Ni som är styvföräldrar, känner ni en sorg?

Ni som har bonusbarn (och kanske även barn tillsammans med er partner också), känner ni en sorg över att inte ALLA barnen är era? Alltså önskar ni att ni var den egentliga föräldern till barnet? 

Jag känner endast en sorg över att jag valde en man med barn. Jag var ung, förälskad och naiv. Allt är så satans jobbigt med en styvfamilj. Att alltid behöva förhålla sig till barn och barnbarn som man inte har några känslor för. Att alltid ha ett idiotiskt ex i bakgrunden. Att aldrig kunna slappna av i sin relation. Att känna sig tvingad att umgås med människor som är extremt olik en själv i sitt eget hem. Hade jag kunnat vrida tillbaks tiden så hade jag gjort andra val.

Jag väljer att stanna för våra gemensamma (numera vuxna) barns skull. Jag älskar dem över allt annat. Deras välmående är alltid och kommer alltid vara min prioritet. De kämpar med sina problem och jag skulle aldrig belasta dem med mina. Halvsyskonet kommer alltid att vara en del av deras familj p.g.a mitt livsval. Det är något jag aldrig kan förändra. Men jag önskar att jag för många år sedan följt min hjärna och inte mitt hjärta.

Ja, det gör jag. Det hade varit outhärdligt annars.

Tack för alla som delat med sig i tankar och funderingar. Jag själv står i valet och kvalet om jag verkligen ska ge mig in i det...

Ja släktkalas, jag hade heller inte accepterat att han åkt på släktkalas med exfruns släkt, just för att jag vet vad ha en tycker om dom (blir liksom dubbellmoral/dubblé budskap). Men jag tycker det är ganska komiskt att ni är flera stycken som verkar ha riktigt bra koll på allt jag skrivit för några månader sen... nästan så man börjar tro att det kanske är exfrun eller någon med.nära koppling till henne som stalkar;)

Angående det du inte minns så citerar jag :??hade jag åkt på släktkalas själv till mitt ex hade skillsmässopapprerna varit påskrivna innan jag ens kommit hem. Tur att han och jag tycker samma sak gällande ex, även om det är den andre föräldern. Man kan ha en bra relation ändå??

Nej. Det är motsatsen till bra förhållande.

Eftersom H inte hade varken ork eller lust att ta hand om det tidigare barnet så måste de såklart prioritera om. H får börja jobba, sluta amma (om hon gjorde det) eller så får de tyvärr separera. De gjorde inget av detta utan kramade om offerkoftan lite hårdare.... Tragiskt...

På vilket sätt "drabbas" Hs barn av att få leva med sitt helsyskon? Vilket inhumant sätt att se på barn och familj. Så kärlekslöst och ovälkomnande.

Nej, men H är del av en familj med barn sedan tidigare och livet är inte förutsägbart. Det är ju inte H som lämnats själv med sambons barn sedan tidigare, utan det är familjen som utökats med ett till barn på heltid (istället för halvtid eller vad de nu hade innan). Man får räkna med att barnet kan komma att bo på heltid. Pallar man inte, så har man inget i en sån familj att göra. Stackars detta barn som hamnar i kläm över någon jäkla "rättvise"diskussion. Kul att vara föremål för en konflikt där ingen vill ha med en som litet, oskyldigt barn att göra. Städer säkert självkänslan för barnet ännu mer och barnet blir nog oerhört lätthanterligt framöver... 

Så oerhört ledsamt sätt att se på andra människor. Barnen tillhör samma familj och delar DNA. Har man så oerhört stora problem med det som ny partner till en person som har barn sedan tidigare, så ska man hålla sig undan, ditt förhållningssätt kan ju förstöra barnens liv. 

Även om de växer upp i din närvaro och ni lever i samma hushåll så struntar du i hur de mår och deltar inte i deras liv på något sätt? Du struntar även i om din avsky inför dem påverkar dem negativt både nu och i framtiden? Totalt inhumant, varför är du i deras liv? Jag brukar avsky "barnen var där först",  "barnen kommer alltid först", "du visste vad du gav dig in på" och så vidare.. men i detta fall är ju de totalt maktlösa inför din närvaro, och du resonerar som du gör? Så hemskt.

Skillnaden är ju givetvis markant beroende på om det är barn i förskole- eller skolålder eller vuxna barn.

Så de var/är inte hos er så mycket? Det kan i och för sig förklara en del.