Min 13 åriga dotter

Varför tycker du att det är så viktigt att hon är kärleksfullt/sexuellt intresserad av någon?

Att hon är 13 år. Och det är ingenting du behöver oroa dig över fören om flera år.

Hon är 13 år!
Jisses.

Även om hon varit kär eller intresserad av någon så är det antagligen inget som hon vill dela av sig med till dig.

Nej det är bara det att jag minns hur jag själv var i den åldern. Var kär i kändisar osv. Visst är jag glad att hon inte har skaffat pojkvän än men blir ju fundersam när hon säger så och inte visar nått som helst intresse för killar.

Men alltså ta det lugnt, hon är ju bara 13 år. Troligen hela min släkt trodde jag var lesbisk tills jag skaffade min första pojkvän vid 17. Hade aldrig varit kär innan eller visat något intresse. Haft några crushar? Aa visst någon kanske, men det är inte att vara kär och det visste jag, och även om någon hade frågat hade jag VÄGRAT berätta det. Men det kanske bara är så, kanske är hon någonstans på det asexuella/aromantiska spektrumet, eller så har hon bara inte träffat någon hon gillar än, och är man TRETTON ÅR behöver man faktiskt inte leta aktivt. Helt ärligt tror jag att det värsta du kan göra är att ställa massa frågor, för även om du inte har som avsikt att pressa henne är det lätt att uppleva det så som ung tonåring, det är ju faktiskt den känsligaste perioden i livet.

Men även om hon aldrig någonsin skulle vilja ha en partner, vad skulle det ens göra? Hon kan vara hur lycklig som helst för det, förstår inte varför du är orolig eller fundersam, om det är något hon vill berätta senare i livet så kommer hon göra det, men släpp det till dess

Jag var 23 år när jag blev kär första (och hittills enda) gången. Min familj pikade innan det lite då och då om att det är ok att vara homosexuell så jag fattade att de trodde jag var lesbisk men nej, det är jag inte. Jag är 100% hetero men har bara väldigt svårt att bli kär.

Varför blir du fundersam?

Jag är väll orolig att hon håller inne med saker och ting och ja hon har ju nyligen kommit upp i tonåren. Är väll en orolig mamma som vill finnas där, och att hon ska känna att hon kan prata med mig.

Hade själv tankarna på annat (tjejkompisar, hästar och kläder) än killar i den åldern. Första pojkvännen hade jag vid 15 års ålder. Ta det lugnt bara hon hinner nog med kärlek ännu

Har själv en son i samma ålder som din dotter och förutom att han använder parfym för att "tjejerna ska tycka att han doftar gott" har han ännu inte antytt något om förhållanden eller flickvän. Det kommer när tonåringarna känner sig redo.

Jag var helt ointresserad av kärlek när jag var 13, jag levde för mitt kompisgäng och mina fritidsintressen. Däremot frågade mina föräldrar mycket och jag upplevde det som tjat vilket gjorde att det kändes som att det var fel på mig. Jag kände mig som en kuf. 
Blev kär i en kille när jag var 17 år och gick gymnasiet och vid den här tiden hade mina föräldrar "skämtat" och "pikat" ganska mycket om att jag var så underlig som inte hade haft en pojkvän än vilket gjorde att jag inte ville låta min kille träffa min familj. Vi var ihop i ett år innan jag tog hem honom. Ville överlag inte att han skulle träffa mina föräldrar eftersom jag var rädd att dom skulle fortsätta pika mig om att jag inte varit ihop med någon tidigare. 

Så frågor, även i all välmening, kan slå hemskt fel. Ditt barn är en egen individ och bara för att du "var kär" i den åldern betyder det inte att ditt barn kommer bete sig på samma sätt. Om du är orolig för att hon ska hålla saker inom sig så pressa inte henne genom frågor, det kan få motsatt effekt. 

Jag har en dotter som ska fylla 13 och hon säger samma sak. Hon är så upptagen med sitt intresse (hästar, stallet och allt där till) att dom ända killar hon ska ha är dom i stallet på 4 ben. Hon pratar aldrig om något annat. Så jag tror inte att du behöver vara orolig

Men att hålla inne med att man är kär och isåfall i vem - om man nu ens är kär- är ju helt normalt när man är tonåring! Det är inte det minsta konstigt!

Alla tonårstjejer, eller tonårskillar för den delen vill inte ha den relationen till sina mammor att de berättar för dem när de blir kära i någon.Det i sig betyder inte att relationen till mamman är dålig. Det betyder bara att vissa tonåringar har högre integritet.

Bortsett från det är det som flera i tråden påpekat dessutom så att alla helt enkelt inte har varit kära i någon när de är 13 år. Vissa blir kära för första gången långt senare.

Själv hade jag inte någon riktig pojkvän förrän då jag precis fyllt 18. Visserligen hade jag varit kär flera gånger tidigare, men de gångerna var kärleken obesvarad och det var verkligen inget jag ville prata med min mamma om. Inte för att jag inte vågade utan för att jag trots att jag älskade min mamma och hade en bra relation till henne helt enkelt inte ville prata om sådant med henne. Den obesvarade kärleken pratade jag hellre om med mina vänner.

Jag har själv en dotter som är 15 och som såvitt jag vet aldrig har haft en pojkvän. Hon har heller inte sedan typ lågstadiet  sagt till mig att hon är kär i någon.
Och jag är inte det minsta orolig!

Jag har förstått att ett visst intresse för killar trots allt finns hos min dotter och att hon inte är lesbisk (inte för att det skulle vara något problem för mig om något av mina barn vore homo) har hon uttryckligen sagt i ett helt annat sammanhang ,men jag tänker helt enkelt att antingen har min dotter helt enkelt inte varit kär på riktigt än eller så har hon varit kär men kärleken var inte besvarad.

Att inte ha varit kär, eller att inte ha upplevt besvarad kärlek är inte det minsta konstigt eller onormalt när man är 15.

Min snart 13-åring tycker killar är onödiga, jobbiga och töntiga. Heeelt ointresserad haha! Hon gillar sina kompisar, hästar, skolan och sin hamster. Ett barn är hon! Sååå skönt!