skaffa barn? Gjorde jag det för att det var min flickväns dröm?
Missade jag något i min ungdom för att jag gick in i ett förhållande så tidigt?
Är det verkligen ?Svensson? livet jag eftersöker? Mina mål har alltid varit så mycket högre.
Är det här verkligen såhär jag tänkt att mitt liv skulle se ut när jag var runt 30?

Alla dessa frågor och funderingar påminde mig varje dag men jag försökte stöta bort dom genom att tänka ?det här är min väg i livet, det kommer bli bra tillslut?. Jag hade ju ändå bra jobb, tryggt förhållande, barn och vårt nya hus skulle bli början på det ?perfekta livet?.

Under dessa 1,5 åren byggde jag upp en närmare relation med ?Elsa? på jobbet, vi pratade dagligen och vi arbetade mer tillsammans i flera olika projekt. Första gången vi träffades på riktigt var på en jobbfest där vi satt en längre stund och pratade om allt mellan himmel och jord. Jag märkte att hon sökte kontakt och närhet vilket jag inte alls var beredd på. Jag hade bara fått för mig att jag gillade henne och inte tvärtom. Vi lider båda av två olika ångestrelaterade sjukdomar vilket gjorde att vi snabbt fann varandra på en djupare nivå. Efter denna fest ökade såklart chattandet på jobbet och vi sprang även på varandra på gymmet mer och mer. Vi började skapa en väldigt djup vänskap tillsammans. Skall passa på att säga att Matilda även jobbar inom samma koncern så hon var även med på festen men la då ingen vikt i att jag pratade med Elsa.

Under en period hade jag så stark dragning till henne att jag till och med bad min vän som då precis blivit lämnad av sin tjej att dejta Elsa, allt för att jag skulle slippa tänka på henne och fortsätta med mitt liv. Dom gick på en dejt men sen blev det inget då min vän blev tillsammans med sin tjej igen. Jag var alltså tillbaka på ruta ett och kunde inte sluta tänka på Elsa.

Våra konversationer blev djupare och mer intensiva och till den kommande julfesten hade jag bestämt mig för att berätta vad jag kände för henne. Sagt och gjort, vi gick iväg och jag berättade vad jag kände och det visade sig att hon även hade starka känslor för mig. Allt i min kropp ville kyssa henne där och då men det slöt med att jag följde henne hem och gick sedan vidare till mitt eget, inget hände då.

Dagen efter satt jag hemma i soffan med Matilda då hon plötsligt säger ?döljer du något för mig?. Under alla år har hon aldrig sagt något liknande, det var som att hon såg rakt igenom min brutala ångest. Vi hade vid detta tillfälle bott i vårt nya hus i 1 månads tid. Jag berättade då om mina känslor för Elsa och här brakade livet ihop rejält, för både mig och Matilda.

Våra familjer fick veta, familjerådgivning och psykologer kopplades in och det var allmänt kaos i flera veckor. Alla i min omgivning ?tvingade? mig att avsluta min relation med Elsa vilket jag även gjorde efter ett telefonsamtal. Jag berättade då vad som hade hänt och hon blev såklart lite chockad när hon insåg vad hon var inblandad i. Jag förklarade dock att jag inte var lycklig i min nuvarande relation och ville inte att mina chanser skulle försvinna hos Elsa även om allt var väldigt invecklat. Det vi mer eller mindre kom överens om var att vi kanske kunde börja träffas igen längre fram när jag hade eget boende osv.

Med tanke på allt kaos jag befann mig och längtan till Elsa så började jag genast att leta lägenhet, jag ville bara ifrån och bygga vidare på min relation med Elsa. Att bryta kontakten med någon man haft så starka känslor för var bland det svåraste jag gjort.

Jag lyckades hitta en lägenhet cirka en månad efter allt kommit upp till ytan och gjorde i samband med detta slut med Matilda. Där bodde jag samtidigt som jag vissa dagar bodde hemma i huset för att kunna träffa min dotter. Jag började även träffa Elsa igen och helt plötsligt hade jag 3 ställen jag cirkulerade på samtidigt som dagishämtningar och jobb skulle gå ihop. Ekonomiskt fick jag även dra runt både hus och min lägenhet då Matilda var väldigt beroende av min inkomst.

Även om allt var kaos och att jag bodde mer eller mindre i en resväska i 3 månader så hade jag och Elsa en väldigt fin period tillsammans. Elsa hade sedan länge planerat en utlandsresa med sin släkt och innan hon åkte så sa hon ?glöm inte bort mig nu?. Det är ingen risk tänkte jag, hon var ju mitt lyckopiller i all misär.

