BIM september 2019

Spännande ???? lycka till. Jag testar inte, men enligt appen har jag ägglossning måndag eller tisdag! Gjorde ett försök igår och ska testa ikväll eller imorgon också!

Jag har precis startat en Facebookgrupp som är hemlig för oss som försöker bli gravida :) där vi kan diskutera alls möjligt angående graviditet och symptom osv :) någon som vill vara med? Skriv till mig så lägger jag till er :)

Jaha, BIM närmar sig för AndraSladdis 3/9, medan symptomen avtar. Känner redan att det kanske inte har tagit sig nu heller. Och så missar jag faktiskt ÄL nästa månad. Kan någon peppa mig lite, snälla? 

Ser någon något?

Tyvärr inte :( frågan är om du ser något? :)

Bim -5 för mig idag... Dum som jag är tog jag ett "testa tidigt" gravtest som givetvis var toknegativt. Bröt nästan ihop, men så kommer lilla optimisten som tänker "det är för tidigt". Men chanserna är rätt små att det ska ha funkat denna gång... Jag har varit gravid en gång för ett par år sen (med en annan man), och då blev jag gravid oplanerat och första gången vi låg i princip. Det slutade dock med missfall i vecka 6. Men den gången plussade jag väldigt sent, bim +10, kan det betyda att jag är en "låghormonare"? Blir galen snart! Brösten ömmar galet mycket och det enda jag kan tänka på är det där efterlängtade plusset :(

Hej! Hoppar in här också. Testade positivt på ägglossningtest igårkväll samt imorse. Tog ett precis som visade negativt. NC har räknat ut min ägglossning till imorgon, kan väl stämma rätt bra då va? Har legat varje dag denna veckan för att vara på säkra sidan ;D

Bim har NC satt till 14/9. Detta blir första försöket till andra barnet.

Ser nån nåt?

Ja, mina föräldrar vet sedan oktober, då min bror och svägerska annonserade sin andra graviditet genom en body på lillkillen som hade texten "Storebror juni 2019" på sig.

Det var samma dag som min mens kom, så jag var ganska nere och både min svägerska och bror visste sedan april att vi skulle börja försöka i juni. Jag hade till och med sagt till min svägerska att jag troligtvis skulle bli ledsen om det gick snabbt för dem med deras andra (hon sa att de skulle börja försöka i september), och bad dem att berätta för mig personligen. Men icke, jag hjälpte min brorson ur ytterkläderna och DÄR VAR BODYN, mitt bland hela min familj (och mina föräldrar som då inte hade någon aning om mig). Det blev ett halvhjärtat grattis och sen gav jag någon ursäkt och åkte hem. Jag grät hela vägen i bilen, 2,5 mil, och grät resten av dagen. Min man ringde mina föräldrar och förklarade situationen morgonen därpå för jag ville inte kliva ur sängen, och då kom de över till oss och vi pratade om allt.

Det blev ett väldigt rörigt inlägg känner jag nu... 

Jag har även nära kontakt med en av mina kollegor (som jag räknar som vän) som har gått igenom IVF och precis fått sitt första barn, så jag pratar mycket med henne om allt sånt här. Sen har jag fler vänner som vet om och som jag pratar med. 

Problemet ligger lite i alla förutom min kollega (med IVF:en) inte själva har behövt vänta särskilt länge på att bli gravida, så de kan liksom inte sätta sig in i situationen, utan säger bara att det ordnar sig, och "tänk på detta, detta och detta, prova detta" och värst av allt "slappna av så händer det" osv. Som om vi inte gjort ALLT redan... :(

Förlåt för långa och negativa inlägg <3