• Ons 31 jul 2019 12:13
    460 visningar
    9 svar
    9
    460

    Känsla av meningslöshet. Kanske borde ta livet av mig ändå?

    Hej.

    Jag vet inte vad jag vill med detta men kanske bara skriva av mig eller nåt..

    Är 30+ och jag har haft en depression i typ 3 år men är medicinfri nu sen ett år tillbaka och "frisk" i guess.. Jag har 2 barn som är tvillingar men jag och deras mor har delat på oss och har båda nya partners nu. Jag och min nya väntar bebis i december. Jag jobbar på lager och har gjort så i drygt 5 år på samma ställe. Och jag får ofta känslor av meningslöshet. Mitt jobb är jag så trött på och jag är sjukanmäld konstant typ.. Det känns ofta så meningslöst att åka till jobbet, det är bara för pengarna. Men inte ens det får mig att pallra mig dit som jag ska. Varannan veckabhar jag mina barn och då går allt i ett. Lämna på dagis tidigt, jobba, hämta på dagis, ta hand om barn, läggdags sen sova själv sen upp tidigt igen. Allt känns som ett meningslöst kretslopp och jag får ofta tankar på att jag kanske bara skulle ta livet av mig? Varför inte? Allt suger ändå. Finns ingen mening med någonting. Allt är bara problem och svårt i livet.. Det enda som håller mig kvar är ju barnen o min sambo. Men jag är rädd att det inte ska räcka en dag.. Jag mår bra i perioder men sen kan jag helt plötsligt börja tänka på självmord igen.. Och hur skönt det vore att slippa alla problem.. Det kan sitta i ett tag. Sen mår jag bättre några dagar eller en vecka. Sen kommer det tillbaka igen med självmordstankar.. Och så håller det på.. Ibland tänker jag att jag borde vara glad för jag har det ganska bra ändå, med 2 barn en sambo och ett heltidsjobb. Men det kan ändå inte hålla borta tankarna som alltid kryper fram igen. ?Kanske vore lika bra att ta livet av sig ändå??.. Jag har oerhört mycket frånvaro på jobbet. Men chefen har pratat med mig typ en enda gång senaste året.. Vi skulle ha återkoppling men det skedde aldrig och nu säger hon aldrig någonting om min frånvaro. Hon har säkert gett upp hoppet om mig. Kanske letar efter sätt att bli av med mig.. Sämsta anställda ever.. Är hemma idag med och varit hela veckan av ingen annan anledning än att jag känner den här hopplösheten meningslösheten och självmordstankarna? Det är som om en demon ploppar upp i mitt psyke med jämna mellanrum och vill bryta ned mig och tillslut få mig att ta livet av mig..

    Är det nån som känner igen sig? Eller är jag ensam i att vara såhär störd?

  • Svar på tråden Känsla av meningslöshet. Kanske borde ta livet av mig ändå?
  • Anonym (Bengt­)
    Ons 31 jul 2019 12:15
    #1
    MasterNinja skrev 2019-07-31 12:13:02 följande:

    Hej.

    Jag vet inte vad jag vill med detta men kanske bara skriva av mig eller nåt..

    Är 30+ och jag har haft en depression i typ 3 år men är medicinfri nu sen ett år tillbaka och "frisk" i guess.. Jag har 2 barn som är tvillingar men jag och deras mor har delat på oss och har båda nya partners nu. Jag och min nya väntar bebis i december. Jag jobbar på lager och har gjort så i drygt 5 år på samma ställe. Och jag får ofta känslor av meningslöshet. Mitt jobb är jag så trött på och jag är sjukanmäld konstant typ.. Det känns ofta så meningslöst att åka till jobbet, det är bara för pengarna. Men inte ens det får mig att pallra mig dit som jag ska. Varannan veckabhar jag mina barn och då går allt i ett. Lämna på dagis tidigt, jobba, hämta på dagis, ta hand om barn, läggdags sen sova själv sen upp tidigt igen. Allt känns som ett meningslöst kretslopp och jag får ofta tankar på att jag kanske bara skulle ta livet av mig? Varför inte? Allt suger ändå. Finns ingen mening med någonting. Allt är bara problem och svårt i livet.. Det enda som håller mig kvar är ju barnen o min sambo. Men jag är rädd att det inte ska räcka en dag.. Jag mår bra i perioder men sen kan jag helt plötsligt börja tänka på självmord igen.. Och hur skönt det vore att slippa alla problem.. Det kan sitta i ett tag. Sen mår jag bättre några dagar eller en vecka. Sen kommer det tillbaka igen med självmordstankar.. Och så håller det på.. Ibland tänker jag att jag borde vara glad för jag har det ganska bra ändå, med 2 barn en sambo och ett heltidsjobb. Men det kan ändå inte hålla borta tankarna som alltid kryper fram igen. ?Kanske vore lika bra att ta livet av sig ändå??.. Jag har oerhört mycket frånvaro på jobbet. Men chefen har pratat med mig typ en enda gång senaste året.. Vi skulle ha återkoppling men det skedde aldrig och nu säger hon aldrig någonting om min frånvaro. Hon har säkert gett upp hoppet om mig. Kanske letar efter sätt att bli av med mig.. Sämsta anställda ever.. Är hemma idag med och varit hela veckan av ingen annan anledning än att jag känner den här hopplösheten meningslösheten och självmordstankarna? Det är som om en demon ploppar upp i mitt psyke med jämna mellanrum och vill bryta ned mig och tillslut få mig att ta livet av mig..

