Ej svara på sin partners meddelande

Vår relation är rätt ny. Innan skrev vi på snap och du svarade han fortare men där försvinner det ju också å så kan man inte tjuvläsa. Jag störde mig på att skriva på snap av dem anledningarna så började skriva på messenger.

Känner mig kluven med att ta upp detta med honom då jag själv hade blivit obekväm och nog avtänd om någon kille hade tagit upp det med mig. Känns som att man tvingar den andra att svara direkt eller att de känner press på att svara mig. Det blir då inget positivt med att jag skriver utan bara en press.

När det gäller andra bryr jag mig inte när dem svarar och jag kan med vara seg men så fort jag får starka känslor för någon så smyger osäkerheten fram.

Vår relation är rätt ny. Innan skrev vi på snap och du svarade han fortare men där försvinner det ju också å så kan man inte tjuvläsa. Jag störde mig på att skriva på snap av dem anledningarna så började skriva på messenger.

Känner mig kluven med att ta upp detta med honom då jag själv hade blivit obekväm och nog avtänd om någon kille hade tagit upp det med mig. Känns som att man tvingar den andra att svara direkt eller att de känner press på att svara mig. Det blir då inget positivt med att jag skriver utan bara en press.

När det gäller andra bryr jag mig inte när dem svarar och jag kan med vara seg men så fort jag får starka känslor för någon så smyger osäkerheten fram.

Hur ska du kunna få relationer att fungera om du inte ens kan diskutera en sån här enkel fråga? Jag menar, hur ska du kunna diskutera huruvida ni ska göra abort eller inte, om att du inte vill träffa din svärmor så mycket, att sexet är för tråkigt och andra känsliga ämnen om ni inte kan prata om det här?

Att du själv blivit avtänd av att din kille tog upp ett problem är nog något du behöver jobba med. Jag hoppas att du blir klokare med åren och inser att kommunikation är nödvändigt i en relation tillsammans med ärlighet och förmåga att kompromissa.

Sedan undrar jag vad som är avtändande med att fråga varför man inte får något svar på sina meddelanden. Man behöver ju inte ens säga det på ett otrevligt sätt, utan bara nyfiket fråga. Säkert finns det en anledning bakom, och då kan man antagligen lösa problemet på ett väldigt enkelt sätt. T.ex. genom att du förstår att han inte menar något med det, eller att ni byter kommunikationsmedium, el. liknande.

Det är aldrig för tidigt att börja kommunicera om problem tycker jag. Blir killen förbannad för att hon frågar en oskyldig fråga, är det också viktig information för henne. Bättre att få veta sådant nu, än långt senare.

Ditt sätt att resonera, att man ska smyga in krav på kommunikation i takt med att relationen utvecklas tycker jag påminner om killar som försöker smyga in i relationen med tjejer. De vill inte benämna deras träff med tjejen som en dejt, utan istället är det bara ett möte bland vänner, etc. Tror inte på den metoden. Ärlighet är bättre, och i TS fall öppnar det upp för att kunna prata om sina problem, vilket sannolikt får dem att komma närmare varandra!

Tack för svar! Håller med om att kommunikation är viktig. Jag brukar ha lätt att prata om allt men sen mitt ex kan jag undvika det med vissa killar. Så fort jag tog upp något privat som typ vårt sexliv framtiden och barn så blev han bara tyst och det tog en stund innan han började prata och ofta fick jag fråga igen för tystnaden va så jobbig.

Med min nya känner jag inte att vi har den kommunikationen där vi kan prata om allt utan ofta håller vi oss rätt ytligt. Jag tror inte han är van vid att prata känslor (kommer från ett annat land) och språket hindrar nog lite då jag ibland känner att vi missförstår varandra.

För er som orkar har jag en ny fråga. Igår skrev ett ex till mig, killen jag träffade innan min nya. Han ville mest bara höra hur jag hade det och så. Vi har inte hörts på över ett halvår. Jag har haft svårt att sluta tänka på honom och undrat hur han har det, om vi kommer stöta på varann när jag varit ute å gått och om han bor kvar. Att han tog kontakt rörde upp lite känslor men jag känner att jag nu fått ett avslut då jag fått svar på mina funderingar. Nu känner jag att jag vill berätta detta för min nya men samtidigt har vi inte den kommunikationen där vi berättar allt. Fast å andra sidan har han berättat att han å ett ex hörs emallanåt och kollar läget typ.

Ska ja berätta och hur? Han åker iväg en månad på lördag och vi kommer inte att ses innan. Jag vet egentligen inte vad jag vill ha sagt med att berätta det för honom. Är inte intresserad av att ha fortsatt kontakt med mtt ex.

Mitt tips är att du berättar om allt mellan himmel och jord för din partner. Eftersom ni är i början av relationen sätter ni ju grunden för vad och hur man pratar med varandra nu. Om du visar att det är okej att kommunicera saker mellan er, så sätter du ju en standard att i ert förhållande kan man prata om allt.

Om han inte tycker om att du kommunicerar om saker och ting, är det upp till honom att säga det. Då kan ni börja kommunicera om hur ni kommunicerar och det är också både viktigt och nyttigt.

Om du tassar på tå kring honom nu och väljer att inte ta upp potentiellt svåra, känsliga saker riskerar du att det dyker upp obehagliga överraskningar senare i relationen när du måste göra det. Jag tänker också att det lönar sig att ta upp känsliga saker i början när förälskelsen är större vilket sannolikt gör att risken att det blir konflikter minskar.

Är det så att din nya blir väldigt emotionellt upprörd av att du tar upp det här med ditt ex, så tänker jag att du har fått veta något viktigt om honom. Han är då antagligen en väldigt svartsjuk person och det är i så fall viktig information för dig att ha när du nästa gång utvärderar er relation och överväger att lämna den. En annan viktig information är huruvida han är som din f.d. kille som surar när du berättar om en viktig känsla för dig. En partner som beter sig så är inte särskilt sexig i min värld.

Jag tycker att du kan börja berätta ungefär såhär:

"Jag har haft svårt att berätta och prata om saker i min relation tidigare, men jag känner att jag tycker om dig så mycket och vill att vår relation ska funka, så därför ska jag försöka bli bättre på det. Jag vill därför berätta en sak för dig, hoppas du är okej med det? Jo, jag stötte på mitt ex och då.... blablabla... och det var bra för mig eftersom jag då kände att jag kommit över honom och att jag nu vill satsa helt och fullt på relationen med dig."

Det va nog det sämsta snacket jag haft. Han reagerade inte dåligt å det va skönt att kunna säga allt men jag fick noll tillbaka. Han höll med förstod och förklarade att han inte vet hur hösten kommer se ut med skola och jobb. Känns inte alls som att jag är nån prioritet i hans liv och samtalet gav noll bekräftelse. Innan har jag som du skrev ändå kunnat känna att man kommer varandra nära och det kände jag lite först att veta hur han tänker. Men nu känns det bara som att hösten är ett enda frågetecken. Sa att jag förstår att det kommer vara mycket och kommer gå i perioder men så länge vi vill satsa på oss och pratar med varann så kan det funka. Men jag fick ingen direkt respons på det. Från att ha känt mig viktig känns det mer som att jag nu fullföljt mitt syfte och att skolan nu tar över.