• Anonymsju

    Hur hantera galna utbrott från barn på 21 månader?

    Jag skulle vilja be om råd för hur jag bäst ska hantera min sons utbrott han får dagligen. Han är 21 månader och jag har aldrig kunna tro att en sån liten kan ha så stark vilja. Han är så go, glad och mysig, men däremellan blir han helt vansinnig. Det går inte att prata med honom, det funkar inte att avleda med nåt annat, det funkar inte att trösta genom att bära och kramas, har man honom i famnen så slänger han sig och spretar så aggressivt så man nästan tappar honom och är rädd att han ska göra sig illa.

    Jag vill att han ska få känna alla känslor och jag vill förmedla att det är okej att vara arg och ledsen, även om man inte alltid får som man vill.

    "Barn ska inte och kan inte alltid få sin vilja fram, men de måste få sin känsla fram"

    Men, jag orkar inte riktigt längre vara så pedagogisk och förklara för honom under hans vredesutbrott, han hör ju inte ens vad jag säger, känns knappt som han uppfattar att jag pratar för han är så "inne i sitt utbrott".

    Till saken hör är att vi låter honom utforska ute mycket och säger inte nej till allt. Dom gångerna han får utbrott handlar tex. Om att han vill gå mot en bilväg, pilla på andras cyklar ute, inte borsta tänderna, inte får titta på barnprogram, inte får gå in på andras trädgårdar (man försöker visa var vi kan gå och uppmuntrar det men så blir allt bara jättetråkigt för han får långa utbrott över att han inte får gå exakt där han vill.)

    Hur ska man hantera en 21 månader som får såna utbrott?

    Ibland känner jag bara för att låta honom ha sitt utbrott och bara vänta ut det för det hjälper ändå inte med mina försök till att trösta. Känner mig ibland otillräcklig och dålig som mamma, eftersom han inte finner min famn som en tröst..

  • Svar på tråden Hur hantera galna utbrott från barn på 21 månader?
  • lövet2

    Låt honom ha sitt utbrott! Tala om att han kan komma och kramas om han vill, och så låter du honom bara få vara i fred. Håll dig nära men utan att störa. Det kan vara väldigt skrämmande för honom med så starka känslor, så efter ett tag behöver han en tröstande famn.

  • Erkens mamma

    Varför trösta när han är arg? Det gör du väl inte med någon vuxen?

    Låt han vara arg en stund och låt dig inte triggas till att försöka lösa problemet och trösta.

    -Jag ser att du är arg nu men det är inte din cykel och då får man inte pilla på den. Bekräftelse av känsla men en tydlig regel.

    När ilskan gått över då behöver man en kram och avledning från situationen. Så skulle jag ha gjort. Barn på 21 månader är för små för långa förklaringar...

  • Anonymsju
    Erkens mamma skrev 2019-08-18 01:42:44 följande:

    Varför trösta när han är arg? Det gör du väl inte med någon vuxen?

    Låt han vara arg en stund och låt dig inte triggas till att försöka lösa problemet och trösta.

    -Jag ser att du är arg nu men det är inte din cykel och då får man inte pilla på den. Bekräftelse av känsla men en tydlig regel.

    När ilskan gått över då behöver man en kram och avledning från situationen. Så skulle jag ha gjort. Barn på 21 månader är för små för långa förklaringar...


    Jo jag märker att en lång förklaring känns lite överdrivet då han är så liten, men har känts så dumt att inte göra nåt. Det är lite nytt för mig att en 21 månaders blir såhär tokig. Känns lättare att låta ett äldre barn vara arg och sen ge en förklaring, då den förstår. Min 21 månaders förstår mycket, men nog inte allt. Han pratar inte så mycket än så utbrotten är nog en blandning av frustration och ilska att inte få gå dit han vill jämt.
  • Anonymsju
    lövet2 skrev 2019-08-17 23:52:54 följande:

    Låt honom ha sitt utbrott! Tala om att han kan komma och kramas om han vill, och så låter du honom bara få vara i fred. Håll dig nära men utan att störa. Det kan vara väldigt skrämmande för honom med så starka känslor, så efter ett tag behöver han en tröstande famn.


    Ja jag ser att han tycker det är jättejobbigt och skrämmande.

    Ska jag förklara för honom, sen bara vara tyst och sitta nära tills han lugnat sig?
  • sextiotalist
    Anonymsju skrev 2019-08-18 07:15:13 följande:

    Ja jag ser att han tycker det är jättejobbigt och skrämmande.

    Ska jag förklara för honom, sen bara vara tyst och sitta nära tills han lugnat sig?


