Forum Styvförälder - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Ni som är styvföräldrar, känner ni en sorg?

    Ons 10 jul 14:37 Läst 0 gånger Totalt 141 svar
    Anonym (Me)
    Visa endast
    Ons 10 jul 14:37

    Ni som har bonusbarn (och kanske även barn tillsammans med er partner också), känner ni en sorg över att inte ALLA barnen är era? Alltså önskar ni att ni var den egentliga föräldern till barnet? 

  • Ons 10 jul 14:42 #1
    Anonym (Me) skrev 2019-07-10 14:37:30 följande:

    Ni som har bonusbarn (och kanske även barn tillsammans med er partner också), känner ni en sorg över att inte ALLA barnen är era? Alltså önskar ni att ni var den egentliga föräldern till barnet? 


    Nej, men det hade underlättat allt om det endast varit gemensamma barn.
  • Anonym (hmm)
    Visa endast
    Ons 10 jul 14:49 #2

    Nej, känner ingen sorg att han inte är min. Kunde göra det i början av vårt förhållande eftersom hans mamma var extremt jobbig gällande vårdnaden, önskade då att det var vårt gemensamma barn mest för att vi skulle slippa vårdnadstvisten.
    Jag kan däremot känna en sorg att min bonusson inte är så "lika" oss, han bor mest hos sin mamma, vi har honom varannan helg och varje tisdag till onsdag (bor inte i Sverige) och mamman har helt andra värderingar än vad vi har, vilka hon självklart uppfostrar sin son efter. Det gör att han inte riktigt tycker om samma saker som vi andra (vi har en dotter gemensamt), vill inte göra samma saker som vi m.m.     

  • Ons 10 jul 14:51 #3 +1
    Anonym (Me) skrev 2019-07-10 14:37:30 följande:

    Ni som har bonusbarn (och kanske även barn tillsammans med er partner också), känner ni en sorg över att inte ALLA barnen är era? Alltså önskar ni att ni var den egentliga föräldern till barnet? 


    Nej, de är fina personer och de är så för deras föräldrar är just deras föräldrar. Dessutom har jag haft "lyxen" att ha en annan typ av relation med dom, än deras föräldrar, inte sämre, inte bättre, bara en annan typ.
  • Anonym (Jag)
    Visa endast
    Ons 10 jul 15:06 #4

    Det hade känns lättare om alla barnen var gemensamma,som i en kärnfamilj .Det blir som två familjer dom ska bli ett och blodsband fattas.

  • Tor 11 jul 08:41 #5

    Nej min underbara (f.d) bonusdotter har en fantastisk mamma och styvpappa. Men hon kommer alltid vara som en syster till min son. (Inga blodsband dock).

  • Anonym (Jag 2)
    Visa endast
    Tor 11 jul 17:18 #6
    smulpaj01 skrev 2019-07-11 08:41:57 följande:
    Nej min underbara (f.d) bonusdotter har en fantastisk mamma och styvpappa. Men hon kommer alltid vara som en syster till min son. (Inga blodsband dock).
    Så känner jag också.
  • Tor 11 jul 20:53 #7

    Svårt att säga eftersom mycket hade varit annorlunda ifall jag var barnets riktiga mamma. Men utifrån hur situationen är nu så är jag glad att jag inte är barnets mamma och därmed kan ta ett steg tillbaka.

  • Anonym (H)
    Visa endast
    Fre 12 jul 10:10 #8

    Jag känner en sorg över att befinna mig i den här situationen. Livet kan vara så bra när det bara är vi och våra gemensamma men hans barn sen tidigare passar inte riktigt in. Jag vill inte vara hens mamma men det hade underlättat om hens mamma inte pratat så mycket skit.

  • Anonym (Nej)
    Visa endast
    Fre 12 jul 10:31 #9 +2

    Jag känner endast en sorg över att jag valde en man med barn. Jag var ung, förälskad och naiv. Allt är så satans jobbigt med en styvfamilj. Att alltid behöva förhålla sig till barn och barnbarn som man inte har några känslor för. Att alltid ha ett idiotiskt ex i bakgrunden. Att aldrig kunna slappna av i sin relation. Att känna sig tvingad att umgås med människor som är extremt olik en själv i sitt eget hem. Hade jag kunnat vrida tillbaks tiden så hade jag gjort andra val.

  • Anonym (*)
    Visa endast
    Fre 12 jul 10:55 #10
    Anonym (Nej) skrev 2019-07-12 10:31:52 följande:

    Jag känner endast en sorg över att jag valde en man med barn. Jag var ung, förälskad och naiv. Allt är så satans jobbigt med en styvfamilj. Att alltid behöva förhålla sig till barn och barnbarn som man inte har några känslor för. Att alltid ha ett idiotiskt ex i bakgrunden. Att aldrig kunna slappna av i sin relation. Att känna sig tvingad att umgås med människor som är extremt olik en själv i sitt eget hem. Hade jag kunnat vrida tillbaks tiden så hade jag gjort andra val.


    Men hade du gjort ett annat val? Du gör ju samma val idag, du stannar ju, och väljer detta liv om och om igen. Varför? Du måste ju tycka det är värt det.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll