Trivs inte i sambons hus.

Förklara det för honom då och se vad du får för respons.
Jag hade gärna varit en fluga på väggen då...

Har ni pratat om det? Du måste ju inte köpa in dig på 50 % nödvändigtvis, det går ju med mindre också. 25 % kanske? Skulle du kunna få huslån för den biten så vore det ju bra, det har du råd med även som "vanlig arbetare", som de flesta är.

Håller med

Jag har svårt att tro att en villaägare frivilligt säljer av sin trygghet efter ett års samboskap.
Jag hade inte gjort det.

Inte jag heller, jag hade iofs inte heller suttit o suktat efter att köpa in mig efter så kort tid. Men det kanske har kommit upp i diskussioner redan, eller så får ts ta upp det med sin sambo och klargöra känslorna. Ingen vits att gå omkring o må dåligt iaf.

Köp en gemensam bostad istället.

Känns som ett bättre alternativ.
Om nu sambon är villig att sälja sin trygghet och bli 50% otrygg. 
Jag hade inte gjort det heller.

Vill du bli delägare så går det att ordna med en mindre andel. Men jag tror att det är ett svepskäl, det är dina känslor för sambon som förändrats. Husproblemet är bara ett symptom.
Tror aldrig att sambon går med på att sälja, jag hade inte gjort det.

Det lär han inte gå med på, han verkar ju ha tusen planer för sitt hus där han trivs så bra.

Jag tror att ts vill känna en delaktighet i både relationen till huset och ägandet av det. Planerar ni tillsammans om husets framtid eller är det något som bara din sambo gör?

Om han bara har egna planer utan att göra dig delaktig förstår jag om du får kalla fötter.

Jag flyttade så småningom in i sambons hus, men då fanns det en trädgård att röja i så det blev mitt projekt som jag la ner min skäl i. Vi byggde förvisso om huset så det blev större så jag och vårt barn skulle få plats. Tyvärr tappade han engagemanget för familjen på vägen, så vi separerade drygt ett halvår efter vi hade nytt tak över huvudet. Nu 7 år senare har dottern äntligen fått eget rum där.