Anonym (TS) skrev 2019-07-15 10:17:04 följande:
Jag vet att det inte är mitt beslut. Det känns skönt på något sätt. Att friska människor tänker åt mig. Det jag berättat om i tråden är bara ett av bekymren. Jag kommer inte ha råd att ta hand om henne, jag går flera tusen kr back varje månad för att hennes pappa blåst mig på pengar, jag har en djup depression med självmordstankar, jag är 40 år gammal, jag har ingen lägenhet, kan ju inte stanna i den här staden då jag inte känner en själ. Och i Stockholm där min familj bor finns ju inga lägenheter. Det är så många problem som kumulerat kanske skulle räcka för at få godkänt av socialstyrelsen.
Kanske räcker inte dessa omständigheter. Kanske räcker de. Det är som du säger socialstyrelsen som avgör. Men efter alla svar jag fått känns det inte ens aktuellt att söka. Och tack för ditt förra inlägg. Känns tryggt att veta att omfattande umgänge inte kommer ske än på ett tag.
Det finns diverse olika typer av stöd att få från samhället om det skulle behövas. Men prata med BM om dina tankar och känslor och sök psykiatriskt stöd nu för såväl din egen som ditt barns skull.
