Han skuldbelägger alltid

Jag vet att jag är en känslig person som är ganska ovan med konflikter, men det gör det ju bara svårare att veta var gränsen går. Hur som helst, en känsla av att jag liksom är utanför infinner sig trots att han är tydlig med att han vill att vi ska vara en familj på alla sätt. Men det är väl en sak vad man säger när man är lugn, och en annan i affekt.

(Jag säger ifrån varje gång så jag har inte vikt mig även om jag alltid tänker att jag är väl känligast i världen då, men han ger mig aldrig en ärlig ursäkt kring det här ämnet så det blir liksom inte bättre). Han menar på att han sagt till mig från start att man får ha skinn på näsan med honom och säga ifrån, men när det rör barnet så tänker man ju som icke-förälder att han vet bäst.