Under de två veckorna hon var iväg så hade vi svårt att få kontakt med tanke på olika tidszoner men även för att hon hade det svårt med hennes sjukdom/ångest. Jag började därför tvivla på hennes känslor för mig. Samtidigt bodde jag mer hemma i huset för att kunna träffa min dotter och jag såg hur det påverkade henne och Matilda positivt. Matilda som trots allt inte tappat hoppet för oss gjorde allt för att jag skulle se henne och hennes kärlek till mig.

Under dessa veckor började jag inse att allt gått alldeles för snabbt och att jag hade mycket att städa upp innan jag kunde släppa mina band till Matilda helt och hållet. Elsa hade varit hemma en vecka när jag berättade för henne att jag kände jag var tvungen att flytta hem igen för att kunna avsluta/lugna ner det jag hade med Matilda samt få ordning på min ekonomi som var påväg helt åt skogen pga dubbla boenden. Elsa blev såklart enormt sårad samtidigt som jag själv blev helt knäckt av detta.

Jag kände att jag inte orkade såra Matilda mer, jag hade inte råd att bo som jag gjorde och jag var helt slutkörd efter att ha bott i en resväska i 3 månader. Jag behövde få tillbaka någon typ av trygghet och stabilitet i mitt liv för jag höll på själv att gå in i väggen. Jag bestämde mig därför för att flytta hem till huset igen.

De tre senaste månaderna har jag därför bott hemma i huset igen och jag har försökt att hitta känslorna för Matilda igen även om Elsa ständigt ligger i mitt bakhuvud. Dessa månader har varit väldigt upp och ner och vissa dagar har jag känt att det varit skönt att inte ha ?två? kvinnor i mitt liv. Kontakten med Elsa har varit minimal och hon har även varit väldigt rak och ?kall? emot mig efter att jag beslöt mig för att flytta hem. Så det kändes som att jag och Matilda ändå var på rätt spår även om det var tufft och fanns mycket att arbeta på.

Inför semestern nu så hade jag planerat att gå på AW tillsammans med mina kollegor och Matilda och även om jag önskade över allt i världen att Elsa skulle dyka upp så förväntade jag mig inte det. Det gjorde hon dock och hon kom tillslut fram till mig och vi började prata om allt som hade hänt och vad hon och jag kände osv. Efter denna konversation som även Matilda såg så brakade mina känslor för Elsa loss igen. Jag och Matilda pratade nästan hela natten om detta och kom väl fram till att nu är det dags att avsluta allt, sälja hus, skaffa egna boenden och dela upp vårdnaden för vårt barn.

Så nu står vi där igen, jag är desperat över att få träffa Elsa igen, något som jag absolut inte kan ta för givet då jag inte vet var hon står eller vad hon vill i detta, i min värld så har jag bränt mina broar vid henne men efter senaste samtalet på AWn fick jag ändå lite hopp om att känslorna för mig fanns kvar.

Detta är såklart extremt jobbigt och långt utanför min komfortzon då jag nu sitter i en situation där jag måste ge upp ?ALLT? jag känner till för något jag inte vet något om.

Jag önskar verkligen att jag och Matilda skulle få det perfekta livet tillsammans som vi drömt om men jag kan bara inte få fram de känslor som krävs i en kärleksrelation. Jag har inte en längtan av att kyssa eller mysa med henne. Alla min kärlek och omtanke vill jag ge till Elsa, vilket just nu är ett extremt osäkert kort.

Våra familjer runt omkring, familjerådgivning och psykologer tycker att det är dags att gå isär på riktigt.

Så vad gör man, skall man följa hjärtat eller försöka igen med Matilda. Jag vet dock inte hur vi skulle kunna försöka igen med tanke på allt som hänt och jag vet inte hur jag skall få bort känslorna från Elsa. Jag vill bara ge mig och Elsa ett ?ärligt försök? utan allt kaos runtomkring. Samtidigt brister mitt hjärta när jag tänker att mitt barn kommer växa upp med separerade föräldrar och behöva flytta tillbaka till lägenhet när hon nu vant sig vid att bo i huset.

Har ni varit i en liknande situation? Följde ni känslorna och är lyckliga idag? Ångrar ni er separation eller var de det bästa ni gjort?

ano8

Äldre 3 Jul 07:50

#4

Anonym (Hm) skrev 2019-07-03 00:09:47 följande:

Försöker svara utan att drömma. (Vilket kan vara svårt ibland)

Hur gammal är ni? Jag ser mycket jag, jag i texten.

