Slut, trots att vi älskar varandra.

Hej. Jag vet inte vart du läst att vi grälar mycket. Det gör vi inte alls. Vi har klarat av väldigt många motgångar tillsammans och han har varit deprimerad sen i julas och vi har levt ihop starka under den tiden tills han nu inte orkade mer.

Jag skrev i tråden att jag vet att vi älskar varandra och jag vet att det här beror på hans nedstämdhet och därför skulle jag uppskatta faktiska råd om hur jag ska komma tillbaka till honom och hjälpa honom. Du menar säkert väl men jag blir ledsen av att du känner att du behöver skriva detta när jag säger att jag vet att det är sant och inget kan få mig att tvivla på det. Jag söker råd om hur jag ska hjälpa honom och därav kunna komma tillbaka, eller erfarenhet från liknande situationer för under en depression är man inte sig själv. Tack.

Vi har varit bästa vänner i 4 år, sambos i två år. Jag känner honom mer än någon annan och jag vet att han inte är sig själv just nu. Vi har inte haft motgångar i vår relation tidigare utan i livet och alltid stått bakom varandra och därför tänker jag inte ge upp på honom när han behöver mig som mest.

När jag säger mindre gräl menar jag typ irritation om man inte tvättat eller liknade, något som varit jobbigt när han är haft sin utbränning och jag jobbat. Är ganska garanterad på att även du och din partner kan ha en sådan diskussion, och om inte så handlar det om er.

Ännu en gång jag vet och jag känner min partner och därför uppskattar jag att du slutar skriva om du inte har råd om det jag bad om. I slutänden känner du varken mig eller min sambo och därför kan du inte veta utan bara anta. Jag tänker inte försvara varken mig eller min sambos kärlek till dig som uppenbarligen inte vill hjälpa mig. Det du skriver får mig endast att må sämre än jag redan gör så snälla respektera. Jag tänker inte ge upp och jag vet att vi älskar varandra. Som du kanske läst har andra ovanför svarat att de varit i samma situation och hittat tillbaka till varandra så du har ingen rätt att förminska deras eller mitt förhållande. Punkt.

Vår relation är fantastisk och han är min riktiga kärlek. Jag vet inte varför du bestämt dig för att kritisera detta. Min sambo kan i nuläget få panikångest över att tappa bort nycklarna, bränna maten, jobba, bestämma vad vi ska äta o.s.v. Låter det hälsosamt? Nej. Förtjänar han kärlek precis som alla andra trots det? Ja. Som sagt han har blivit sjuk och det handlar inte om vår relation utan om att hans liv är i omställningsfas och svacka. Man ska vårda sjuka människor som man älskar och finnas där för dem när dem har det tufft. 

Du får anse vad du vill, men jag tycker det är onödigt att kommentera folks liv när du inte gör något för att hjälpa, vet ärligt talat inte ens varför du skriver. Om jag var du skulle jag ta en titt på mig själv i spegeln och undra vem jag är som tycker jag har rätt att döma andras liv och relationer. Var vänlig att sluta skriv. Tack.