Ni som är styvföräldrar, känner ni en sorg?

Nej, känner ingen sorg att han inte är min. Kunde göra det i början av vårt förhållande eftersom hans mamma var extremt jobbig gällande vårdnaden, önskade då att det var vårt gemensamma barn mest för att vi skulle slippa vårdnadstvisten.
Jag kan däremot känna en sorg att min bonusson inte är så "lika" oss, han bor mest hos sin mamma, vi har honom varannan helg och varje tisdag till onsdag (bor inte i Sverige) och mamman har helt andra värderingar än vad vi har, vilka hon självklart uppfostrar sin son efter. Det gör att han inte riktigt tycker om samma saker som vi andra (vi har en dotter gemensamt), vill inte göra samma saker som vi m.m.