Anonym (Vill dö) skrev 2019-07-22 23:05:35 följande:
Problemet är också att jag knappt har några vänner kvar. Mitt eget fel då jag bröt kontakten med många när jag prioriterade förhållandet och sen vårat barn som sig bör visserligen. Hade en stor kompiskrets innan och det vore rena hyckleriet att plötsligt höra av sig bara för att man blivit singel. Har som sagt ett fåtal som jag hållt kontakt med och träffat regelbundet men i den större kretsen hade jag många barndomsvänner som jag inte pratat med på evigheter pga de val jag har gjort.
Känner bara att det är ute med mig.
Vanligt att ha det så med vännerna. Vanligt att känna så. Gråt på. Du kommer igenom det. Det finns mycket att leva för. Det är ett jobbigt första år. Du är värdefull i dig själv. Lista allt gott som du har kvar ändå. Lista saker du gillar att göra. Lista saker du vill göra. Inte kan väl kvinnan ha varit det enda du levde för och som gav ditt liv mening? Pappor behöver vara glada, kloka starka. Var ett föredöme, men deppa först. Gråt och knyt näven, du måste igenom rejält med sorg nu.