• Anonym (Hoppa­s era barn blir riktig­t ludna, från oss som inte blir bjudna­)
    Tue 16 Jul 2019 08:13
    1684 visningar
    82 svar
    82
    1684

    Funderingar i bröllopstider

    Min makes brorsson har gift sig, fick vi reda på för några dagar sedan. Den första i den generationen som gifter sig. Grattis och kul för honom.
    Det kom som en överraskning, inga problem, alla vill inte gifta sig under pompa och ståt.
    Men det visade sig vara ett större bröllop, kring 90 närvarande och ingen på min makes sida var bjuden. Jo far och mor (med respektive), farmor och farfar. Farmor och farfar är så dåliga att de inte kunde närvara (om de ens var medvetna om att de var bjudna).
    Men ingen av pappans syskon.
    Det är fyra syskon som alltid försökt att träffas någon gång per år, de bor utspritt över landet. När kusinerna var små, bodde alla närmare varandra. Minst en gång, ibland fler, per år, träffades vi alla med barnen under lättsamma förhållande och hade det trevligt.  När kusinerna blev äldre, så var de alltid erbjudna, men aldrig tvingade att följa med.
    Det finns inget bråk, inga tråkiga händelser bakåt i tiden, inget missbruk. Ett av syskonen har inte så långt kvar att leva.

    Hur är era tankar kring detta?

    Vi är självklart sårade, vi är fullt medvetna om att det finns en begränsad budget och att man inte kan bjuda alla. Men alla hennes syskon var bjudna, plus lite kusiner.
    Min svåger var lite förvånad själv av storleken, för de hade fått intrycket att det skulle vara ett intimt bröllop med de närmaste. Än konstigare är att far och son har en bra relation, sonen kommer över (med sin sambo/fru) någon gång i månaden och svågern kommer över med sin fru (inte sonens mamma) också. Frun är jättetrevlig och har även en bra relation med svågerns exfru (där hennes syskon var medbjudna).

    Vi kommer inte göra en stor sak av detta, om det är familjesammankomster så kommer självklart de också räknas in.
    Ni som har uteslutet en hel släkt vid ett bröllop, utan att det funnits en bakomliggande historia med bråk och konflikter, där det ändå finns en god sammanhållning mellan syskonen på den sidan, hur har era tankar varit.

  • Svar på tråden Funderingar i bröllopstider
  • Anonym (Hoppa­s era barn blir riktig­t ludna, från oss som inte blir bjudna­) Trådstartaren
    Tue 16 Jul 2019 15:31
    #71
    Anonym (Emma) skrev 2019-07-16 14:28:56 följande:
    Du tar det visst personligt. Du har skrivit flera gånger nu att du är sårad, ledsen, inte längre kommer försöka ha kontakt med brorsonen, att ni känner er exkluderade osv.

    Samtidigt undviker du att svara på när du sist träffade brorsonen trots att flera frågat. Tror du har svaret där faktiskt.
    Släpp mig nu, jag är bara en ingift kvinna. Det var en hel sida av släkten som var exkluderad.
    Ingen verkar se den biten, vilket ger mig svaret, många anser att det är helt OK att exkludera samtliga på ena sidan.
  • Gameof­throne­s
    Tue 16 Jul 2019 15:41
    #72

    Ventelera du, det behövs. Hoppas att du får ett bra svar som du kan få vidare med.

  • Tue 16 Jul 2019 16:44
    #73
    Anonym (Hoppas era barn blir riktigt ludna, från oss som inte blir bjudna) skrev 2019-07-16 12:33:49 följande:

    Vi har ju försökt att bry sig om dom. Att vi inte kan träffas ofta har ju med avstånd att göra.

    Varje gång vi har varit i närheten har vi frågat om vi kan hälsa på, träffas. Vi har också sagt att de alltid är välkomna till oss om de har vägarna förbi.

    Det kan mycket väl vara att det sätt som vi har umgåtts på hans sida, som fungerar för att syskonen ska ha en bra relation, även de kusiner som varit med (de har aldrig varit med) har uppskattat detta, inte anses vara tillräckligt för detta par.


    Har du frågat brorsonen personligen eller sagt det sådär allmänt till hans pappa?

    Menar du att brorsonen inte brukar delta på släktträffarna? Då har ni alltså inte umgåtts alls..?

    Hur kan du då tycka ni är så nära att ni borde blivit bjudna?
  • Anonym (Först­år dig)
    Tue 16 Jul 2019 17:08
    #74

    Jag förstår dig till 100 %! Tycker det är en väldigt konstig markering att utesluta brudgummens pappas hela släkt (om mammans delvis fick vara med)! Att man träffas sällan borde ju i stället vara en motivering för att bjuda, ett bröllop är ju ett ypperligt tillfälle att låta folk få träffa varandra (brudparet hinner ändå inte umgås så mycket med någon av gästerna). Förstår att ni är sårade!

