Parterapi långvarig otrohet

I två förhållanden har jag råkat ut för otrohet, eller ena gången hade mitt ex kontakt med en tjej som han då tänkte träffa. Med en annan partner va det hångel och mycket umgänge med en granntjej..

Så ingen långvarig / allvarlig / sex otrohet,,, men för mig satte de gångerna spår i mig som jag aldrig helt kom över..

Och jag kommer aldrig acceptera om någon gör något som ej är respektfullt mot mig mer.. Det fanns alltid kvar i bakhuvudet resterande tid vi hade förhållande..

Och i grunden va det ju båda gångerna saker i mina förhållanden som vi borde pratat om och rett ut, istället för att mina dåvarande sambos skulle komma på andra tankar att vara med någon annan än mig.

Tack för svar även om det ser ut som att de flesta tror att det aldrig kommer funka ????

Han vill gå i terapi och jag önskar jag kunde lita på att det är vad han verkligen vill..

Säger att älskarinnan är helt ute ur bilden...

För oss har det gått bra nu i snart tio år.
Min partner var otrogen och hade ett förhållande med en annan.
Vi genomgick en mycket stor och allvarlig kris.
Bl a tack vare terapi lyckades vi gå vidare och så småningom med mycket bra resultat.
Kärleken och förhållandet blev stärkt och i dag har vi ett fantastiskt förhållande och lyckligt liv tillsammans. Mycket bättre än innan.

Det finns massor av faktorer som är avgörande för om man ska lyckas eller ej. Men jag är övertygad att den viktigaste nyckeln är att den som varit otrogen ångrar sig och är den som är allra mest motiverad att reparera, vill ändra sig och är beredd jobba stenhårt för att få förhållandet överleva och bli bättre.
Om det hade varit jag, alltså den som blivit utsatt för otrohet, som var den mest motiverade och som var den som allra helst ville reparera, så vågar jag konstatera att det aldrig skulle ha lyckats.
Min partner valde att gå mycket i enskild terapi och var verkligen motiverad.

Va fint att det gick bra för er. Förstår att det måste jobbas hårt, framförallt från den otrognes sida. Han är villig att göra det säger han..

lögnerna är värst. Sveket. Just nu lever vi vidare som om inget hänt mer än att vi pratar om det. Det funkar inte...måste ha hjälp..

Min högst personlig uppfattning är att man ofta sätter en lite för hög tilltro till terspi och att samtala. Självklart måste man prata och det kan vara klokt att ha med en tredje person. Det stora jobbet får man dock göra själv, i sig själ och med sig själv. Är man inte klar över vad man känner och varför man känner som man gör kan man inte heller förmedla detta och komma vidare. Finns det en genuin vilja från båda parter att gå vidare tillsammans kan självklart parterapi vara en del av lösningen men som alltid när det är mycket känslor inblandade finns det en risk med att tjatar sönder ämnet.