hur få ett öppet förhållande att funka när den ene inte egentligen vill?

om man vill förneka att människor är olika kallar man det för social konstruktion

Eller... alltså, jag vet inte om jag skulle vilja säga att monogami nödvändigtvis är en social konstruktion. I en del fall är det det så klart (bara i denna tråden har det ju förekommit personer som förklarat att de från början trodde att de var monogama trots att de inte är det, bara för att det är normen), men långt ifrån alltid. Jag tror nog att vi helt enkelt bara är olika. Vissa människor ÄR monogama - och skulle troligen vara det även om samhällsnormen såg annorlunda ut - och vissa är det INTE. Inget av det förtjänar att rynkas på näsan åt eller kallas sjukligt. Men tack för ditt stöd i alla fall :)

Eller så kallar man fenomen som är socialt betingade och olika i olika samhällen för konstruktioner.

Hej.

Jag tror tyvärr att det kan bli svårt för er att få ett öppet förhållande att vara hållbart, eftersom han verkar mycket tveksam. Jag får känslan av att han bara kommer att gå med på det (om han nu gör det) eftersom han älskar dig och inte vill förlora dig helt. Men jag tror inte att något gott kommer ur att man gör saker man mår dåligt över för att göra en annan människa nöjd. Risken är att han kommer att må jättedåligt och sen lägga över all skuld på dig. Eller att han kommer att ge dig sååå dåligt samvete varje gång du träffar någon annan. Och det är väl inte det som är tanken med ett öppet förhållande? Det är ju inte rättvist mot någon av er, har man gett sig in i leken liksom...

Jag är 100% monogam och har jättesvårt att tänka mig in i att leva i ett öppet förhållande, men det är ju min känsla och jag dömer ingen som tänker annorlunda :) Men jag kan förstå din pojkväns känsla, jag hade också känt mig rätt värdelös om min kille skulle föreslå ett öppet förhållande.

Det är ju jättebra att du är helt ärlig med honom om vad du behöver för att vara helt nöjd. Det kan inte ha varit lätt för dig att ta upp det med honom.

Det låter som att ni får diskutera igenom detta en gång för alla. Om han inte kan tänka sig att testa öppet förhållande - då är det bäst för er båda att gå vidare. Och att du inför nästa relation är öppen från början med att du vill ha öppna förhållanden (blir ju enklast för dig) :)

Om han kan tänka sig att prova. Ja då får ni väl sätta upp regler för vad som gäller. Och hur mycket man ska delge varandra osv. Men att ni också bestämmer att båda måste känna sig bekväm med hur situationen ser ut, han ska till exempel inte behöva vara rädd för att säga att han vill avsluta. Och jätteviktigt att du inte blir arg eller skuldbelägger honom för att erat förhållande tar slut om han nu inte vill ha ett öppet förhållande. Om ni går åt skilda håll är det ingens, eller bådas, fel :)

Rätt som det är kanske han tycker att det är ganska nice med ett öppet förhållande också, man vet ju aldrig :)

En fråga förresten. Har du varit i ett öppet förhållande någon gång? Om du tänker dig in i situationen att din kille har sex med en snygg tjej och att han verkligen njuter av det, hur känns det då? Absolut inget dömande i min fråga, jag har aldrig pratat med någon som haft öppet förhållande så jag är bara nyfiken :)

Det är ju jättebra att du är helt ärlig med honom om vad du behöver för att vara helt nöjd. Det kan inte ha varit lätt för dig att ta upp det med honom. 

Det låter som att ni får diskutera igenom detta en gång för alla. Om han inte kan tänka sig att testa öppet förhållande - då är det bäst för er båda att gå vidare. Och att du inför nästa relation är öppen från början med att du vill ha öppna förhållanden (blir ju enklast för dig) :)

Om han kan tänka sig att prova. Ja då får ni väl sätta upp regler för vad som gäller. Och hur mycket man ska delge varandra osv. Men att ni också bestämmer att båda måste känna sig bekväm med hur situationen ser ut, han ska till exempel inte behöva vara rädd för att säga att han vill avsluta. Och jätteviktigt att du inte blir arg eller skuldbelägger honom för att erat förhållande tar slut om han nu inte vill ha ett öppet förhållande. Om ni går åt skilda håll är det ingens, eller bådas, fel :)

Rätt som det är kanske han tycker att det är ganska nice med ett öppet förhållande också, man vet ju aldrig :) 

En fråga förresten. Har du varit i ett öppet förhållande någon gång? Om du tänker dig in i situationen att din kille har sex med en snygg tjej och att han verkligen njuter av det, hur känns det då? Absolut inget dömande i min fråga, jag har aldrig pratat med någon som haft öppet förhållande så jag är bara nyfiken :)

Polyamorösa relationer skiljer sig inte från andra, mer än att de kan vara parallella. Vi är FULLT medvetna om vad vi ger oss in på.

Ja fast även om det är socialt betingat så behöver det inte nödvändigtvis vara dåligt för det. 

Man kan ju lätt gissa sig till att tvåsamhet är jävligt bra om man vill veta vems ungarna är till exempel, och för att öka överlevnadschansen för avkommorna om de har minst två vuxna individer som bryr sig snarare än en. 