    Jag blev inte bjuden till min fasters begravning och det gjorde ont att inte få ta farväl. Det var för att de inte hade råd med en stor minnesstund efteråt, vilket jag förstår, men de hade ju kunnat ha den för bara barn och barnbarn och låta dem som vill komma till kyrkan. 

  • Anonym (Hoppa­s era barn blir riktig­t ludna, från oss som inte blir bjudna­) Trådstartaren
    Tue 16 Jul 2019 17:21
    #75
    Fiona M skrev 2019-07-16 16:44:49 följande:

    Har du frågat brorsonen personligen eller sagt det sådär allmänt till hans pappa?

    Menar du att brorsonen inte brukar delta på släktträffarna? Då har ni alltså inte umgåtts alls..?

    Hur kan du då tycka ni är så nära att ni borde blivit bjudna?


    Jag tycker det var fel att exkludera alla de personer som varit med under brudgummens uppväxt. Att exkludera en hel släktgren.

    Inte personer som träffats under enstaka tillfällen under uppväxten. Att det blev glesare ju äldre barnen blev, då barnen skaffade egna intressen är en naturlig utveckling och än glesare när de träffade partners, ute och reste, pluggade på andra orter är inte heller unikt.

    Det här är en syskonskara som hållit ihop
  • Anonym (***)
    Tue 16 Jul 2019 17:36
    #76
    Anonym (Hoppas era barn blir riktigt ludna, från oss som inte blir bjudna) skrev 2019-07-16 17:21:42 följande:
    Jag tycker det var fel att exkludera alla de personer som varit med under brudgummens uppväxt. Att exkludera en hel släktgren.

    Inte personer som träffats under enstaka tillfällen under uppväxten. Att det blev glesare ju äldre barnen blev, då barnen skaffade egna intressen är en naturlig utveckling och än glesare när de träffade partners, ute och reste, pluggade på andra orter är inte heller unikt.

    Det här är en syskonskara som hållit ihop
    Fast deras barn håller inte ihop. Och det är barnet som ska gifta sig.
  • Anonym (Den ALDRE genera­tionen har samman­hallni­ng)
    Tue 16 Jul 2019 17:41
    #77
    Anonym (Hoppas era barn blir riktigt ludna, från oss som inte blir bjudna) skrev 2019-07-16 14:36:34 följande:
    Det är ändå en familj som stått varandra nära, även om avstånden har gjort att mötena inte varit så många. Brudgummens far är den som är mest mån om detta. Han är den som kuskar land och rike kring för att träffa alla sina syskon, som är den som öppnar sitt hem mest. Skulle han få bestämma så hade han haft alla sina syskon och syskonbarn hos sig varje jul.
     
    Jag tror svaret kan finnas har: Det ar den "aldre" generationen, dvs. din svager och hans syskon som statt for den underbara gemenskapen i den generationen. De har sett till att traffas och ni bodde ju alla nara varandra nar barnen (dvs. kusinerna) var sma, dock inte nu langre. Den aldre generationen har haft fin gemenskap i 40-50 (?) ar, medan kusinerna kanske bara i 10 ar (tills alla borjade flytta ifran pa olika hall). Dessa barn har inte samma kansla av gemenskap som ni i den aldre generationen har, da de var sma nar slakten "skildes" och de har sedan dess vuxit upp med sporadiska slakttraffar vid kalas och annat, men INTE med den nara gemenskapen som den aldre generationen vaxte upp med. For den YNGRE generationen ar det slakt man traffar kanske 2 ggr om aret och hade det varit innan dataaldern sa kunde det ha summerats i att man pliktskyldigast skickat julkort till dessa, just for att man ar slakt.
    Det ar ni i den aldre generationen som har statt for gemenskapen, men den yngre generationen (kusinerna) traffas inte lika ofta som den aldre gjorde och har inte samma nara relationer till varandra, just for att ni numera (sedan de var sma) inte traffas sa ofta. De kan inte "arva" era minnen och har inte kusinerna umgatts nara, under sommarlov eller andra aktiviteter under aren, sa ar de helt enkelt inte lika nara som karnfamiljen (som saklart bjods pa brollopet).
    Saklart gillar de er, da allt ar trevligt och kul nar ni traffas, men den yngre generationen har inte "arvt" era underbara minnen och har inte en lika nara relation till er som ni har haft i den aldre generationen. 
    Detta kan forstass forbattras - eller forsamras, beroende pa hur folk nu reagerar pa att de inte blivit bjudna. Om ni vill att den yngre generationen ska BLI nara sa gar det, med mycket jobb och anstrangning, att forandra.
    Graset ar inte gronare pa andra sidan. Det blir gront dar man vattnar det
  • Tue 16 Jul 2019 18:09
    #78
    Anonym (Hoppas era barn blir riktigt ludna, från oss som inte blir bjudna) skrev 2019-07-16 17:21:42 följande:

    Jag tycker det var fel att exkludera alla de personer som varit med under brudgummens uppväxt. Att exkludera en hel släktgren.

