Få pappan mer engagerade i barnet

Ja, om han någonsin ska kunna skapa egna rutiner kring barnet och vara delaktig så pass att han börjar känna sig bra på det, då måste han umgås mer med barnet. Gärna utan du är med så att han hamnar i situationer som han helt enkelt bara måste lösa, och inte kan lämna över till dig.

Det är självklart så att den som är mest med barnet känner barnet bäst, vet hur man löser olika saker, vad som funkar etc. Och även om min man nu faktiskt har väldigt bra koll och vi har delat 50/50 på f-ledigheten (yngsta är nu drygt 2 år) så har vi stunder då man lämnar över för att det  inte är värt att tjafsa. Då byts vi av just den gången för att det förenklar för alla precis då.

Sen jobbar jag heltid i perioder (vi har varvat jobb/hemma) och då finns jag ju inte där så då måste det lösas oavsett.

Jag känner ju själv också att när något händer, en situation känns ovan, barnet kommer in i en ny fas etc. så kanske jag inte kan göra barnet nöjd första 2-3ggr på mitt vis. Sen den 4;e gången funkar det jättebra. Samma sak gäller ju för pappan. Om det går åt skogen gång 1 och gång 2 och han lämnar över till dig. Då kommer han ju aldrig få vara med om magin att själv lyckas lösa en uppkommen situation vilket ju stärker en något enormt! Så man får inte ge sig.

Huruvida det är rätt väg eller ej är svårt. Det är ju ingen, vare sig mamman eller pappan ( eller någon annan vettig männska) som vill att barn ska vara ledsna och gråta i onödan. 
Men jag tänker att även jag som mamma tvivlar ju ibland. Är med om nya situationer, lyckas lösa de flesta men ibland med en stunds gråt och tandagnisslan innan man lyckas lista ut vad som var knas.
Ingen som ser en mamma med ett gråtande barn tvivlar på att hon löser det.
Varför skulle det vara annorlunda för en pappa?
Det enda jag kan komma på då är just att han kanske inte varit ensam lika mycket. Inte varit med om detta lika många gånger. Och därmed inte har samma känsla av att han faktiskt kan. Att barnet med största sannolikhet kommer lugna sig. Att det blir bra.
Det är det han behöver vara med om några gånger för att bli stärkt.
Det är vad jag tror i alla fall. Problemet jag sett är väl att pappan blir så sänkt av att "misslyckas" (fel ord men kom inte på något bättre) att han inte vill eller vågar testa igen. Även om nästa gång kanske är just den gången då allt bara flyter och han får världens bästa pappa-självförtroende!

Sant!!