Berätta för kollegor.

Se till att pappan tar fl-ledigt med babyn när det fods och du jobbar.

Hej TS, man kan inte behaga alla. Du bär inte skulden för att din kollega får missfall så att säga.

Jag berättade för min chef och några kvinnliga kollegor då de frågade om jag kunde utföra en viss sak och det skulle ske vid bf. Sedan berättar jag det inte för fler. 

Nu, i vecka 26, är det dock uppenbart. Vi får se vad de säger.

Skit i stämning och var glad över att du är gravid! Du är inte ensam ansvarig för stämningen.

Fniss, antar att du är ironisk.

Jag skulle inte sagt ett skit om jag var du och sedan när det är uppenbart får väl folk fråga.

Nej, allvarlig.

Hej!

Jag vet att de är inget som ska påverka mig men jag är en person som vill att alla ska må bra och vara glada. Jag vet att jag måste berätta för mina kollegor för jag har många tider hos barnmorskan för jag ligger i riskzonen för diabetes och mitt första test låg på gränsen. Jag kan inte ljuga för dem varför jag behöver vara ledig tycker det inte är rättvist. Jag får väl helt enkelt bita i det sura äpplet och berätta och hoppas på det bästa.

Jag gick igenom typ samma sak. Jag väntade tills de frågade eller tills jag blev avslöjad av chefen (hon sa något på ett möte som gjorde att de flesta förstod). Jobbar också på förskola.

Men att alla ska må bra innefattar ju även dig. Dvs, du måste också må bra. 

Jag hade ändå väntat. Så länge din chef står bakom dig ska det ju vara lugnt!

Jag kommer i alla fall vänta tills jag har varit på nästa ultraljud och om de skulle fråga innan dess så får jag ju berätta. Men de känns lite bättre att kunna bolla detta med något som står utanför så tack :)

Hej!

Aa jag kommer vänta lite till i alla fall om de skulle fråga innan jag berättar får jag berätta då. Bara de inte är så barnsliga och pratar bakom min rygg istället för att fråga mig.

Jag gjorde precis samma sak i veckan. Också jag började för två veckor sen och jag är halvtidsgravid nu. Arbetsgivaren tog det väldigt bra och blev väldigt glad för min skull. Ledningsgruppen tog det också oväntat bra, så jag var otroligt nervös för kollegorna, men det gick också bra.

Jag valde att berätta själv. Det kändes ärligast, även om det var jättejobbigt. Jag jobbar inte med samma sak som du, men min roll har varit vakant länge och jag var efterlängtad. Nu kommer jag jobba en hel del med att bygga en struktur som gör att de klarar sig utan mig ett halvår och sen tänkte jag gå in på halvtid.

Även om det är jobbigt tycker jag att du ska berätta själv!

Hej!

Hur tog dina kollegor det när du berättade?

Tanken är att jag ska berätta det själv men är inte redo än.

Jag måste komma på ett bra sätt att berätta det.

Mina kollegor gratulerade och så fortsatte arbetsdagen.

Jag tog det i samband med ett enhetsmöte när vi ändå var samlade allihopa.

Jag var/är i en liknande situation. Började jobba i juni (var dessutom sjukskriven pga graviditetssymtom precis innan semestern) och platsen jag är på har varit instabil ett par år med många som slutat eller varit sjukskrivna. Så det kändes ganska olägligt att vara gravid, kan jag ju säga. Även om jag själv är jätteglad! Visste inte hur kollegorna skulle ta det.

Jag pratade med chefen (som tog det bra!) och pratade också om nån lösning när jag försvinner i februari. För några dagar sen berättade jag för arbetslaget - och jag har bara hört positiva saker från dem faktiskt. Hittills inte märkt nånting som kan tyda på att de pratar om det bakom ryggen (och jag brukar märka sånt).

För mig kändes det bäst att vara ärlig och berätta så att de kan förbereda sig på förändringen. Plus förstå när jag har vårdtider. Plus, att det börjar synas nu i v 16.

Kanske kan det kännas bra både för dig och kollegor att du har berättat? Jag tycker det är jobbigt att dölja och tycker det känns bättre att de vet. Jag tönker att det kanske är bättre att de får veta det från mig än att gissa det när det syns mer. Men OM du vill hålla det för dig själv, så gör det. Du måste inte berätta! Det är helt vad du vill att de ska veta.