    Inte personer som träffats under enstaka tillfällen under uppväxten. Att det blev glesare ju äldre barnen blev, då barnen skaffade egna intressen är en naturlig utveckling och än glesare när de träffade partners, ute och reste, pluggade på andra orter är inte heller unikt.

    Det här är en syskonskara som hållit ihop


    Finns det en anledning att du inte svarade på mina frågor?

    Kanske behöver du se släktrelationerna med nya ögon; Tänk efter lite även om du inte svarar här.
  • Tue 16 Jul 2019 18:11
    #79
    Anonym (Den ALDRE generationen har sammanhallning) skrev 2019-07-16 17:41:24 följande:

    Jag tror svaret kan finnas har: Det ar den "aldre" generationen, dvs. din svager och hans syskon som statt for den underbara gemenskapen i den generationen. De har sett till att traffas och ni bodde ju alla nara varandra nar barnen (dvs. kusinerna) var sma, dock inte nu langre. Den aldre generationen har haft fin gemenskap i 40-50 (?) ar, medan kusinerna kanske bara i 10 ar (tills alla borjade flytta ifran pa olika hall). Dessa barn har inte samma kansla av gemenskap som ni i den aldre generationen har, da de var sma nar slakten "skildes" och de har sedan dess vuxit upp med sporadiska slakttraffar vid kalas och annat, men INTE med den nara gemenskapen som den aldre generationen vaxte upp med. For den YNGRE generationen ar det slakt man traffar kanske 2 ggr om aret och hade det varit innan dataaldern sa kunde det ha summerats i att man pliktskyldigast skickat julkort till dessa, just for att man ar slakt.

    Det ar ni i den aldre generationen som har statt for gemenskapen, men den yngre generationen (kusinerna) traffas inte lika ofta som den aldre gjorde och har inte samma nara relationer till varandra, just for att ni numera (sedan de var sma) inte traffas sa ofta. De kan inte "arva" era minnen och har inte kusinerna umgatts nara, under sommarlov eller andra aktiviteter under aren, sa ar de helt enkelt inte lika nara som karnfamiljen (som saklart bjods pa brollopet).

    Saklart gillar de er, da allt ar trevligt och kul nar ni traffas, men den yngre generationen har inte "arvt" era underbara minnen och har inte en lika nara relation till er som ni har haft i den aldre generationen. 

    Detta kan forstass forbattras - eller forsamras, beroende pa hur folk nu reagerar pa att de inte blivit bjudna. Om ni vill att den yngre generationen ska BLI nara sa gar det, med mycket jobb och anstrangning, att forandra.

    Graset ar inte gronare pa andra sidan. Det blir gront dar man vattnar det. 


    Mycket klokt inlägg.
  • Anonym (Emma)
    Tue 16 Jul 2019 20:34
    #80
    Anonym (Hoppas era barn blir riktigt ludna, från oss som inte blir bjudna) skrev 2019-07-16 15:31:10 följande:

    Släpp mig nu, jag är bara en ingift kvinna. Det var en hel sida av släkten som var exkluderad.

    Ingen verkar se den biten, vilket ger mig svaret, många anser att det är helt OK att exkludera samtliga på ena sidan.


    Haha jaa men det är ju just du som startat en tråd om detta där du berättar att du är sårad.. Jo jag ser den biten men då ni ?umgås i flock? som du skrev tidigare antar jag att han träffat de andra släktingarna ungefär lika lite som han träffat er och därför inte bjudit dom heller.

    Vad tycker din mans syskon om saken?
  • Tue 16 Jul 2019 23:30
    #81
    Anonym (Hoppas era barn blir riktigt ludna, från oss som inte blir bjudna) skrev 2019-07-16 17:21:42 följande:
    Jag tycker det var fel att exkludera alla de personer som varit med under brudgummens uppväxt. Att exkludera en hel släktgren.

    Inte personer som träffats under enstaka tillfällen under uppväxten. Att det blev glesare ju äldre barnen blev, då barnen skaffade egna intressen är en naturlig utveckling och än glesare när de träffade partners, ute och reste, pluggade på andra orter är inte heller unikt.

    Det här är en syskonskara som hållit ihop
    1. Du vill inte säga att du känner dig sårad.
    2. Du tolkar det som att er släkts sida inte har någon betydelse för brudgummen.
    3. Du tänker inte ta initiativ att träffa personerna mer.
    4. Du ska bearbeta och gå vidare.
    5. Det är en stor katastrof att ni inte har blivit bjudna.