Det jag främst skulle slå slag för är att du behöver vara ensam ett tag och inte hoppa in i något nytt. Det är inte rättvist för Matilda, ditt barn och inte den nya.

I såna här komplicerade situationer måste man gå varligt fram och tänka längre än till sina egna intressen. Du sårar två personer (Matilda och din dotter) genom dina handlingar, innan du går vidare måste du ge dem respekten att hinna läka.

Om den nya är något att satsa på förstår hon nog det också.

Förstår att folk dömmer, jag förstår att jag inte hanterat denna situation på bästa sätt. Har sårat Matilda enormt på så många sätt även om jag avslutade förhållandet innan jag gjorde något "fysiskt" med Elsa. Jag och Matilda är runt 30 och Elsa är några år yngre.

Ja det är det många som säger nu och jag förstår till viss del, samtidigt så vill jag inte bränna några fler chanser vid Elsa. Just nu känner jag att varje dag som går försvinner hon mer och mer ur mitt liv och kvar kommer jag vara helt ensam. När jag och Elsa pratade sist så berättade hon att hon besviken och tyckte jag fegat ur det jag påbörjat. Ibland känner jag att hon inte riktigt förstår vilken komplicerat situation jag och Matilda befinner oss i just nu. Men samtidigt, varför skall hon först? Hon har ju sina egna intressen och vill ju troligen bara ha tillbaka det fina vi hade tillsammans. Samtidigt känner jag att jag inte fått möjligheten att berätta allt som hänt då jag inte ville tillföra massa skit i hennes liv under tiden vi träffades. Under de månaders vi träffades gav jag allt i kärleksväg och försökte koppla bort allt koas som var på hemmaplan.

Just nu vet jag inte alls var jag och Elsa står, på något sätt intalar jag mig att hon hoppas lite på att jag skall få klart allt så att vi kan börja träffas igen. Jag är dock i det i läget att jag bara vill skrika ut "VÄNTA PÅ MIG". Bör jag inleda något typ av dialog med Elsa igen för att se var hon står eller skall jag bara avvakta..

Väldigt tacksam för att du tog dig tid att läsa och svara.

ano8

Äldre 3 Jul 08:15

#7

Anonym (huvudet i ditt eget arsle) skrev 2019-07-03 07:32:22 följande:

Ja du verkar helt uppfylld av ditt och dina tankar.

Men din dotter då? Du måste ändå tänka på vad som är bra för henne.

Att kasta sig in i Elsas famn kanske inte är det bästa för din dotter. Sen att hänga upp sig på en annan människa - det kommer inte lösa något. Du bör nog ta itu med dina egna känslor och drömmar, en ny partner hjälper inte dem.

Skilsmässan är nog ett faktum. Hade jag varit Matilda hade jag inte velat gå tillbaka till dig.

Jag tänker såklart väldigt mycket på min dotter i detta. Matilda imponerar på mig varje dag med den styrka hon visar framför vår dotter samtidigt som hon är hjärtekrossad. Jag vet inte vad som är bäst för henne. Ett scenario är att jag bor kvar i huset och att Matilda flyttar till eget. Då slipper vår dotter få två "nya" boenden och förändringen blir inte lika omfattande. Detta alternativ går Matilda helt emot då hon anser att huset var vår gemensamma dröm och att hon skulle inte klara av att lämna av vår dotter här för att sedan åka hem till sitt eget igen. Matilda målar såklart upp en bild i huvudet att Elsa kommer vara i hennes "hus" också.

Som jag skrev tidigare så har jag en ångestrelaterad sjukdom vilket gör att vissa dagar känns väldigt tunga. En sjukdom som jag och Matilda levt tillsammans i men samtidigt inte tagit på allvar. Nu är det som allt kommer ifatt mig och tankarna tar över precis som du skriver. Tacksam för dina kloka ord, det är nog ensamhet och bygga upp mitt eget liv som behövs även om det känns otroligt skrämmande. Känner att jag levt i Matildas dröm de senaste åren.

Ja det säger de flesta andra också och dom förstår inte heller varför Matilda inte "lämnat" mig än.. Vilket jag förstår..

ano8

Äldre 3 Jul 08:50

#8

Anonym (Here we go again) skrev 2019-07-03 08:04:52 följande:

Elsa är yngre än Matilda ja, who would know. Kärlek = ytlig bekräftelse, antagligen tycker du att Elsa är snyggare. Jag gissar också att Elsa är mer omogen och oerfaren, inte har fött barn och har gått igenom graviditet och förlossning med ditt barn. När hon har gjort det kommer det nog nån ny 25-åring som skrattar hela tiden och lever för resor, konserter och utekvällar du kan flytta fokus till. När Elsa har fyllt 30 och hennes kropp är förändrad efter att ha närt och fött ert gemensamma barn samt förändrats till en mamma som prioriterar barnet.

