Svartsjuka får skit

Som sagt, min man ville inte ens hoppa i säng med varje attraktiv kvinna när han hade tillfälle och var ung och singel. Så varför skulle han göra det nu? 

Håller med

För att han säger precis det du vill höra givetvis. Ugh, skönt att jag själv inte är såhär godtrogen längre.

Otrohet är otrohet. Svartsjuka är just, som det låter, en sjuka, ofta med med en hel bunt med hjärnspöken i sitt släptåg, och som alltså tillhör ett helt annat läger. ... Med vänlig hälsning, Pentra

Håller med dig, alla som är svartsjuka får så himla mycket skit. Det är fan skitjobbigt att vara svartsjuk. Jag har jättesvårt med tillit, jag har själv blivit bränd några gånger. Så jag tänker typ såhär "skyldig tills motsatsen bevisas". Tillit är ingenting som bara finns där, den måste byggas upp. Och med tiden kan jag lita mer och mer på personen. Och med detta menar jag inte att jag är sur, snokar i telefonen eller beter mig allmänt misstänksam. Absolut inte. Men jag känner bara inte tillit. Ifrågasätter om det är något jag tycker känns märkligt osv.

Känns så hemskt att så många får skit och fula kommentarer bara för att man vågar stå för att man är svartsjuk. Det känns inte alls rättvist att få kommentaren "aaa men då kanske du ska vara singel då". Det handlar inte om det. Det handlar om att hitta en annan människa som har förståelse och kan acceptera att man är den man är. Det krävs ju att två personer samarbetar för att få ett fungerande förhållande. Det går inte att en är svartsjuk och den andra har noll förståelse och är totalt ovillig att ändra beteenden. Det är väl enkelt - gör inte saker som föder din partners svartsjuka.

Jag har aldrig varit otrogen själv. När jag väl är i ett förhållande är det bara den personen som gäller. Jag orkar inte hålla på. Om jag inte känner att förhållandet funkar gör jag slut istället.

Sen är ju frågan om vart gränsen för otrohet går och det är ju väääldigt individuellt har  jag förstått. Gränsen för mig går när min partner gör något som han inte skulle vilja att jag fick reda på. Smsa med en tjej och vilja dölja det för mig = shady. Vara inne och titta på en lättklädd bruds instagram och försöka dölja det för mig = shady. Allt han gör som han inte kan stå för = shady. Så är det bara.

Har inte haft många pojkvänner, har bara haft långa förhållanden. Men har blivit bränd i alla relationer, olika grader såklart.

När jag träffade min fästman var jag 100% ärlig med honom. Jag berättade vad jag varit med om tidigare och att det format mig till att tänka på ett visst sätt. Jag sa att jag har otroligt svårt att lita på folk och att otrohet/lögner = du är rökt. Sen var det upp till honom - kan han leva med det eller inte? Det kunde han. Men han hade ju lika gärna kunnat tänkt "Åhfan, vilken dryg tjej, det pallar jag inte".

Litar jag på honom idag? Ja, men inte till 100%. Tyvärr. Jag kan inte. Jag tror såklart inte att han faktiskt skulle såra mig för jag har aldrig blivit så bra behandlad och respekterad. Men finns risken att han faktiskt kommer att göra någonting shady? Absolut. Jag kan inte säga med 100% säkerhet att han ALDRIG kommer att göra något. Det kan ingen.

Sen tror jag helt ärligt att han inte kommer att vara fysiskt otrogen med någon. Men finns möjligheten att någon brud får upp ögonen för honom och han låter flirtandet ske lite oskyldigt utan att det blir fysiskt? Ja, det är klart att det kan hända. Det kan jag liksom inte utesluta. Sen är detta ingenting som har en negativ påverkan på våran relation. Vi har det jättebra.

Gjorde inte jag heller under typ 20-25 år som gift. Nekat åtskilliga erbjudanden under åren. Sen blev det ändå en älskarinna trots det inte funnits några bråk osv och bra sex, allt har varit bra.

Så just det är ingen garanti.

Fast det finns faktiskt en hel del män som inte tar chansen även om den serveras. Helt vanliga, trogna män. Problemet är väl bara att man aldrig kan vara säker på någon annan än sig själv.

Men den oattraktive har mer att förlora. En attraktiv man hittar lätt en ny kvinna om han skulle bli avslöjad och utslängd, medan den oattraktive riskerar att få gå ensam genom livet.
Så jag litar betydligt mer på den oattraktive! Men som många säger, man kan aldrig vara säker.

Säger hans ex-flickvänner och de som han nästan hade blivit ihop med också det jag vill höra? Jo, jag kan kanske få en tillfällig släng av svartsjuka när jag ser att hon fortfarande trånar lite efter honom. Hon är nämligen en av dem vackraste kvinnor jag känner. Men hon ville ha en öppen relation och det passar inte honom. Och vår granne stötte på honom helt öppet, när hon var full. 

Och du har inte ensamrätt på att kalla andra för godtrogen. Jag kan också tycka att din referensram verkar ganska begränsad. Naturligtvis har jag hört en del av min mans syskon och vänner om hur han är. När alla säger samma sak, är det ganska tillförlitlig. Det GÅR INTE att låtsas vara någon annan än man är för hela släkten, tidigare partners och vänskapskretsen. Snarare ignorerar ju många kvinnor varningstecken som de har sett. Annars har de dålig människokunskap.

Varför gjorde du det då? Vad var anledningen och vad förväntade du dig för konsekvenser om det skulle ha upptäckts.  

Vi har varit gifta i 10 år nu och min man har ännu inte kommit ur fasen att skatta sig själv lycklig över att ha träffat mig. Jag kan ju tycka att han överdriver när han tycker så. Kvinnor har varit intresserade av honom, det är inte så att han inte skulle kunna hitta nån. Men han uppskattar mig verkligen. Han är försiktig även med småsaker som potentiellt skulle kunna skada relationen. Då skulle det inte gå ihop att han plötsligt skulle vänsterprassla. 

Ålder spelar naturligtvis också stor roll. Och folk som blev ihop tidigt har ibland känslan att de har missat något. Både min man och jag skilde oss i 40-års-åldern och var singel i några år innan vi träffades. Då har vi haft tid och möjligheter att testa på och fundera och komma fram till vad exakt vi vill i livet nu.