    Låt honom bara vara. Han är inte mottaglig för någon förklaring, du kan sitta och nynna, småprata om allt och inget. Men vad du än säger så går det inte in, din röst kan däremot göra honom lugn, dvs om din röst är lugn
  • Anonymsju

    Är det normalt beteende av en 21 månaders att börja kasta sand/grus i lekparken mot andra barn, som en lek, och det spelar ingen roll vad man gör så slutar han inte, och får ett utbrott när man lyfter honom därifrån?

  • sextiotalist
    Anonymsju skrev 2019-08-18 16:17:50 följande:

    Är det normalt beteende av en 21 månaders att börja kasta sand/grus i lekparken mot andra barn, som en lek, och det spelar ingen roll vad man gör så slutar han inte, och får ett utbrott när man lyfter honom därifrån?


    Normalt eller inte. De är så små, så de förstår inte vad de gör.

    Ja, de kan få utbrott om man avbryter. Låt honom få utbrottet. Det hör till småbarnslivet att hantera oförklarliga utbrott. Det växer bort (Och kommer tillbaka)
  • lövet2
    Anonymsju skrev 2019-08-18 16:17:50 följande:
    Är det normalt beteende av en 21 månaders att börja kasta sand/grus i lekparken mot andra barn, som en lek, och det spelar ingen roll vad man gör så slutar han inte, och får ett utbrott när man lyfter honom därifrån?
    Fullt normalt. Han har lärt sig att kasta, och nu övar han. Det är helt enkelt ditt jobb att se till att han inte skadar någon eller något när han gör det.

    Hans utbrott beror på att han blir arg, frustrerad, upprörd, ledsen - och han har inte lärt sig att hantera de känslorna. De kommer ut som vrål, tårar, sparkar och slag. Känslor hos barn är inte lätt.
  • Anonymsju
    sextiotalist skrev 2019-08-18 17:26:22 följande:

    Normalt eller inte. De är så små, så de förstår inte vad de gör.

    Ja, de kan få utbrott om man avbryter. Låt honom få utbrottet. Det hör till småbarnslivet att hantera oförklarliga utbrott. Det växer bort (Och kommer tillbaka)


    Det enda som funkar är att åka/gå därifrån. Han slutar inte. Låter man han få sitt utbrott ifred tarhan bara chansen att kasta mer grus, går jag fram och stoppar honom blir det utbrott igen. Sådär hållet vi på tills jag får gå där ifrån med en skrikandes barn... Känns som han blir som ombytt.
  • sextiotalist
    Anonymsju skrev 2019-08-18 19:31:17 följande:

    Det enda som funkar är att åka/gå därifrån. Han slutar inte. Låter man han få sitt utbrott ifred tarhan bara chansen att kasta mer grus, går jag fram och stoppar honom blir det utbrott igen. Sådär hållet vi på tills jag får gå där ifrån med en skrikandes barn... Känns som han blir som ombytt.


    Ja, det är så de små liven är ibland. Men det går över, jag lovar (och även under sonens värsta trots, så var han söt när han sov)
  • Anonymsju
    lövet2 skrev 2019-08-18 18:19:27 följande:

    Fullt normalt. Han har lärt sig att kasta, och nu övar han. Det är helt enkelt ditt jobb att se till att han inte skadar någon eller något när han gör det.

    Hans utbrott beror på att han blir arg, frustrerad, upprörd, ledsen - och han har inte lärt sig att hantera de känslorna. De kommer ut som vrål, tårar, sparkar och slag. Känslor hos barn är inte lätt.


    Ja det är mycket sparkar och slag i ansiktet just nu. Man blir lika ställd varje gång. Anledningen till att jag frågar om det är normalt för hans ålder är att jag ser andra mammor glo ute när det händer. Det är mitt första barn, alla åldrar han går igenom går ju även jag på nåt sätt igenom för första gången nu, med honom.
  • lövet2
    Anonymsju skrev 2019-08-18 20:29:03 följande:
    Ja det är mycket sparkar och slag i ansiktet just nu. Man blir lika ställd varje gång. Anledningen till att jag frågar om det är normalt för hans ålder är att jag ser andra mammor glo ute när det händer. Det är mitt första barn, alla åldrar han går igenom går ju även jag på nåt sätt igenom för första gången nu, med honom.
    De glor inte för att det är onormalt.
    - Några glor för att deras barn minsann aldrig skulle bete sig så där, tänker de.
    - Några glor för att de själva har mer erfarenhet och blir irriterade för att du inte gör som de brukar göra vid ett utbrott.
    - Några glor för att de känner igen sig och lider med dig.
    - Några glor för att de plötsligt kommer i håg varför de inte tänker skaffa fler barn.

    Själv skulle jag försöka att inte glo, men jag skulle titta i smyg och vara avundsjuk för att du har en 1-åring, och det är en sådan underbar ålder.

Svar på tråden Hur hantera galna utbrott från barn på 21 månader?