hur få ett öppet förhållande att funka när den ene inte egentligen vill?

Tycker inte alls detta låter bra. Du kan inte ändra på dig men han ska. Redan där bli relationen snefördelad. Du verkar tycka att det inte är tillräckligt bra sex mellan er för att sats på bara er.

För att inte såra honom eller enligt dig, trycka undan dina behov tycker jag inte ni ska fortsätta. Kommer nog sluta med tårar.

Mm, det är väl det jag misstänker också tyvärr... :( Vill bara förtydliga att jag inte anser att han ska ändra sig; han vill försöka ändra sig, och om det verkligen går är det så klart fantastiskt, men jag är osäker på om det verkligen går. Eftersom jag har väldigt svårt att förstå det monogama tänket har jag också svårt att förstå varför han känner som han gör och därför har jag också svårt att stötta honom i det, vilket jag tänker kommer att göra det ännu svårare att få det att fungera i längden. 

Vill även förtydliga att jag inte alls tycker att vi inte har tillräckligt bra sex. Vi har fantastiskt sex - har ärligt talat svårt att se hur det skulle kunna vara bättre. Enda sättet för det att vara bättre skulle vara om han vore flera olika människor (och nu snackar jag inte rollspel, utan olika på riktigt), men det är ju en omöjlighet, så det faller ju inte ens under att det inte är tillräckligt bra, eller att han kunde vara bättre. Han är perfekt. 

Tack i alla fall för ditt svar; uppskattar ärligheten.  

Vad ska du egentligen med din partner till? Han verkar ju inte betyda speciellt mycket for dig (av hur du uttrycker dig här iallafall)...

Om du inte är monogam så är det inte rätt av dig att inleda en relation med en monogam person. Din partner blir väldigt sårad. Håll dig till likasinnade och var ärlig med din läggning från början.

Ett öppet förhållande måste grunda sig i ett genuint samtycke. Allt annat kommer på sikt bara leda till att man kränker och sårar varandra på ett sätt som ingen kommer att må bra av.

Känner man att man har svårt för den i mitt tycke onaturliga monogama normen och har en partner som av olika anledningar trivs och mår bra av att vara monogam får man helt enkelt välja att anpassa sig eller att vandra vidare mot nya relationer

Det är alltid den som är minst intresserad av att bryta den monogama normen som sätter nivån och regelverket i en relation.

Självklart återstår det moraliskt rätt förkastligt alternativet att dölja för sin partner att man har parallella relationer av sexuell och mer eller mindre emotionell natur

Som sagt ett moraliskt rätt förkastligt alternativ och man bör vara medveten om att man är sällan som diskret och duktig på att ljuga att en partner inte känner och fattar att det finns andra med i bilden.

För en strikt monogam person är det oftast en stor kränkning och en stor förlust av förtroendekapital att bli utsatt för en otrohet så det tycker jag absolut inte man skall utsätta någon för.

Har haft en otrogen partner och kan garantera att det är en tuff resa att hitta tillbaka till varandra.

För oss hade det nog inte gått om det inte var för att det var en ny relation och att hon var mycket öppen och ärlig runt detta plus att jag i grunden själv inte var monogam med trodde det då jag helt enkelt var uppväxt med den normen och moralen.

Min slutsats är att man inte skall tänka tanken att försöka ändra en monogam person till att bli något den inte är.

Finns som i vårt fall undantag där det har fungerat men jag är övertygad om att dessa undantag är få och jag är också väl medveten om att jag redan från början hade hade helt andra förutsättningar då jag är bisexuell och det är omöjligt att leva ut lusten till både män och kvinnor i en monogam relation. Kommer också från BDSM världen där det inte är ovanligt att man har flera lekkamrater på en mer eller mindre sexuell nivå. Hade helt enkel en mycket lägre tröskel att kliva över än vad de flesta har.

Omg är du allvarlig? Gör slut och låt honom träffa någon som står på samma plats som han gör. Man kan såklart inte tvinga någon att ha öppet förhållande. Då kan ju lika gärna du tvinga dig själv att bara vara med honom. Men nej det är han som ska ändra sig för din skull. Blä

Om inte båda helhjärtat vill ha öppet/poly så kommer det inte funka. En av er måste alltid förneka en del av sig själv.

Det är i grunden mycket enkelt. Vill man inte så vill man inte. Inget man kan kompromissa om.

Som alltid är den som inte vill ha gruppsex, patynerbyten, öppna förhållanden med mera som sätter ribban.

Vill man olika så planterar man ett frö hos sin älskling och ser om det gror. Det vill säga var öppen och ärlig runt drömmar, fantasier och önskemål men tjata inte och skuldbelägg aldrig någon som inte vill.

Det måste bygga på ett samtycke och det måste vara ett samtycke som kommer från hjärtat och inte ett samtycke av ställa upp typ för att man är rädd att förlora den man älskar eller för att man är i någon form av beroende ställning.

Nu har TS planterat sitt frö. Bara att avvakta och se om det gror på sikt för folk kan faktiskt ändra sig men som sagt låt det i så fall växa fram utan tjat och tjafs.

Är det väldigt viktigt för TS med en öppen relation får TS helt enkelt gå vidare och säka lyckan på annat håll.

Klart att det GÅR. Efter mycket kommunikation, ömsesidig bekräftelse och varsamma steg framåt. Men ofta går det inte om den ena parten är väldigt tveksam. Det kommer att tära för mycket på hen.

Det kommer att kräva mycket av er båda. Och den jobbigaste biten får den som inte vill öppna upp ta, för hen har mer att jobba med.

Jag försökte öppna upp med ett ex, men han ville inte. Vi diskuterade länge och kom till slut fram till att gå skilda vägar. Vi ville olika saker, och båda hade vi ju rätt till våra känslor och önskemål. De gick bara inte att kombinera.

Vi är ff vänner åratal efteråt. Jag lever numera med en man som jag har öppen relation med.

Kan du visa mig var jag har uttryckt mig på ett sätt som tyder på att han inte betyder speciellt mycket för mig? Det enda jag säger är att jag har behov av sex med mer än en partner - innebär det att jag inte bryr mig om honom? Jag bryr mig mycket om honom, och kräver inte på något sätt att han ska ändra sig. Däremot vill han fundera på om han kan vänja sig vid tanken och känna sig ok med det. 

Att säga att jag inte bryr mig om honom eller att han inte betyder nåt för mig bara för att jag inte kan tänka mig att leva monogamt är ärligt talat lika dumt som att säga att han inte skulle bry sig om mig, eller att jag inte skulle betyda nåt för honom om han sen kommer fram till att han inte kan tänka sig att leva i ett öppet förhållande. Men jag misstänker att det inte skulle falla dig in att påstå det...

Det jag bad om var erfarenheter och tankar kring om ett förhållande på de här premisserna kan fungera; inte en utvärdering av hur mycket jag bryr mig om honom.