Ni som är styvföräldrar, känner ni en sorg?

Jag känner endast en sorg över att jag valde en man med barn. Jag var ung, förälskad och naiv. Allt är så satans jobbigt med en styvfamilj. Att alltid behöva förhålla sig till barn och barnbarn som man inte har några känslor för. Att alltid ha ett idiotiskt ex i bakgrunden. Att aldrig kunna slappna av i sin relation. Att känna sig tvingad att umgås med människor som är extremt olik en själv i sitt eget hem. Hade jag kunnat vrida tillbaks tiden så hade jag gjort andra val.

Man kan väl få tycka att det är hemskt men samtidigt se många andra bra saker i sin relation och sitt liv som gör det uthärdligt typ. Hur lätt är det att lämna och bara gå och "välja" någon ny? Nog är livet bra mer komplext än så. Jag skulle heller inte räkna med att alla får känslor för styvbarnen eller att man är körd om man inte får det, det där är så himla individuellt och det finns inga rätt och fel.