Troligen har du helt rätt. Det är dock så svårt att veta om känslorna är på riktigt om man inte fått testat dom fullt ut? När jag "dejtade" Elsa fanns ju inga barn inblandade på det sättet och vi delar fler intressen och värderingar än vad jag anser mig göra med Matilda. "Allt" var såklart enklare och vi hade mer frihet.

Jag känner att mina drömmar har fått tryckts undan i Matildas vision om hur livet skall vara. Att skaffa barn var inte min dröm även om jag inte ångrar det på något sätt. Ibland inbillar jag mig att vissa dagar med barn och och vissa dagar utan hade varit ett koncept som passat mig bäst, just nu..

Tanken att Elsa vill ha barn i framtiden har slagit mig men det känns alldeles för lång bort nu men jag förstår vad du menar.

ano8

Äldre 3 Jul 20:59

#23

Anonym (Förstår) skrev 2019-07-03 09:48:53 följande:

TS, vad du än gör - lyssna inte på "Here we go again". Det låter som en mycket mycket bitter människa som själv har blivit riktigt bränd. Eller vad vet jag, jag gillar inte att dra egna slutsatser av saker och ting som just hen verkar göra om dig.

Jag vet inte om jag kan ge dig något råd i din situation, men jag befinner mig själv i läget där jag snart kommer att lämna min man och det finns inget som är lätt med det. Vi har en son på 1,5 år och jag har fyllts av så mycket skuldkänslor för hans skull, och även för min man som kommer att bli förkrossad. Jag har även övervägt att stanna kvar i relationen för båda deras skull, men har nu insett att det inte kommer hjälpa dem. Ingen mår bra om jag och min man inte funkar ihop.

Självklart är det mycket "jag, jag, jag" i din trådstart. Varför skulle det inte vara det eftersom du pratar om situationen utifrån ditt perspektiv?? Jag tycker det låter som, utifrån det du beskriver, att du har den högsta respekt för Matilda och din fru och att du bara vill lösa det allt på bästa sätt. Men det är väldigt lätt att glömma bort sig själv i det hela, och du verkar ändå förstå att man måste ta hand om sig själv också. Jag insåg det så sent som igår, när mina vänner och min familj hade ett allvarligt snack med mig.

Så summa summarum: jag vet inte hur du ska lösa det hela. Det jag spontant tänker utifrån hur jag själv skulle agera är dock att, som du redan fått höra, avsluta det hela med Matilda och sen låta det hela landa lite. Om du inte har varit singel sedan du var 15 så kan det vara bra att vara ensam lite. Få den nya vardagen att "sätta sig". Om känslorna för Elsa är så starka och hon känner samma sak så kommer det lösa sig. Då tror jag att ni bäddar bättre för att den nya relationen kommer bli riktigt bra. Och håll din dotter utanför tills du vet att det är allvar mellan dig och Elsa.

Lycka till!!

Tack så mycket för dina fina ord, det känns verkligen bättre att få höra andras åsikter och funderingar kring detta. Samtidigt även om det är sorgligt så känns det bra att inte känna sig så ensam i denna typ av situationer.

Vet din man om dina planer och känslor angående ert förhållande?

Det du säger låter väldigt vettigt och blir förhoppningsvis resultatet av denna resa.

Tack för de uppiggande orden!

ano8

Äldre 3 Jul 21:29

#24

Anonym (huvudet i ditt eget arsle) skrev 2019-07-03 17:57:00 följande:

Hej,
Utan att veta så känner jag också spontant att det kanske är bättre med två olika boenden. Att ni båda skapar ett varsitt nytt hem, istället för att gå i spillrorna av det gamla.

Känner du att Matilda inte tagit sjukdomen på allvar? Du kanske inte har sett dig sedd? Och att ni levt mer efter hennes villkor? Oavsett, ja nu är det dags för dig att utforska dina stigar och drömmar! Spännande ju! Även om det är svårt.

Nu när jag fått mer kött på benen i er historia kan jag även se din sida av saken, även om jag själv (som växte upp med en pappa som var otrogen) alltid tycker det är fel att gå bakom ryggen.

