Du kan inte förvänta dig mer än basic nödvändigheter. Resten Är upp till henne själv och viljan att faktiskt vara sambo med familj.
Dvs ni äter middag ihop, gör nån utflykt, tvättar barnets kläder, ser till att barnet följer samma regler som du har. Det är basic.
Tack för att ni svarar :)
Vi har inte flyttat ihop. Vi är båda med på att saker tar tid, sedan är det lite extra känsligt med tanke på min dotter såklart, vilket helt är upp till mig i det här fallet. Jag reflekterar väääldigt mycket på vad som är rätt och fel, både i förhållande till min dotter och till min nya. Det jobbigaste är nog att som en nykomling i en bonusfamilj har man i princip ingenting att säga till om. Dessutom måste man förhålla sig till ett ex.
Vi har pratat. Mest på mitt initiativ för att hon inte tar upp saker som besvärar henne. Det är något som skiljer oss åt.
Jag som person vill ta upp saker hela tiden, det pga. att jag blir väldigt stressad av att ha saker hängandes över mig.
Hur som helst är det mycket nu.. Men jag ska nog ta ett steg tillbaka. Har läst en och en halv bok i ämnet för att få rätsida på saker och lite mer kött på benen.
En annan sak är att det vore kul att höra vad ni andra har för erfarenheter i era bonusfamiljer. Hur var det när ni träffade nya och hur gick det sen?