Slut, trots att vi älskar varandra.

Jag lider med dig och förstår, då jag själv är mitt uppe i samma grej. Man känner sig hjälplös.

Varje situation och varje par är unikt.

Det som funkar hos nån kanske inte funkar hos nån annan, så det är svårt att säga vad man ska göra.

Skrev ni mycket till varandra innan det här? För i så fall ser det ju tyvärr inte så bra ut att han helt slutat. Likaså om han ofta tog initiativet till att skriva.

Var det istället så att ni inte gjorde det så mycket och du ofta började, så kanske du nu efter en tids tystnad kan skicka ett sms till honom i stil med "Det här är inget du behöver svara på, jag vill bara att du ska veta att jag tänker på dig."

Försöka göra honom svartsjuk via Facebook tyckte jag lät som en ganska dålig idé.

Jag själv mår ibland dåligt samt att jag är introvert, så då kan jag behöva vara själv ett tag, men bara för det så vill jag inte att min partner slutar bry sig, och absolut inte posera lyckligt med snygga tjejer för alla att se. Det skulle nog snarare göra mig ledsnare.

Jag och min pojkvän hade det fantastisk (hans ord), men så förra veckan så hade vi en grej, ingenting alls egentligen. Vi pratade via messenger och jag var lite irriterad över en grej som jag läst och ville att han skulle hålla med mig om det. Men han svarade lite lamt med ett kanske, så jag sa ifrån att jag ville ha stöd.

Där nånstans brakade allting, och han sa att han inte orkade ha nån flickvän längre. Vi började bråka, jag fick panik och fattade inte alls vad som hände, för jag tyckte att det var en jättedum grej att göra slut över en tillsägning. Det kröp sen fram att han mått dåligt ett tag men håller allt inom sig, och det handlade inte om mig eller oss, för som han tidigare sagt så var det fantastisk. Men allt annat tog fokus.

Jag tyckte att det var dumt att dumpa mig då, när han egentligen skulle behöva nån vid sin sida som bäst. Varför välja att slåss mot demonerna själv, när man kan ha backup?

Jag hängde inte helt med på hur han tänkte där, men om jag förstod rätt så kände han att han skulle inte orka låtsas vara glad och pepprig (som han gjort innan, vilket jag aldrig krävt men om jag fattat rätt så har hans tidigare det och det var det han menade med "orkar inte ha flickvän".) Jag skulle då inte orka med honom och han depression och skulle då dumpa honom, vilket han inte vill och då var det bäst att dumpa mig först. Och om jag då inte skulle se honom deppig så skulle jag inte sluta älska honom och då skulle vi kanske kunna hitta tillbaka till varann när han mår bra.

Vi bor inte ihop och pratade väldigt mycket via messenger och telefon, vilket vi fortsatte litegrann med, så helt tyst blev det aldrig. Jag vägrade ge upp honom utan en fajt.

Vi kom fram till att en paus vore bättre, fortfarande ihop, inte ligga med andra, inte träffas på ett tag, kanske skicka nåt "Godnatt-meddelande" nån gång ibland.

Han har dock valt att skicka flera meddelanden om dagen, samt ringa ibland. Men det gör mig bara glad. Han har även öppnat sig litegrann för mig vilket är jättestort för honom.

Frågade honom häromdagen om det hade varit bättre om jag varit tyst och accepterat hans vilja, men han svarade att han var glad att jag inte gjorde det.

Det kan absolut vara som andra sagt att han har valt bort dig, han vill ha det så och att han skulle ha hört av sig annars.

Jag känner varken dig eller honom, utan kan bara tala från mig själv.

Jag är inte sån att jag tar mycket kontakt, jag kontaktar sällan nån när jag mår dåligt. Det har flera gånger hänt att jag sagt att jag vill var själv men sen blivit ledsen och känns mig lämnad när vederbörande inte hört av sig efter ett tag. (ja, jag är komplex och en smula dum i huvudet)

Så han kan lika gärna sitta och undra varför du slutat älska honom. För om jag förstått rätt så har du inte hört av dig alls sen det hände??

Därför tipsade jag om ett kort otjatigt kravlöst sms. Sen är allt upp till honom. Svarar han inte så vill han inte och du får tyvärr acceptera det. Hur hjärtskärande det än är.