Varför i allsindar skulle man inte kunna stanna tillsammans och ta hand om barnen även om man inte är monogam?? Och varför skulle mannen inte veta att barnen är hans om kvinnan inte är monogam?? Man får väl anta att kvinnan inte har oskyddat sex med personer utanför ett öppet förhållande/utanför ett polyförhållande? Och på vilket sätt, i vilken värld, garanterar monogami att mannen inte plötsligt lämnar kvinna och barn för en annan? 

Hm... Vilken klurig situation, för er båda. Förstår att du inte tog upp det med honom eftersom du inte tänkt att det skulle bli seriöst. Det är ju kanske ingenting man tar upp med någon på första dejten. Det är ju ungefär som att säga "jag vill ha fem ungar och bo vid havet" i ett tidigt skede ;)

Det låter som att ni båda är bra och kloka människor. Oavsett utgång tror jag att ni gemensamt kommer att komma fram till det som är mest hållbart för er båda :)

Jag har själv erfarenhet av att man vill olika saker i ett förhållande. Det är nog därför jag med säkerhet kan säga att det aldrig blir bra om någon viker sig mot sin vilja, och det är ju inte det ni vill heller med tanke på hur du förklarar det :)  Och om jag har förstått er som personer rätt så kommer ju en av er att bli olycklig av vetskapen att den andra inte är lycklig och till freds med situationen.

Har tyvärr svårt att ge dig något konkret råd. Det är en jätteklurig fråga. Och jag förstår att det kan kännas jobbigt att prata om. Du vet ju redan vad du vill och vad du behöver, och att det har ingenting med honom att göra, utan att det är du som behöver olika sexpartners. Så bollen verkar ju ligga hos honom nu. Jag ser det inte alls som att du är elak mot honom genom att känna som du gör, snarare är det ju väldigt ärligt. Om du inte brytt dig om honom på det sättet hade du ju varit otrogen och tyckt att allt var toppen. Äta kakan och ha den kvar.

Fan, vilket jävla dilemma alltså! Lycka till!!

Förlåt om jag detailade din tråd. Det var bara tankar- inte direkt menat emot nåt av det du skrev. 

Men jag menade naturligtvis att en man som vet att han är pappa till ett barn med större sannolikhet är villig att ta hand om det. -jag pratar nu inte om den moderna människan, vi har ju preventivmedel och dna tester-

Även idag skulle det ju potentiellt kunna bli ett problem beroende på vilken typ av polyrelation vi talar om, men utifrån att både man och kvinna har flera olika sexuella relationer som kk så är ju sannolikheten att kvinnan blir ensamstående vid ev graviditet enormt mycket större än sannolikheten att alla hennes kk?s skulle vilja hjälpa till med barnet oavsett vem som är fadern. - Förvisso fiktivt exempel eftersom man kan ta reda på faderskapet men iaf.

Har man ett genuint kärleksförhållande med fler än en person så är det såklart en helt annan sak.

Du vill både äta kakan och ha den kvar.

Du hade en KK, eftersom du inte ville ha ett förhållande. Relationen blev nära. Du gillade det, annars hade du ju inte fortsatt - faktiskt fortsatte du så långt att du nu kallar honom för din partner.

Men han räcker inte till rent sexuellt.

Han betyder bara inte tillräckligt mycket för dig till att du antingen:

1. avslutar relationen - så att ni båda är fria att gå efter det ni vill ha och behöver

eller

2. accepterar hans villkor och blir en monogam och trogen partner

Därför vill du hålla alla dörrar öppna. För kanske hittar du den partner du verkligen vill ha i nästa KK. Du har ju förr fått känslor för en som bara skulle varit en KK.

Kanske händer det igen?

Så har du hittat den perfekta partnern - och haft både trygghet och kul medan du letade.

 Är man lite äldre kan kvinnan hitta väldigt många älskare, men det är betydligt svårare för mannen att hitta andra kvinnor han faktiskt vill ligga med. Det brukar vara minst si och så med kvalitén på de kvinnor som vill ligga med en gift 50 årig gubbe och hålla det vid enbart sexuellt.

Det blir då inget öppet förhållande alls, men mer "på glänt". Man letar par eller ensamma tjejer...inte ensamma killar.

Annars blir det så att det är monogami för honom, öppen relation för henne. Det är inte så kul. När hon är kåt tar hon därför antagligen hellre någon spännande annan snubbe än gubben, så risken blir att gubben inte ens får sätta på sin egen kärring särskilt ofta. Det öppna förhållandet blir sexlöst...för honom, medans hon knullar runt som fan.

Är visserligen singel så inte helt relivant men som lite lagom rundlagd man på snart 50 så har jag absolut inte några problem att hitta sexpartners. Mycket handlar om att hitta likasinnade och vårda kontakterna. För mig började det efter min skilsmässa med att bli Bull åt ett par som sedan introducerade mig i Lustkammaren. Nu förmodar jag att TS och hennes pojkvän är yngre så börjar man som yngre med en livsstil med ett öppet synsätt till sex så ser jag inget problem om man fortsätter att vårda sina sexkontakter.