Ni som är styvföräldrar, känner ni en sorg?
Ni som har bonusbarn (och kanske även barn tillsammans med er partner också), känner ni en sorg över att inte ALLA barnen är era? Alltså önskar ni att ni var den egentliga föräldern till barnet?
Ni som har bonusbarn (och kanske även barn tillsammans med er partner också), känner ni en sorg över att inte ALLA barnen är era? Alltså önskar ni att ni var den egentliga föräldern till barnet?
Tack för alla som delat med sig i tankar och funderingar. Jag själv står i valet och kvalet om jag verkligen ska ge mig in i det...
Tack igen alla... Jag tror inte jag vågar ge mig in i detta. Hade kanske varit annorlunda om jag OCKSÅ haft barn sen tidigare.