Min 9 åring ljuger!

Det låter som om ni helt enkelt utsatt henne för för många livsomvälvande förändringar på samma gång. Var och en av de här sakerna kan utlösa ganska stora reaktioner hos ett barn i denna åldern. Ge flickan tid att vänja sig vid att hela hennes värld har gått förlorad, och låt henne finna en ny trygghet sin nya situation. Fortsätt hålla kontakten med kuratorn och jobba utifrån dennes rådgivning.

Och låt inte det nya barnet ta all tiden från henne, utan låt pappan ansvara för den lille 0,5-1 timme åt gången varje dag så du och storasyster fortfarande får tid och möjlighet att ha er egen relation.

Se det ur hennes perspektiv.
Hon har förlorat sitt hem. Inte bara bostaden utan grannarna och kvarteren i området och allt det familjära där.
Hon har förlorat sin skola, både lärare, elever, lokaler, omgivning.
Hon har blivit "utbytt"/"åsidosatt" för ett litet syskon som får första prio.
Hur mycket har hon kvar i sin vardag som är samma som det var för 1-2 år sedan?

Jag säger inte att du/ni gjort något fel, livet förändras och det är bara att acceptera. Jag menar att du/ni som vuxna måste ha förståelse för att det är otroligt mycket förändringar som flickan behöver bearbeta.