Allt tar tid för alla, allt nytt tar tid, även att lämna. Kanske det steg du nu tagit kommer öppna upp era respektive liv åt andra håll.

Tycker inte att du ska vara själv för att "straffa" dig själv. Men att du ska se till att få tid för dig själv. Så det inte blir vv dottern vv Elsa. DU måste ju också få tid för reflektion och förstå dig själv.

Lycka till!

Sjukdomen är har ju blivit en vardag och efter samtal med psykologer har vi ju insett att Matilda hjälpt mig på fel sätt även om det bara var av välmening.

Jag tror att vi helt enkelt glömt bort varandra, Matilda har haft fullt fokus på barn och boende och jag har jobbat för att vi skulle nå våra "gemensamma" drömmar. Samtidigt som mina "stora" frågor dykt upp eftersom vi varit ihop sedan vi var 15,

Under åren har många av mina drömmar och intressen nerprioriteras pga barn och husdrömmen, det är som jag har tröttnat lite på detta och vill köra mig eget race även om det såklart skrämmer mig på många sätt. Jag vet ju inte ens hur det är att bo utan Matilda, förutom de 3 månader av total kaos mellan 3 boenden.

Tacksam för de kloka orden, tack!

ano8

Äldre 3 Jul 21:43

#25

Madde 35 skrev 2019-07-03 10:10:06 följande:

Oj va jobbigt du måste ha det! Du var så ung när ni träffades och att du nu känner hur känslor är upp o ner är väl egentligen inte det minsta konstigt. Att gå in i ett förhållande så tidigt och livet rullar på..

Jag är inte alls förvånad att du fått tankar på om det bara ska vara ni två hela livet. Om du inte skulle ha sex med nån mer. Inte minsta konstigt. Jag har själv inte haft så många sexpartners (6) och önskar vid min ålder (50) att jag levde ut mer innan jag hamnade i det förhållandet jag nu har barn i.

Livet blir för många lätt slentrian efter några år tillsammans. Tyvärr. Och då börjar man se sig omkring med nya ögon. Kanske saknar man känslan av närhet och intimitet i sitt förhållande.

Man ska aldrig döma någon för att man får känslor för nån annan. Det ÄR svårt att styra över känslorna och ibland måste man följa sitt hjärta även om det innebär att man får uppoffra en del. Men en sak du aldrig får uppoffra är din dotter. Hon måste alltid sättas i främsta rummet. Speciellt när du har henne hos dig.

Det är svårt att ge bra råd för vem säger vad som är rätt och fel? Kanske är det meningen att du och Matilda kommer bli tillsammans igen om något eller några år? Vem vet, kanske inser du att det är henne du vill ha trots allt. Sen är man ju alltid två om det. Vill hon den dagen? Kanske är det Elsa som är din framtid? Hur känner hon?

Bäst är nog att vara själv ett tag. Ägna massa tid åt din dotter och lär känna dig själv. Det är nyttigt att bo själv ett tag och ta hand om din dotter och.. ta hand om dig själv! Du behöver andrum du också!

Kram

Att starta denna tråd var nog det bästa jag gjort på länge. Uppskattar alla fina och kloka ord. Det ger mig lite hopp om framtiden, de senaste dagarna har känts som att livet gått emot sitt slut.. Varje dag har känt som en månad...

Ja det är väl just det där med uppoffring som man inte riktigt är van med.. När jag valde att "avsluta" min relation med Elsa så var det främst min dotter och mig själv som jag tänkte på. Det gjorde otroligt ont när hon stod frågande över varför jag skulle till "pappas lägenhet" igen. Hon förstod inte var jag tog vägen på kvällarna/nätterna.Trodde även på något sätt att jag var redo att ge min och Matildas relation en ny chans men den gnistan har inte kommit tillbaka och det är väl därför jag sitter här igen.

Tack för dina kloka ord och för att du tog dig tid att läsa min lilla historia.

ano8

Äldre 3 Jul 21:49

#27

Anonym (Sanning) skrev 2019-07-03 09:35:39 följande:

Detta! Helt rätt. Maken till egocentrerad och självupptagen TS får man leta efter.

Jag startade ju ändå denna tråd för att prata om just mig själv, min situation och mina känslor.

Självupptagen skulle jag vilja säga är det minsta jag varit de senaste åren. Den känslan jag har är att jag kämpat på i någon annans drömmar och visioner och nu har jag äntligen kanske insett att jag vill få chansen att skapa en egen väg här i livet.

Lämna "Allt" för man har känslor för någon annan?

INNEHÅLL