Mär började ni köpa saker till bebis?

Menar såklart inte bara bebiskläder, utan saker överlag.

Kanske vecka 10, jag kommer inte ihåg. Men köpte inte så mycket då.

Jag tycker att man ska göra som man själv vill. Både när det gäller att berätta och handla. Finns inget rätt eller fel. 

Efter v.25, kanske efter v.30 t.o.m Jag hade haft 4 missfall och kämpat över 10 år för att få barn så innan dess vågade jag definitivt inte. Men alla gör precis som dom vill!  Man får väl vara lite beredd på hur man gör/reagerar ifall det skulle bli missfall och det är ju upp till en själv då om man vill stå där med en massa saker. Ingen annan ska lägga sig i det beslutet!

Tycker också det är för tidigt i v 7. Men du gör som du vill. Jag började smått i v 23.

Jag har gjort på olika sätt. Vid de flesta graviditeter köpte jag saker direkt, vi snackar dagen/dagarna efter plus, och sedan fick jag missfall... Flera gånger hände detta (har lidit av upprepade missfall) så vid en annan efterföljande graviditet vågade jag knappt tänka på att jag var gravid i rädsla att det skulle bli missfall igen, den gången köpte jag alltså ingenting - och fick missfall då också. Tycker inte alls missfallen där jag köpt saker till bebisen var jobbigare än missfallet där jag inte köpt något. Det var lika jävligt oavsett. Tyckte inte heller att det var jobbigt att ha bebiskläderna, gosedjuren etc. som jag hade köpt hemma. Jag hade kvar dem i sina påsar och när missfallen hände la jag undan dem och sparade inför framtiden. Nu har jag till slut fått mitt första levande barn och använder grejerna jag köpte under de andra graviditeterna till honom. Första sakerna till honom tror jag jag köpte 2 dagar efter att jag plussade.

Jag började handla ungefär 3 år innan vi ens började försöka! Sjukdom gjorde att vi (jag) inte fick bli gravid men det var för mig nått sätt att känna att nån dag blir det min tur!

Håller med dig! Ska göra ultraljud om 2 veckor i vecka 9, om allt ser bra ut då så funderar jag på att köpa plagget efter det, som en lättnad för att kunna pusta ut lite.. dom här veckorna som vart tycker jag vart hemska med tanke på att de inte går att njuta av de för att man ständigt blir påmind om missfall..

Då förstår jag dig.. skönt att höra att du äntligen fått en liten! <3

Jag förstår ju vad folk menar med att det är tidigt, men det går ju inte riktigt njuta av graviditeten heller vad jag tycker om man hela tiden känner sig begränsad att inte få göra saker inför bebis ankomst.. utan blir mer bara en stress för mig iallafall. Har inte köpt något o kommer nog inte heller på några veckor iallafall, men tycker det är jobbigt att det ska behöva kännas så

Det där har jag också hört från folk som fått missfall! Att det inte blir mindre jobbigt för att du köpt/ eller inte köpt saker, samt berättat eller inte berättat, eller oroat dig eller inte oroat dig. Det är lika jobbigt vilket som och inget som jag hört någon ångrat. För samtidigt vill man ju faktiskt försöka njuta här och nu, när man väl är gravid. Men känner att man känner sig väldigt begränsad med alla folks åsikter på hur tidigt man får hoppas och börja förbereda.. skönt att höra att det ändå gått bra för dig!