    Jag tycker att ditt tankesätt är fullständigt främmande för mig. Ang punkt 1. Varför kan du inte erkänna, både för dig själv, och för vederbörande att du blivit sårad, och försöka få en förklaring. Det är ju barnsligt att bli sårad och låtsats något annat samt inte konfrontera och sedan sätta in hämndaktioner (punkt 3).

    Ang punkt 2. Det finns en uppsjö av andra alternativa tolkningar av att er del av släkten inte har blivit bjudna. Du väljer att sätta din tro till en tämligen osannolik. Den mest sannolika i mina ögon är att mannen inte var särskilt intresserad av att planera bröllopet, och lät tjejen ta hand om det. Av naturliga skäl bjöd hon in sina närmaste, men sen blev det inte många på hans släkt som bjöds.

    Ang. punkt 3. Du svarar alltså med samma mynt utan att ha rett ut varför ni inte blev inbjudna. Det agerandet är ju helt befängt. Om ni har en sjuk person i släkten behöver du ju givetvis ta ansvar och inte starta igång en släktfejd. Att uppträda som en trumpen tonårsflicka, är ju inte särskilt värdigt och därtill minskar det möjligheterna att knyta närmare kontakt med brudparet. Du gör då likadant som dem, bortsett från att det kanske är värre från din sida, eftersom du gör det medvetet för att såra tillbaka, och de kan ju ha en bra förklaring till varför det blev som det blev.

    Ang. punkt 4. Ja, men du går ju inte vidare om du sedan tänker hämnas, då har du ju inte bearbetat utan enbart låtsats att bearbeta. Precis som du låtsats att du inte blivit sårad. 

    Ang. punkt 5. I din värld kanske bröllopsfester är något fantastiskt och fint. I andras ögon är det kanske inte märkvärdigare än att gå till korvkiosken och ta en med senap och ketchup på. Du behöver inse att dina värderingar inte är universella. 

    Mitt råd till dig är att du berättar för vederbörande att du blivit sårad. Släpp ut, dina känslor, så får du dels en förklaring och säkert också en ursäkt. Det fina med det (istället för att skapa en långsiktig konflikt) är att ni efteråt säkert kommer komma närmare varandra. Ärlighet och öppenhet med direkt kommunikation är lösningen på ditt problem. Det kräver bara av dig att du släpper din konflikträdsla. 
  • Anonym (Som brorss­onen)
    Wed 17 Jul 2019 10:38
    #82

    Hej ts. Jag har gjort ungefär som din brorrsson.

    När jag växte upp träffade jag mina släktingar ett par gånger om året. Oftare när vi kusiner var små och hade släktkalas vid födelsedagar. Det var en fin barndom och min släkt är väldigt trevlig att umgås med i grupp. Men jag har ingen personlig relation till någon av de egentligen. Flera av de ur den äldre generationen har jag knappt samtalet mer än artighetsfraser med under hela mitt liv när jag tänker efter. Den yngre generationen har jag haft mycket roligt med, men bara umgåtts när släktträff dragits igång av andra. Det finns helt enkelt en delad likgiltighet över att skapa närmre relationer i släkten. Jag älskar och känner min släkt som grupp inget annat. Jag kan inte känna att jag är skyldig någon av de någonting bara för att de varit där genom min uppväxt och jag tror inte att de varit där för mig personligen utan för att vi varit del av samma grupp/släkt.

    När jag gifte mig hade jag flyttat 60 mil från släkten. Jag valde att endast bjuda mina morföräldrar (farföräldrarna hade redan dött, annars hade jag bjudit de också), mina föräldrar och mina syskon + deras partners. Vi gifte oss borgligt, alltså 5 minuters ceremoni och hade festen i bostadsrättsföreningens källarlokal.

    Jag hade sett det som en självklarhet att bjuda min släkt om omständigheterna varit annorlunda. Jag tyckte inte det bröllop vi planerade var speciellt nog att hela släkten skulle ta ledigt och resa så långt för när vi egentligen inte ens känner varandra. Jag kände inte heller att jag ville lägga flera tusentalskronor mer för att göra ett större och mer spännande bröllop bara för deras skull. Det handlade inte om utstuderad exkludering av min släkt utan om en blandning av omständigheter som gjorde att det inte kändes helt rätt att bjuda de.

    Kan dock tillägga att min man också bara bjöd närmsta familjen och vännerna, men de är många fler. Jag bad också min pappa om råd över hur jag skulle meddela släkten om bröllopet utan att skapa negativa reaktioner.

    Jag tycker utifrån det du beskrivit att er släkt och situationen låter väldigt lik min även om brorssonen hanterat det hela annorlunda. Jag hoppas att det jag berättat givit dig ett mer nyanserat perspektiv på varför ni kanske inte blev bjudna.

Svar på tråden Funderingar i bröllopstider