Varför ska staten finansiera aborter till stor del(borträknat våldtäkter och minderåriga) då sex inte är en rättighet?

Jag är  för sådana värderingar hos män och kvinnor att man helt enkelt inte efterfrågar aborter, oavsett lagstiftning, att man inte gör abort även om det är lagligt.

Jag tror att det stora slaget om aborterna snarare kommer att stå i mäns och kvinnors hjärtan och samveten än i juridiken.

Jag har faktiskt inte använt ordet OK. Jag har inte heller sagt att man SKALL göra abort i ett sådant fall. Du läser fortfarande in en massa som jag inte har skrivit. Jag vet inte säkert vad som är rätt. Jag vet inte heller i detalj hur Gud ser på det.En teoretisk möjlighet för hur någon skulle kunna se på det är att fostret i o f s har samma värde, men att andra värden som vägs mot det varierar i storlek. Det är en annan "matematisk" möjlighet. 

Det enda jag säger är att det inte är min uppgift att skriva just om sådana fall, som dessutom är få. Det är normalfallet jag är intresserad av. Man måste få vara osäker i vissa delar. Man måste inte ha svaret på allt, Man måste inte ha tänkt färdigt i alla delar.

Både mannen och kvinnan har väl ansvar.för både sin sexualitet och annat ?

När det gäller oplanerade barn så är det  också så att i vissa fall förvandlas en oplanerad graviditet till en önskad om livet och förutsättningarna förändras. I sådana fall är det ju snarare föräldrar själva än organisationer som tar hand om ett barn. Att helt enkelt hjälpa t.ex sina vänner och släktingar för ett bättre liv kan ha betydelse. Även sociala sammanhang, som t.ex. församlingar kan ha betydelse. Det är bättre att eliminera olika hinder än att eliminera fostret självt tycker i a f jag.

Sedan är det också så att en del aborter görs fastän föräldrarna skulle klara att ta hand om barnet, helt enkelt för att man väljer att prioritera annat. Det är inte alls så att alla aborter sker i någon sorts kris-situationer. 

Det är en synnerligen stor myt i abortfrågan.

Både mannen och kvinnan har väl ansvar.för både sin sexualitet och annat ?

När det gäller oplanerade barn så är det  också så att i vissa fall förvandlas en oplanerad graviditet till en önskad om livet och förutsättningarna förändras. I sådana fall är det ju snarare föräldrar själva än organisationer som tar hand om ett barn. Att helt enkelt hjälpa t.ex sina vänner och släktingar för ett bättre liv kan ha betydelse. Även sociala sammanhang, som t.ex. församlingar kan ha betydelse. Det är bättre att eliminera olika hinder än att eliminera fostret självt tycker i a f jag.

Sedan är det också så att en del aborter görs fastän föräldrarna skulle klara att ta hand om barnet, helt enkelt för att man väljer att prioritera annat. Det är inte alls så att alla aborter sker i någon sorts kris-situationer. 

Det är en synnerligen stor myt i abortfrågan.

Det viktiga är inte termerna. Kalla det vad som helst, pro Life eller kalla det något annat. Jag behöver inte ha någon etikett. Det jag är intresserad av är de stora linjerna, inte undantagsfallen. Det stora antalet aborter i Sverige tycker jag är tragiskt. Jag använde inte formuleringen "är inte helt emot abort".

Eftersom jag tycker att våldtäkt är en så extrem situation att det blir väldigt mycket vikt så tror jag ändå man kan tänka att fostret i o f s har samma värde. Ett annat exempel på väldigt mycket vikt är ju naturligtvis om moderns liv är i fara eller om barnet ändå inte kan överleva, Men i de flesta situationer tror jag inte att det etiska viktandet utfaller till fördel för just en abort.

I 3:e stycket går du in på juridiken, och den diskuterar jag ju inte. Jag för ju den etiska abortdebatten, inte den juridiska. Jag är för att man pga etiska värderingar inte gör abort. Det är inte i tvingande statlig lagstiftning utan i mäns och kvinnors hjärtan och samveten jag tror att den avgörande striden om aborter kommer att utkämpas.

Jag stöder inte allt M har skrivit, och har inte läst allt, men vissa inlägg tycker jag var bra. Det var det jag syftade på. Nej, jag är emot dödsstraff av samma anledning som jag är abortkritisk och av samma anledning som jag är vegan och radikal djurrättsaktivist. Jag är för icke-våld.

Nej. Jag är ärligt troende, men jag hade varit abortkristisk även om jag varit ateist eller agnostiker, av rent etiska skäl. Jag är för icke-våld mot både foster och födda. Det var därför jag valde att söka vapenfritt på den allmänna värnpliktens tid. Jag är även för icke-våld mot djur, och är därför även vegan.

Om du inte tror mig angående en ärlig tro så kan jag säga min identitet. Jag heter Sven Johansson. Jag är aktiv i Svenska Kyrkan i Jönköpings Församling. Prästen i Råslätts Kyrka känner mig. Jag sitter i kyrkofullmäktige i Jönköping också. Du kan kolla upp det om du inte tror mig.

Sedan har du missförstått diskussionen mellan Ebba och mig. Det jag skrivit är bla att jag är för sådana värderingar hos män och kvinnor att de i normalfallet väljer att inte göra abort, om det inte är extremfall. Ett exempel på extremfall är om moderns liv är i fara. Våldtäkt är också ett extremt fall, och jag vill inte skriva för mycket där. Ebba tycks så att säga vilja att jag typ skall skriva att det är fel att göra abort i fall av våldtäkt, . Men abort pga våldtäkt är inte det vanliga. Jag vill skriva om det vanliga, den stora huvudmassan av aborter.