    Är det nån som känner igen sig? Eller är jag ensam i att vara såhär störd?


    Jesus är svaret
  • Anonym (Sök)
    Ons 31 jul 2019 12:19
    #2

    Varför söker du inte nytt jobb eller börja studera? En större ändring i livet kan ge dig lite ljus. Blir inte bättre av att gå hemma med dina tankar, snarare sämre.

    Hur mycket rör du på dig/tränar? Vad har du för intressen eller vad hade du son ung?

  • Anonym (Vad)
    Ons 31 jul 2019 12:22
    #3

    Vad skulle göra livet mer meningsfullt för dig? Kan du se glädje i det lilla, tex barnens utveckling, kärleken i relationen etc?

  • Anonym (Anony­m)
    Ons 31 jul 2019 12:42
    #4

    Du är inte "frisk" än, tyvärr. Det kan ta lång tid att hitta ett normalläge efter en depression. Det kan vara så att du behöver terapi och/eller medicinering.

    Det jag skulle rekommendera är att först skaffa ett nytt jobb eller en utbildning som kan leda till nytt jobb.

    Du skulle behöva testa lite "mindfullness" med dina barn. Nu menar jag inte något flummigt utan helt enkelt att när du är med barnen vara mentalt närvarande, ta in sinnesintrycken, uppskatta vilka fina barn du har och njuta av tiden tillsammans. Även om det är tufft att vara förälder, än mer på deltid, så ger de oerhört mycket glädje.

  • Anonym (...)
    Ons 31 jul 2019 12:43
    #5

    Du är inte frisk från din depression. Sök läkare och berätta om dina tankar och känslor.

    Du behöver också se dig om efter ett nytt jobb.

    Du kan inte ge upp, åtminstone innan barnen är i 30-årsåldern. Det skulle förstöra hela livet för dem om du väljer den "enkla" vägen. Ta tag i att må bättre. Promenader etc, men framförallt ny läkar- och samtalskontakt.

  • Anonym (Anony­m)
    Ons 31 jul 2019 13:00
    #6

    För övrigt, en bekant till mig berättade nyligen att hans kvinnliga kusin begått självmord. Hon lämnar efter sig två barn, det yngsta kommer inte ens att ha en minnesbild av sin mamma men den äldre definitivt. Jag vet inte vilket som är värst... Hur som helst kommer de alltid att ha ett tomrum där en älskad förälder borde finnas.

    Självmord är själviskt och löser ingenting men skadar många i din omgivning. Tänk på dina barns bästa.

  • Anonym (livsl­ust)
    Ons 31 jul 2019 13:36
    #7

    Ny läkarkontakt behöver du ta.

    Sen förutom det se allt du kan göra för att inte fortsätta på gamla jobbet som positivt, du har ju inget att förlora eller hur? Gå utanför din komfortzon och ändra på saker, som sagt, allt är en vinst. Chansen är också stor att du får lust till livet när det sker nya oprövade saker.

    Det är inte riktigt samma sak men jag behöver ändra roll eller byta jobb med ca 2-3 års mellanrum. Betyder inte att gamla jobbet är tråkigt, det är bara så jag funkar att jag inte blir inspirerad efter några år. Det ger mig energi och glädje med nya saker, kan ju vara så för dig med?

  • Anonym (J)
    Ons 31 jul 2019 18:15
    #8

    Känner igen mig fast vi har helt olika liv. Jag har inget av det familjelivet eller ens en partner, och det var en massa år sen som jag ens var i närheten av att ha en. Jag blev gravid men var tvungen att göra abort för att fadern blev hotfull och absolut inte ville bli pappa.Alla mina relationer efter det har gått åt helvete. Vissa dagar kan jag tycka att något känns lite roligt eller meningsfullt, men mestadels så är det ändå bara ångest. För jag förblir ensam.. har ingen annan ansvara för än mig själv. Men du betyder ju allting för dina barn, och ditt kommande barn! Du kommer få se dem växa upp, bara det är väl fantastiskt? Håll fast vid det fina i ditt liv! Krama de du älska, säg att du älskar dem. Du har en mening.

  • Anonym (Vet hur det känns)
    Ons 21 aug 2019 21:54
    #9

    Jag har också gått igenom svåra tider periodvis, förlorat en bästa vän i cancer, svårt att få jobb, sår i själen efter mobbing i skolan och känslan av utanförskap.
    Men jag har fått otroligt mycket hjälp genom förebedjare i olika församlingar, som Jesus använt för att hjälpa mig och där jag fått prata ut med en person som sen bett för mig och jag upplevt Guds hand hjälpa mig och befria mig från onda andar som velat få bort mig från jorden.
    Du har ett syfte! ge inte upp ditt liv vad du än gör! utan sök hjälp! Du är dyrbar och oersättlig.
    Här har du nr till Arkens församling i Kungsängen. Bor du inte i Sthlm så googla gärna efter själavårdssamtal( nån kristen församling) i kommunen där du bor i.
    Det som är viktigt är också att du förlåter alla som sårat dig, om du kämpar med sånt då bitterhet har vanan att göra folk nedstämda då det binder folk till händelsen som skadat dem.

    http://old.arken.org/helandecenter/sjalavard/forbonstelefon.aspx


    L
    ycka till! Gud välsigne dig dyrbara själ!! 

Svar på tråden Känsla av meningslöshet. Kanske borde ta livet av mig ändå?
Logga in
Bli medlem