Hur bearbetar man förlorad barndom/ungdom?

Hej!
Jag har av olika skäl inte levt som alla andra under barndomen och ungdomen. Jag kan inte hitta ett enda bra minne av min uppväxt. Jag känner bara en stor sorg när jag tänker tillbaka på hur mitt liv varit och det påverkar mig väldigt mycket än idag. Det känns som att jag är vuxen utan att ha varit ung, och alla minnen jag borde ha att titta tillbaka på finns inte där. Mitt liv har varit en tragedi och det stör mig att jag inte kan få återuppleva ungdomen igen i hopp om att den skulle bli bättre.

Finns det någon som varit med om samma sak, som känner att hela barndomen och ungdomen på något sätt stulits från en och man har gått vidare in i vuxenlivet utan en massa erfarenheter som man borde varit med om och upplevelser som borde hänt. Ifall någon känner igen sig, hur tänkte du för att bearbeta din förlorade ungdom och inte låta det förstöra vuxenlivet?